Ladda ner

Varje år bedömer vi på Länsstyrelsen Skåne läget för miljömålen i Skåne: kommer vi att nå miljömålen? Vi brukar samla texterna i en tryckt rapport som vi kallar Miljötillståndet i Skåne. I år testar vi för första gången att låta "rapporten" vara en webbplats. Men du kan fortfarande ladda ner som pdf och skriva ut den på papper.

Riksdagen har beslutat om en samlad miljöpolitik för ett hållbart Sverige. Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Utöver generationsmålet finns 16 nationella miljökvalitetsmål med preciseringar samt etappmål. 15 av miljökvalitetsmålen gäller i Skåne.

Länsstyrelsen har en samordnande roll i det regionala arbetet med miljömålen. Vi arbetar tillsammans med kommuner, näringsliv, frivilliga organisationer och andra aktörer för att miljömålen ska få genomslag i länet och miljön ska bli bättre. Vi följer också upp hur miljöarbetet går.

Länsstyrelserna och Skogsstyrelsen följer upp miljömålen

Länsstyrelserna och Skogsstyrelsen gör varje år en uppföljning av möjligheten att nå miljökvalitetsmålen inom sitt län, enligt anvisningar av Naturvårdsverket. Denna regionala uppföljning är i sin tur ett underlag för den kommande årliga nationella uppföljningen av miljökvalitetsmålen, som Naturvårdsverket redovisar till regeringen.

Sedan drygt tjugo år tillbaka ger vi även årligen ut rapporten Miljötillståndet i Skåne. År 2018 är den här webbplatsen vår version av Miljötillståndet i Skåne. De bedömningstexter du hittar här är en lätt bearbetning av vår rapportering till Naturvårdsverket.

Nästa sida i rapporten: Förord till årets rapport.

Sammanfattning av årets bedömningar.

Det är tidig morgon och fortfarande mörkt i korridorerna på Länsstyrelsen Skåne. Det enda som lyser på mitt kontor är en gul diod, som visar att min robot ännu vilar. Ett ögonblick senare registrerar hon min närvaro, tänder taklamporna och rullar iväg för att hämta kaffe, innan hon presenterar vad hon arbetat med under natten. Det är allt från omvärldsbevakning till analys av miljödata och städning av mitt skrivbord. Förmodligen har hon hunnit med mer än vad jag själv hinner på en vecka!

Nej, riktigt så digitaliserade och automatiserade är vi ännu inte på Länsstyrelsen. Beskrivningen är hämtad från min fantasi, men kanske är det ungefär så framtiden ser ut?

Digitaliseringen erbjuder så många möjligheter i en hållbar framtid att det är svårt att överblicka. Den kan förenkla logistikplaneringen och därmed underlätta övergången till en cirkulär ekonomi. Den kan tillgängliggöra information och ge ökade möjligheter till medvetna konsumentval. Den kan skapa effektiviseringsmöjligheter och sägs vara en nödvändighet för fortsatt konkurrenskraft i livsmedelskedjan, för att nämna några exempel.

Men som med alla mynt finns det både en framsida och en baksida: digitaliseringen riskerar även att leda till ökad konsumtion. Idag orsakar konsumtionen utsläpp på 11 ton koldioxid per person och år, men för att klara klimatmålen måste vi ner till mellan 1 och 2 ton. Varje år köper vi exempelvis 15 kg textilier per person, varav 8 kg kastas. För hela Skåne blir det sammanlagt 29 ton textilier i soptunnan. Varje dag. Här finns mycket att göra och kanske kan digitala hjälpmedel bidra?

Även om vi på Länsstyrelsen Skåne ännu inte har robotar i varje hörn arbetar vi för en ökad digitalisering. Vi har sett ett minskat behov av tryckta rapporter om miljötillståndet och vill slippa kasta de som blivit över. Därför testar vi i år en digital version som presenteras på ett webbinarium. Du kan skriva ut de sidor som intresserar dig, men vi hoppas naturligtvis att du ännu hellre vill ta del av hela rapporten i ett läsvänligt format på webben!

Jeanette Schlaucher
chef på miljöstrategiska enheten på Länsstyrelsen Skåne

Nästa sida: Sammanfattning av läget

Vill du lämna synpunkter?

Inget av de tolv miljökvalitetsmål som följs upp på regional nivå bedöms kunna nås till år 2020 i Skåne län. Bedömningarna är desamma som i förra årets uppföljning för samtliga bedömda miljökvalitetsmål.

Länsstyrelserna har inte bedömt måluppfyllelse för miljökvalitetsmålen Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt eller Säker strålmiljö. Förutsättningarna för att nå dessa mål är i huvudsak beroende av internationella insatser. Bedömning av dessa mål görs därför samlat på nationell nivå.

Bara ett miljömål, God bebyggd miljö, bedöms ha en positiv utveckling. Det är en följd av ökad medvetenhet och ansvarstagande för att hantera miljöutmaningar i samband med fysisk planering. Tre miljömål har en fortsatt negativ utveckling: Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv. För övriga miljömål går det inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön eller så finns det inte tillräckligt med underlag för att kunna göra en bedömning.

Skåne har ett flertal stora utmaningar som måste hanteras för att vända de negativa trenderna i vår miljö. I vårt aktuella åtgärdsprogram för miljömålen har fem utmaningar identifierats som särskilt viktiga för miljöarbetet i Skåne: Hållbara transporter, Hänsyn till Skånes hav, sjöar och vattendrag, Hushållning med Skånes mark- och vattenresurser, Skydd av Skånes natur- och kulturvärden samt Hållbar konsumtion.

Under 2017 pågår arbetet med att ta fram en ny Klimat- och energistrategi för länet inom ramen för Klimatsamverkan Skåne (KSS), och under våren 2018 har förslaget till strategi varit ute på remiss. Beslut om ny Klimat- och energistrategi väntas före sommaren 2018. I den nya Klimat- och energistrategin kommer det även finnas ett utsläppsmål för konsumtion.

Det pågår mycket arbete inom havsplanering kopplat till havsmiljödirektivet och vattenförvaltningen, Öresunds vattensamarbete, biosfärsområde Vattenriket, Vombsänkan och Öresund.

När det gäller restaurering av naturmiljöer på land sker mycket arbete inom ett flertal stora LIFE-projekt; UC4life, SandLife, SemiaquaticLife och BushLife.

Länsstyrelsen har tagit fram en handlingsplan för Agenda 2030-arbetet. Miljömålen är den miljömässiga dimensionen i detta arbete.

SAMMANFATTNING SOM TABLÅ

JA: Miljökvalitetsmålet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före 2020.

POSITIV: Utvecklingen i miljön är positiv.

NÄRA: Miljökvalitetsmålet är delvis uppnått eller kommer delvis att kunna nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före 2020.

NEUTRAL: Det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön.

NEJ: Miljökvalitetsmålet är inte uppnått och kommer inte kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder.

NEGATIV: Utvecklingen i miljön är negativ.

OKLAR: Tillräckliga underlag för bedömning av utvecklingen i miljön saknas.

Begränsad klimatpåverkan
Växthusgasutsläppen har minskat med 32 procent 1990-2014. Utsläppen från energiförsörjning minskade med 56 procent. Transporter och arbetsmaskiner står för nära hälften av utsläppen och minskade enbart med 9 procent. Utsläpp genom konsumtion av produkter tillverkade i andra länder fortsätter öka.

Frisk luft
Halterna och utsläppen är i stort sett oförändrade i länet. Omställning till mer miljövänliga transportsätt och fordonsslag, val av mer miljöanpassade konsumentprodukter samt teknikutveckling och användande av bästa möjliga teknik i större omfattning är viktiga åtgärdsområden i länet.

Bara naturlig försurning
Sjöar, vattendrag, skogsmark samt växter och djur skadas av den försurning som drabbar landskapet. Svavel- och kväveutsläpp samt skogsavverkning är drivkrafter i försurningsprocessen. Utvecklingen är överlag positiv, men drabbade ekosystem uppvisar ännu starka, negativa effekter.

Giftfri miljö
Infriandet av en Giftfri miljö kräver internationella och nationella överenskommelser samt innovationer. Det finns bra exempel på regionalt och lokalt drivet ambitiöst arbete som ger resultat som leder oss närmre en giftfri miljö.

Skyddande ozonskikt
Vid mitten av 1900-talet började ämnen som har en nedbrytande effekt på ozonskiktet att tillverkas och släppas ut och det ledde till omfattande problem. Tack vare effektiv reglering genom lagstiftning har problemen i princip lösts i Sverige. Ozonskiktet väntas börja återhämta sig före 2020.

Säker strålmiljö
För att nå miljökvalitetsmålet behöver framför allt åtgärder som leder till minskad exponering av UV-strålning genomföras. Viss osäkerhet råder kring elektromagnetiska fält och hur dessa påverkar oss människor.

Ingen övergödning
Övergödningssituationen är allvarlig i Skåne. Andelen jordbruksmark är stor och de enskilda avloppen många samtidigt som den fysiska påverkan på våra vatten är utbredd. Många åtgärder har genomförts men åtgärdsbehovet är fortfarande mycket stort.

Levande sjöar och vattendrag
Livsmiljöer och arter har förstörts eller skadats av bland annat exploatering, rensningar, vattenuttag och bekämpningsmedel. Skydd av sjöar och vattendrag har inte prioriterats. Åtgärdsarbete pågår och har intensifierats. Endast 17 procent av de skånska ytvattenförekomsterna uppnår god status.

Grundvatten av god kvalitet
Tillgången till grundvatten är generellt sett god i Skåne men vattnets kvalitet påverkas negativt av en rad olika verksamheter och på sina håll råder konkurrens om vattnet. Grundvattnet behöver beaktas mer och ges större tyngd inom samhällsplanering, tillsyn, tillståndsgivning och vattenförvaltning.

Hav i balans samt levande kust och skärgård
Problem med övergödning, bottendöd, svaga fiskbestånd, bottentrålning, bifångst, miljögifter och exploatering som påverkar havet kvarstår. Mer kunskap, hållbart fiske, fler skyddade områden och bevakning av miljögifter och skräp med mera behövs. Nationella och internationella åtgärder krävs.

Myllrande våtmarker
För att nå miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker behövs starkare styrmedel, ökad takt i skyddsarbetet, ökade resurser för restaurering och underhåll samt större hänsyn inom jord- och skogsbruk. Löpande skötselinsatser i Skånes hävdgynnade våtmarker är avgörande för bevarandet av hotade arter.

Levande skogar
Skogen är en viktig resurs som brukas aktivt i länet. För att värdefulla skogsmiljöer inte ska påverkas negativt krävs att många aktörer arbetar gemensamt för att utveckla och genomföra en god miljö- och kulturhänsyn i skogsbruket, samtidigt som ytterligare bevarandeinsatser krävs.

Ett rikt odlingslandskap
Den totala åkerarealen har minskat på grund av rationalisering och tätortsutbyggnad. Antalet småbiotoper och landskapselement har minskat liksom arealen betesmarker och slåtterängar. Det krävs samverkande insatser för landsbygdsutveckling för att stoppa den negativa trenden.

God bebyggd miljö
Skåne är ett landskap med många unika kvaliteter. Utmaningen är att göra goda avvägningar i den fysiska planeringen så att värdena i den byggda miljön samt i landskapet bibehålls, den goda åkermarken bevaras och samhället i stort ställs om för att möta ett förändrat klimat.

Ett rikt växt- och djurliv
Landskapet homogeniseras, biotoper fragmenteras, arter blir mer sällsynta och deras spridningsmöjligheter minskar. Tillståndet för den biologiska mångfalden är inte hållbart och påverkan på ekosystemen fortsatt hög. Gemensamt behöver alla verksamheter som påverkar den skånska naturen ta sitt ansvar.

Generationsmålet

MÅL: Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.

Det görs omfattande  insatser  för att nå generationsmålet och många skånska aktörer arbetar aktivt enskilt och i samverkan. Ändrade konsumtions- och produktionsmönster är viktigt för att minska den miljöpåverkan vi har i andra länder.

Ekosystem, biologisk mångfald och natur- och kulturmiljö

Ett pilotprojekt för att få in ekosystemtjänsterna i ärendehandläggningen pågår sedan 2016 och utgör starten för att på sikt ta hänsyn till ekosystemtjänsterna i alla relevanta beslut och ställningstaganden som Länsstyrelsen gör.

Arbetet med att ta fram regionala handlingsplaner för grön infrastruktur ger ett nödvändigt underlag för att generationsmålet ska kunna uppnås och att kunna göra rätt insatser på rätt plats i landskapet, både när det gäller kunskap om landskapets värden och för att kunna prioritera vilka åtgärder som ska genomföras.

Kommunförbundet Skåne arbetar med kunskaps- och erfarenhetsutbyte kring ekosystemtjänster och kust- och havsplanering genom bidrag från Region Skånes miljövårdsfond.

Länsstyrelsen har hållit kurser och enskilda rådgivningar om hur den biologiska mångfalden kan ökas i slättbygd, till exempel åtgärder som förbättrar förutsättningarna för rapphöns. Flera kurser har också genomförts om skötsel av ängar och naturbetesmarker, och av träden i dessa. Även kurser och studiecirklar om natur- och kulturmiljön på en specifik plats har hållits, så att lantbrukare och andra boende får ny kunskap om landskapet på sin ort.

Människors hälsa

Länsstyrelsen och Region Skåne har tillsammans förtätat den nationella miljöhälsoenkäten och tagit fram en regional rapport. Två konferenser kring miljöhälsa kopplat till miljöhälsoenkäten genomfördes i januari 2018. Ett regionalt samarbete kring miljöhälsa finns med Regionen, Länsstyrelsen och Arbets- och miljömedicinska kliniken.

Länsstyrelsen beviljades medel ur den Europeiska Socialfonden för att under 2017-2020 ansvara för ett utvecklingsarbete med en nationell utbildningsplattform för samhälls- och hälsokommunikation till nyanlända personer. Utvecklingsarbetet genomförs som en del av plattformen Partnerskap Skåne och MILSA (Länsstyrelsens forskningsbaserade plattform för migration och hälsa), vilket ligger nära länsstyrelsernas uppdrag att stödja kommuner med samhällsorientering till nyanlända.

Mycket arbete pågår för att för att främja människors möjligheter till utevistelse och tillgänglighet till närliggande natur. Flera skånska kommuner arbetar med att iordningställa tätortsnära naturområden med leder och rastplatser och ett tiotal kommunala reservatsbildningar pågår som alla är tätortsnära natur.

Under våren 2017 gjorde Länsstyrelsen en reklamfilm som visades på biografer på temat ”Hitta din plats – i Skåne finns 300 naturreservat och 3 nationalparker” för att locka ut människor i naturen. Länets naturum arbetar fortlöpande med att få människor att upptäcka naturen och våga sig ut i den.

 

Resurseffektiva kretslopp fria från farliga ämnen och hushållning med naturresurser

Miljösamverkan Skåne arbetade under 2017 med projektet Kommunala kemikalieplaner. Målet är att fler skånska kommuner ska anta kemikalieplaner eller inom befintliga dokument utöka sitt strategiska arbete kring kemikalier. Projektet levererade en modell för hur ett strategiskt kemikaliearbete i kommunen kan bedrivas. Det färdiga förslaget redovisades vid Giftkonferensen i Eslöv i november 2017.

Miljösamverkan Skåne arbetar 2017-2018 med Kemikaliesmart förskola och skola. Projektet kommer att ta fram en webbplats, riktad till pedagoger och andra inom pedagogisk verksamhet, som guidar till en kemikaliesmart verksamhet. Webbplatsen ska främst rymma goda exempel, tips och råd, kunskapsunderlag och dokumentation.

Miljösamverkan Skåne driver 2018-2019 projektet Avfallsförebyggande genom information och tillsyn som ska öka kunskapen om förebyggande av avfall hos tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövare och minska mängden avfall från verksamheter där kommunen har ett tillsynsansvar.

Länsstyrelsen har under året deltagit i ett regionalt nätverk för avfallsförebyggande arbete tillsammans med Hållbar utveckling Skåne (HUT Skåne), kommuner, avfallsbolag, Lunds universitet, företag och konsulter.

Länsstyrelsen tillsammans med Hållbar Utveckling Skåne genomför under 2017-2018 projektet Översta steget där man arbetar med Avfall Sveriges metod för förebyggande av avfall i fyra skånska kommuner.

Region Skåne håller i en samverkansgrupp för Giftfri miljö som anordnade ett frukostseminarium om substitution.

Förnybar energi ökar och effektiv energianvändning

Arbetet med energieffektivisering pågår bland annat genom projektet Incitament för energieffektivisering, där små och medelstora företag som omfattas av miljötillsyn får hjälp att komma igång med energiarbetet. Länsstyrelsen arbetar också med flera företagsnätverk för energieffektivisering.

I en förstudie kring energieffektiva fastigheter undersökte Länsstyrelsen potentialen för energi effektivisering i kommunala fastigheter. Förhoppningen är att detta ska leda vidare till ett större projekt.

Länsstyrelsen, Region Skåne och Kommunförbundet Skåne samarbetar i Klimatsamverkan Skåne (KSS). Totalt har nu 21 skånska kommuner anslutit sig till uppropet 100% fossilbränslefritt Skåne 2020. Tio av dessa kommuner arbetar intensivt i projekten Fossilfria kommuner i norra respektive södra Skåne och ska minska användningen av fossil energi till en minimal nivå i sina verksamheter. Ytterligare sex kommuner deltar i liknande arbete i ett inspirationsnätverk för fossilbränslefritt.

2016-2019 driver Länsstyrelsen projektet Uthålliga kommuner i Skåne 2020 för att öka kunskapen bland kommuner och andra aktörer om hur vi kan integrera klimat- och energifrågorna i den fysiska planeringen.

Under 2017 pågick arbetet med att ta fram en ny skånsk klimat- och energistrategi. Uppdraget är Länsstyrelsens, men strategin tas fram inom Klimatsamverkan Skåne för att få en bredare förankring hos viktiga skånska aktörer. Under början av 2018 har förslaget varit ute på remiss, och beslut om den nya strategin väntas före sommaren 2018.

På flera håll i Skåne har det under 2017 ordnats hållbarhetsveckor och -festivaler. Länsstyrelsen medverkade i hållbarhetsveckan i Lund i maj 2017, genom seminarium för kommuner, frukostsamtal för företag och ett informationstält för allmänheten.

Konsumtionsmönster

Länsstyrelsen har medverkat i utvecklingen av Konsumentverkets Hallå konsument.

I september 2017 ordnade Klimatsamverkan Skånes konsumtionsgrupp tillsammans med Hållbar utveckling Skåne ett seminarium om att divestera inom kommun, företag och organisationer.

I förslaget till  ny skånsk klimat- och energistrategi finns ett mål för utsläpp av växthusgaser från konsumtion.

Våren 2017 hölls en workshop om konsumtionsfrågor i nätverket för kommunernas miljöstrateger.

I samband med hållbarhetsveckan i Lund hölls ett panelsamtal om konstgräs.

Under året har Region Skåne arbetat med att ta fram en skånsk livsmedelsstrategi.

Nätverket ”Tänk om plast…” är öppet för alla aktörer och intressenter: företag, kommuner, föreningar och privata initiativtagare. Målet för 2018 är att ta fram en skånsk plaststrategi som bestämmer inriktningen för det framtida arbetet och pekar ut viktiga insatsområden. Som ansluten till nätverket har du möjlighet att bidra till strategin eller ge synpunkter på den. Läs mer på www.tankomplast.se

Begränsad klimatpåverkan

MÅL: Halten av växthusgaser i atmosfären ska i enlighet med FN:s ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig. Målet ska uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras. Sverige har tillsammans med andra länder ett ansvar för att det globala målet kan uppnås.

BEDÖMNING: Växthusgasutsläppen minskade med 31 procent år 1990–2015, vilket till största del beror på att utsläppen från energiförsörjning mer än halverades. Utsläppen från transporter och arbetsmaskiner minskade endast med 10 procent. Utsläpp genom konsumtion av produkter tillverkade utomlands fortsätter öka.

Länsstyrelserna har inte bedömt måluppfyllelse för miljökvalitetsmålen Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt eller Säker strålmiljö. Förutsättningarna för att nå dessa mål är i huvudsak beroende av internationella insatser. Bedömning av dessa mål görs därför samlat på nationell nivå.

Miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan kommer inte kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder till år 2050. Åtagandena i det avtal som slöts i Paris behöver bli mer ambitiösa och sammantaget motsvara den utsläppsminskning som behövs för att nå målet om maximalt 1,5 grads uppvärmning. Intresset för förnybar energi ökar dock och satsningar görs i flera länder, inte minst i Sverige.

Den största andelen av energianvändningen i Skåne är fortfarande fossil, men förutsättningarna för ett aktivt klimatarbete är goda. Skåne kan göra viktiga insatser för klimatet, här finns framstående miljöteknikföretag och många engagerade kommuner.

Ansökningarna till Klimatklivet, stöd för lokala klimatinvesteringar, ökar stadigt likt föregående år. Fler nya aktörer har upptäckt möjligheterna med investeringsstödet där både jordbruk och samfälligheter är några exempel. De skånska projekt som beviljats stöd minskar växthusgasutsläppen med 117 000 ton koldioxid årligen.

Den nya klimatlag som riksdagen nyligen beslutat är ett steg i rätt riktning för att minska växthusgasutsläppen, men hur stora effekterna av lagen kommer bli är än så länge svårt att bedöma.

Vår konsumtion spelar en stor roll för utsläppen och genom konsumtionen exporterar vi stora delar av våra utsläpp. Generationsmålet anger att vi ska lösa miljöproblemen utan att det leder till ökade problem utomlands. Nuvarande klimatpolitiska mål är dock ej formulerade för att ta hänsyn till detta, till exempel finns mål om minskad energianvändning per BNP, vilket  inte tar hänsyn till generationsmålet. Den offentliga konsumtionen kan sätta tryck på marknaderna att ta fram klimatsmarta alternativ.

Källa: Naturvårdsverket.

I Sverige finns dikade torvmarker som avger relativt stora mängder växthusgasutsläpp. Därför är det viktigt att återställa dessa torvmarker till våtmarker (källa: Jordbruksverket).

Länsstyrelsen Skåne noterar att energi-, klimat- och miljömålen kan stå i konflikt med myndighetens övriga verksamhetsmål. Denna målkonflikt är en god spegling av den allmänna situationen i Skåne och andra regioner.

Utsläppen av växthusgaser minskar

De skånska växthusgasutsläppen domineras av sektorerna energiförsörjning och transporter, som tillsammans orsakar cirka 65 procent av utsläppen (källa: Emissionsdatabas). Sedan år 1990 har utsläppen från energiförsörjning mer än halverats, främst tack vare en övergång från uppvärmning med olja till biobränslen och en ökande andel fjärrvärme.

Energianvändningen blir effektivare

Skånes totala slutanvändning av energi var 36 TWh år 2015 (källa: Klimatskyddsbyrån). Det innebär att det regionala målet om effektivare energianvändning är nära att nås (källa: Länsstyrelsen Skåne).

Slutanvändningen av energi är den totala användningen av energi efter avräkning av det svinn som uppstår vid överföring och omvandling av energi, och anger således den energimängd som återstår för företagens, hushållens och övriga konsumenters användning.
Genom det nationella programmet Incitament för energieffektivisering arbetar Länsstyrelsen Skåne med energieffektivisering i skånska företag. Fram till 2019 är målet att 900 skånska små och medelstora företag nås och 180 av dem fortsätta att arbeta systematiskt med energieffektivisering (källa: Energimyndigheten).

Länsstyrelsen och Energikontoret Skåne arbetar med fem olika energieffektiviseringsnätverk. Nätverken kommer att få hjälp med att genomföra energikartläggningar och att vidta åtgärder för att minska sin energianvändning med 15 procent.

Långt kvar till målet för biogas

I Skåne producerades cirka 450 gigawattimmar (GWh) biogas år 2016. Biogasproduktionen ökade med cirka 8 procent jämfört med föregående år. Ökningstakten har därmed planat ut något och det regionala målet på tre terawattimmar (TWh) biogasproduktion år 2020 är svårt att nå. På fordonssidan är 70 procent av all fordonsgas som levereras i Skåne biogas, vilket är en ökning med 4 procentenheter jämfört med föregående år (källa: SCB).

I ett nationellt perspektiv är Skåne en stor producent av biogas med cirka 22 procent av Sveriges totala produktion (källa: Energimyndigheten).

Produktionskostnaderna för biogas är fortfarande höga i relation till energipriset. Ett par energibolag i Skåne med tillstånd för biogasproduktionsanläggningar avvaktar stabilare ekonomiska förutsättningar.

Förnybar el och energi

De nationella styrmedlen för att främja skånsk fossilfri energiproduktion är otillräckliga för att nå målen (källa: Länsstyrelsen), och ökningen av vindkraftskapaciteten har mattats av de senaste åren. Potentialen för energieffektivisering är stor, men eftersom energi är för billig så genomförs inte åtgärderna i tillräcklig utsträckning.

Skånes förnybara elproduktion uppgår till 2,8 TWh per år, vilket motsvarar cirka 20 procent av Skånes totala elanvändning (källa: Energimyndigheten). Den största delen av Skånes förnybara elproduktion kommer från vindkraft (1,4 TWh) (källa: Energimyndigheten). Det regionala målet om 6,8 TWh produktion av förnybar el år 2020 i Skåne kommer troligtvis inte nås eftersom planerad utbyggnad av havsbaserad vindkraft inte har förverkligats.

Elproduktionen från solceller i Skåne uppgår till ungefär 21 GWh, vilket är en ökning med cirka 75 procent jämfört med året innan, och intresset för solceller är fortsatt mycket stort (källa: Sol i Syd).

Solenergianläggningar finns installerade i länets samtliga kommuner. Under 2017 installerades 11,4 megawatt (MW) solceller i Skåne och totalt fanns 34,9 MW eller cirka 240 000 kvadratmeter solceller i slutet av 2017. De skånska solcellerna kan årligen producera 31,5 gigawattimmar (GWh) förnybar el, vilket motsvarar hushållsel för 6300 familjer.

Under året aviserade regeringen ökade satsningar på det statliga solcellsstödet som hanteras av Länsstyrelserna. Detta är en efterlängtad satsning, men ytterligare resurser skulle behövas för att tillgodose efterfrågan och för att bättre hantera den långa kö för solcellsstödet som funnits i flera år.

EU-projektet Sol i Syd syftar till att stimulera antalet solcellsinvesteringar i Skåne och Blekinge ytterligare bland annat genom insatser gentemot näringslivet. Projektet ska stärka solcellsbranschen och öka intresset för solenergi hos bland annat arkitekter för att på så vis öka integrationen av solenergi i nya fastigheter och öka installationsakten av solenergi i länen. Inom projektet kommer det genomföras kompetenshöjande insatser och utbildningar för företag och installatörer. Projektet Sol i Syd är finansierat av Europeiska regionala utvecklingsfonden. Projektägare är Energikontoret Skåne, samverkanspartners är bland annat Länsstyrelsen Skåne och Blekinge, Lunds universitet och Energikontor sydost.

Transporter står för stora utsläpp

Skånes största utmaning ligger i de fossilbränsleberoende transporterna, där det behövs kraftiga och långsiktiga styrmedel. Målet om en fossiloberoende fordonsflotta år 2030 blir svårt att nå. Skånes nya regionala transportinfrastrukturplan för åren 2018–2029 bedöms inte minska utsläppen från transportsektorn tillräckligt mycket.

Växthusgasutsläppen från transporterna i Skåne ligger på samma nivå som föregående år och en stor utmaning för Skåne är att få ner utsläppen från transporterna. Körsträckan per person i Skåne har ökat med 2 procent jämfört med föregående år. Samtidigt har bensin- och dieselförbrukningen i våra fordon minskat de senaste åren (jämfört med föregående år minskade förbrukningen med 1,5 procent).

Under 2016-2018 ska tio skånska kommuner arbeta för att minska sin användning av fossil energi i kommunorganisationen till ett minimum. Arbetet är uppdelat i två projekt och leds av Klimatsamverkan Skåne, ett forum där Kommunförbundet Skåne, Länsstyrelsen Skåne och Region Skåne ingår. Projektet är finansierat av europeiska regionalfonden och ett av projektmålen är att minst 50 procent av drivmedelsanvändningen ska vara fossilbränslefri. Läs mer om projektet.

Frisk luft

MÅL: Luften ska vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas.

BEDÖMNING: Halterna och utsläppen av luftföroreningar är i ett regionalt perspektiv relativt oförändrade alternativt svagt minskande under senaste decennierna. Åtgärder för att minska utsläppen motverkas tyvärr av den ökande befolkningen och ökade utsläpp från transporter, samhälle och verksamheter.

Luften i Skåne är ännu inte så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte tar skada. Trenden är dock svagt positiv för utsläpp av kväveoxider. Luftkvaliteten blir i många avseende långsamt bättre i Skåne. Teknikutveckling och förändrade beteenden bidrar till minskade utsläpp.

Trots positiva trender för vissa av målets preciseringar kommer målet inte att nås inom utsatt tid. En av de mest betydande orsakerna till detta är utsläppen från transportsektorn. Minskade utsläpp till följd av teknikutveckling och förbättrade logistiklösningar motverkas av den ökande befolkningens resande och den industriella tillväxten. Detta innebär att ytterligare satsningar behövs och att ny teknik behöver införas  snabbare. Verktyg som används är till exempel införande av miljözoner i Helsingborg, Lund och Malmö. Myndigheterna i länet arbetar kontinuerligt med att minska utsläpp av luftföroreningar till exempel genom transportplaner, samhällsplanering, projekt för klimatåtgärder och giftfritt samhälle.

Kollektivtrafik och cykling viktiga åtgärdsområden

Kollektivtrafikfrågan prioriteras både i regional och kommunal verksamhet. Den spårbundna regionala trafiken byggs ut med fler linjer och stationer, vilketlett till en stor ökning av kollektivtrafikresandet. Det finns emellertid behov av ytterligare satsningar inom kollektivtrafiken både avseende turtäthet, punktlighet och utökning av kollektivtrafiknätet. De tunga transporterna står också för betydande utsläpp och det behövs styrmedel och åtgärder för att minska utsläppen från denna sektor samt användbara transportalternativ med mindre miljöpåverkan.

Flertalet kommuner i länet arbetar även aktivt med cykelplaner och främjande av samåkning för att minska miljöpåverkan från resande.

Trafiken, en källa till kvävedioxid

Kvävedioxidhalterna i Skåne ligger i bakgrundsmiljöer under preciseringen. I de större tätorterna och i synnerhet i trånga gaturum med mycket trafik förekommer överskridande både för årsmedelvärde och för antal timmar.

I Helsingborg och Malmö har man arbetat aktivt med åtgärdsprogram för att få ner halterna av kvävedioxid på vissa speciellt utsatta gator för att  klara miljökvalitetsnormen. Arbetet har gett resultat inte bara på de aktuella gatorna utan även i områden i och utanför kommunerna, då åtgärderna även syftat till att förändra resvanor mer generellt. Åtgärderna har även lett till minskade utsläpp av andra föroreningar som till exempel partiklar och VOC.

Många källor till luftföroreningarna

Länets lokalisering med närheten till kontinenten innebär en hög bakgrundsbelastning avseende en del föroreningar som till exempel partiklar. I Skåne är problem med slitagepartiklar från dubbdäcksanvändning kanske inte så stora, men eftersom Skåne är en tätbefolkad region med många industrier och mycket trafik är belastningen ändå stor. Länets egna bidrag kommer även från småskalig vedeldning och utsläpp från industrin. Dessa utsläpp åtgärdas främst genom nationella styrmedel men även genom kommunernas lokala föreskrifter och tillsyn och prövning av industrier.

Årsmedelvärdet av PM2,5 överskrids avseende dygnsmedelvärdet vid mätningar i Malmö, Burlöv och Landskrona. Helårsmedelvärdet överskrids i Malmö. PM10 mäts på flera ställen i Skåne. Årsmedelvärdet överskrids vid alla mätpunkter förutom vid bakgrundsstationen Vavihill där det precis tangeras. Preciseringen för dygnsmedelvärdet klaras inte i länet.

Nya direktiv kan ge positiva effekter på sikt

Nationella och europeiska styrmedel kommer att påverka luftsituationen i länet. Som exempel kan nämnas det nya takdirektiv som innehåller åtaganden som ska vara uppnådda till år 2020 och 2030. Samtidigt gäller utsläppstaken från det gamla takdirektivet.  Ammoniak kan ombildas till partiklar, därför kan krav på ytterligare utsläppsminskningar i direktivet avseende ammoniak även innebära minskade partikelhalter. Direktivet om medelstora förbränningsanläggningar syftar till att minska luftutsläpp från medelstora förbränningsanläggningar (1-50 MW). Detta kommer att innebära att många förbränningsanläggningar måste installera ytterligare reningsanläggningar. Det tar dock flera år innan direktivets effekter kommer att märkas i luftmiljön.

Skador på kulturvärden

I länet finns en omfattande skadebild avseende nedbrytning av sand- och kalksten i fasader och på kulturföremål. Övervakning av nedbrytningstakt eller relation till luftkvalitet saknas, men det kan konstateras att en stor andel av de statliga medel som finns tillgängliga för kulturmiljövård, genom bidrag till kulturmiljövård och kyrkoantikvarisk ersättning, används för restaurering och konservering av sten. Resurserna är långtifrån tillräckliga och nedbrytningen leder till stora förluster av kulturvärden.

Några viktiga luftförorenande ämnen

Preciseringen för bensen nås på många platser i bakgrundsmiljö men i flera tätorter är halterna förhöjda. Ingen ny regional data finns.

Det utförs endast ett fåtal mätningar av bens(a)pyren. Enstaka månadsvärden överskrider preciseringen främst i tätorter.

Butadien och formaldehyd har inte mätts i länet de senaste åren. Halterna har vid andra mätningar legat långt under preciseringen både i tätorter och på landsbygd. Huvudsaklig exponering kommer från källor inomhus såsom vedeldning, byggmaterial och konsumtionsvaror. Regional utvärdering har inte gjorts.

Till följd av att ozon snabbt bryts ned av kvävemonoxid (NO) är halterna lägre där halterna av NO är höga, till exempel på trafikbelastade platser. Halterna av marknära ozon är därför i många fall högre på landsbygden än i tätorterna. De senaste fem åren har halterna av marknära ozon visat en ökande trend. För ozonindex finns ingen ny validerad data sedan 2014.

Bensen: Bensen förekommer i bensin i halter upp till 1 procent men nybildas även i förbränningsprocesser. I tätorter härrör bensen framför allt från avdunstning från bensin samt från bilavgaser. Vedförbränning avger relativt höga halter av bensen. Användningen som lösningsmedel är numera starkt begränsad, men vanliga aromatiska lösningsmedel som xylen och toluen kan innehålla spår av bensen. Bensen orsakar blodcancer och det finns idag ingen känd nivå under vilken inga effekter uppstår på människor.

Bens(a)pyren: Bens(a)pyren kan orsaka bland annat lungcancer, cancer i urinblåsan och hudcancer. Ämnet ingår i gruppen polycykliska aromatiska kolväten (PAH) som bildas vid ofullständig förbränning. Småskalig vedeldning och vägtrafik är de huvudsakliga källorna till utsläpp av PAH i Sverige. Exponering sker framför allt genom vår föda men även via andning, yrkesexponering och tobaksrök. Bens(a)pyren används som indikator för exponering av PAH i luft. I Sverige har bens(a)pyren uppskattats stå för cirka hälften av den cancerframkallande effekten av PAH i tätortsluft.

Butadien: 1,3-Butadien är en kemikalie som används vid framställning av gummi och plast den finns också i cigarettrök, bilavgaser och bildas vid förbränning av biomassa.

Formaldehyd: Formaldehyd används industriellt framförallt vid produktion av olika typer av syntetiska hartser med användning vid tillverkning av plywood, trä- och pappersprodukter samt olika plaster men används även som desinfektionsmedel och konserveringsmedel. Formaldehyd bildas normalt i kroppen, som en del av normal metabolism, och ämnet förekommer också i frukt och andra födoämnen. Formaldehyd är ett direktverkande mutagent ämne och är klassat som cancerframkallande för människa baserat på ökad förekomst av cancer i näshålan och leukemi hos yrkesmässigt exponerade. Formaldehyd är allergiframkallande vid hudkontakt och kan orsaka allergiskt kontakteksem.

Partiklar: Partiklar har en storlek på högst 100 µm, det vill säga en tiondels millimeter. Oftast är de dock betydligt mindre. PM10 är partiklar vars diameter är mindre än 10 µm. PM2,5 är partiklar vars diameter är mindre än 2,5. Storleken (diametern), formen och sammansättningen hos partiklar varierar avsevärt, bland annat beroende på källan och avståndet till denna. Partiklar bildas vid ofullständig förbränning av kol, olja, biobränslen och andra drivmedel/bränslen och kan spridas långt genom luftströmmar. Luftburna partiklar påverkar både andningsorganen och hjärt-kärlsystemen. Kunskapen kring vad som gör partiklarna skadliga är ofullständig och man vet inte om det är antal, storlek, massa, yta eller beståndsdelar som är av betydelse ur hälsosynpunkt.

Det är klarlagt att höga partikelnivåer i omgivningsluften ger direkta effekter i form av ökat antal akutbesök och sjukhusintagningar för luftvägssjukdom och astma, samt leder till ökad medicinering av luftrörsvidgande medel. Denna påverkan anses bland annat ske genom att partiklarna skapar eller förvärrar en inflammation i luftvägarna.

Studier på dieselexponerade arbetare antyder att en långvarig exponering för höga halter av dieselavgaser visar på en ökad risk för lungcancer. Partiklar från dieselmotorer innehåller emellertid även PAH och det går ej att särskilja effekterna av partiklar från effekterna av PAH-exponeringen.

Vissa resultat tyder på att partiklar påverkar dödligheten i hjärt-kärlsjukdom. I en nyligen publicerad studie fann man att förhöjda luftföroreningsnivåer kan bidra till att utlösa livshotande hjärtflimmer hos särskilt känsliga personer, och samband har tidigare påvisats mellan förhöjda halter av luftburna partiklar och en lätt ökning av hjärtfrekvensen. Det är dock oklart om de ”extra” dödsfallen skulle ha kunnat undvikas, eller om de ändå skulle ha inträffat kort tid senare.

Bara naturlig försurning

MÅL: De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska inte heller öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar.

BEDÖMNING: Sjöar, vattendrag, skogsmark samt växter och djur skadas av den försurning som drabbar landskapet. Svavel- och kväveutsläpp samt skogsavverkning är drivkrafter i försurningsprocessen. Utvecklingen är överlag positiv, men drabbade ekosystem uppvisar ännu starka, negativa effekter.

Länsstyrelsen bedömer att miljökvalitetsmålet inte kommer kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Trots att nedfall av svavel minskat kraftigt och nedfall av kväve också har minskat (i betydligt mindre omfattning) så går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön.

Den negativa försurningstrenden i avrinnande skogsmarksvatten kan ha brutits i några skogsmarksområden. Men skånsk skogsmark och avrinnande skogsmarksvatten är fortsatt mycket starkt försurningspåverkat och en stor andel sjöar i norra Skåne visar fortsatt på betydande försurningspåverkan.

Svavelnedfallet minskar och pH ökar i skånska sjöar och vattendrag

Undersökning av atmosfäriskt nedfall visar på stadigt minskat svavelnedfall och att försurad nederbörd minskar. Svavelhalter och syrakoncentrationer minskar också i okalkade referensvatten (källa: SLU). Svavelnedfall kommer även från vulkanutbrott, såsom 2014–2015 från Island (källa: Krondroppsnätverket).

Inom ramen för Skånes luftvårdsförbund följs nedfall av svavel och kväve i skogsmark och på öppna ytor samt nivåer för svavel, kväve och pH samt oorganiskt aluminium i avrinnande vatten från skogsmark (källa: IVL).

Skogsmark i Skåne beräknas tåla ett nedfall på cirka 2,5 kg svavel/hektar år 2020. Nedfallet varierar mellan åren och är beroende av nederbörden, men ligger betydligt över vad skogsmarken förväntas tåla. Under det hydrologiska året 2015/2016 var medelvärdet för Skånes sex mätstationer 2,6 kg/hektar, något över vad skogsmarken förväntas tåla (källa: IVL).

2015 började nya regler i ett EU-direktiv att gälla (Svaveldirektivet 2012/33/EU), vilket innebär att den högsta tillåtna svavelhalten i marina bränslen sänktes från 1,00 viktprocent till 0,10 viktprocent. Då Skåne har mycket fartygstrafik i sin närhet, framförallt genom Öresund, är utvecklingen intressant att följa för framtiden, men ännu är det för tidigt att se effekter.

Skogsmark i Skåne beräknas tåla ett kvävenedfall på cirka 5 kg kväve/hektar år 2020 (källa: IVL). Det hydrologiska året 2015/2016 var medelvärdet för Skånes sex mätstationer 9,7 kg/hektar, betydligt över vad skogsmarken förväntas tåla. Liksom för svavel varierar mängden med nederbörden.

Begränsningar av utsläpp Enligt FN:s konvention om långväga transporterade luftföroreningar ska Sverige minska sina utsläpp av kväveoxider med 36 procent och utsläppen av svaveldioxid med 22 procent mellan åren 2005 och 2020. Omräknat till Skåne innebär det utsläpp av högst 13 400 ton kväveoxider per år och högst 1 800 ton svaveldioxid per år när vi når år 2020.

Källa: www.ivl.se

Källa: www.ivl.se

Skånsk skogsmark läcker kväve och aluminium

I dag läcker kväve från flertalet av skogsmarksytorna, vilket göder vattenmiljöer på land och i hav. Oorganiskt aluminium påverkar framför allt vattenlevande djur och används därför som en indikator på markvattnets försurningsstatus. Under perioden 2009–2015 låg medelhalten oorganiskt aluminium i de åtta skogsmarksytornas markvatten på eller långt över den föreslagna kritiska gränsen.

Biobränslen och lövträd påverkar – på olika sätt

Ett överskott av kväve i skogsmark leder till en ytterligare markförsurning när reducerat kväve oxideras. I takt med att Sverige har minskat sitt fossilbränsleberoende har uttaget av skogsbiobränsle ökat. 2015 kom 24 procent av landets producerade energi mätt i terrawatttimmar (TWh) från biobränsle. Vid avverkning kan markens kväveläckage förväntas öka ytterligare. Gallringsavverkning inom försurningskänsliga områden är att föredra jämfört med kalhygge. Att låta inslaget av lövträd som björk öka i granplanteringar är ett annat sätt att minska markförsurningen från skogen.

Skogsbruket bidrar till försurningen Vid avverkning av skog kan markens kväveläckage förväntas öka och vid kalavverkning kan den bli mycket stor. Gallringsavverkning inom försurningskänsliga områden är att föredra jämfört med kalhygge. Baskatjoner (främst joner av kalcium, magnesium, kalium och natrium) i markvattnet har förmågan att buffra mot försurning. Baskatjonerna tas upp av vegetationen och skogsbruket har en försurande effekt på mark och vatten genom att dessa buffrande baskatjoner tas bort med biomassan vid avverkning. Kvar blir ett överskott av vätejoner samt kväve i form av ammonium, nitrit och nitrat. Markförsurningen förstärks ytterligare när ammonium omvandlas till nitrat vilket frisätter vätejoner som har en försurande effekt på marken.
Inom försurningskänsliga områden bör enbart uttag av stamved ske. Uttag av grenar och toppar (GROT) förväntas öka försurningseffekten från cirka 40 procent till cirka 70 procent. Att öka mängden biobränslen relativt mängden fossila bränslen motverkar miljömålet Bara naturligt sura sjöar och vattendrag. Ett annat problem kopplat till biodiversitet finns med GROT från ädellövskog, vilken kan fungera som insektsfälla om det blir liggande länge i väntan på flisning.

Anmält uttag av grenar och toppar (GROT) i länet från skogsmark var relativt stabilt under 2000-talet och fram till 2014 (4 765 hektar 2014), då kravet att anmäla uttag försvann. GROT-uttaget minskar nu som ett resultat av sämre förtjänst vid försäljning, samt att det används för att minska körskador i skogen.

Inom försurningskänsliga områden bör kompensation ske med askåterföring. Det finns idag en brist på ren träaska och i stort sett ingen aska återförs till försurningskänsliga områden i norra Skåne. Idag sker askåterföring i Skåne till cirka 300–550 hektar skogsmark per år, men inte alltid i de områden där den skulle behövas bäst.

Skogsstyrelsen kan idag inte rikta direkta krav mot vare sig uttag av GROT eller för återföring av aska till en viss, utpekad skogsmark. Verktyg skulle behöva tas fram för att reglera detta.

Biologin återhämtar sig endast långsamt - även i kalkade vatten går det trögt

Sjöar och vattendrag kommer att förbli försurningspåverkade över lång tid. Idag antas cirka 35 procent av sjöarna i norra Skåne vara negativt försurningspåverkade av människan. Kalkning är en fortsatt viktig åtgärd för att kunna nå miljömålet och för att uppnå god status avseende försurning av sjöar och vattendrag.

Trots minskat nedfall och en bättre vattenkemi så resulterar inte kalkningen alltid i att djurliv och kiselalger återhämtar sig fullt ut. År 2016 kalkades med 1 640 ton kalk  i skånska sjöar och vattendrag. Att denna kalkning har positiv effekt råder  inget tvivel om, men biologiskt visar kalkningen inte alltid den förväntade, positiva effekten och där återhämtning sker går den vanligen långsamt. Länsstyrelsen återställde i Bivarödsån biologiskt, genom återförsel av grus och sten, under oktober 2017.

Återhämtning kan delvis ske även utan kalkning, men denna återhämtning är främst vattenkemisk och sker långsamt. I kraftigt försurningspåverkade referensvatten har arter helt försvunnit och dessa ekosystem återhämtar sig inte alltid, ens på lång sikt.

En ny kalkplan som kommer löpa i 5 år upprättas under 2018.

Biologisk återställning efter kalkning Målet med kalkning och biologisk återställning är att i försurade sjöar och vattendrag få tillbaka väl fungerande ekosystem med ett naturligt växt- och djurliv för den aktuella platsen. Åtgärderna bör gynna många olika artgrupper, inte enbart fisk. Det är särskilt viktigt att förbättra förutsättningarna för hotade eller skyddsvärda arter. Målet är att återställa hela vattensystem. Arbetet bör i första hand inriktas på att gynna naturlig återkolonisation av de arter som tidigare har funnits, genom att till exempel öppna vandringsvägar och återställa skadade biotoper. Bara när man bedömer att återkolonisation inte är möjlig eller tar för lång tid kan återintroduktion komma i fråga.

Giftfri miljö

MÅL: Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna.

BEDÖMNING: Infriandet av en Giftfri miljö kräver internationella och nationella överenskommelser samt innovationer. Det finns bra exempel där ett ambitiöst miljöarbete bedrivs regionalt och lokalt som ger positiv inverkan. Trots hårdare lagstiftning är det ändå oklart hur förekomsten av oönskade kemikalier påverkar miljön.

Miljökvalitetsmålet kommer inte kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. För att nå miljömålet Giftfri miljö behövs internationella överenskommelser och återhämtningstid. Befintligt underlag behöver sammanställas och kompletteras nationellt såväl som regionalt för att utvecklingen i miljön ska kunna bedömas.

De viktigaste åtgärderna för att nå målet är att reducera utsläpp från industrier, implementera , öka antalet vattenskyddsområden med tillräckliga skyddsföreskrifter, minska slamspridningen, öka arealen ekologisk odlad mark, efterbehandla fler förorenade områden och minska av diffus spridning av kemikalier.

Det händer mycket inom kemikalieområdet i Skåne. Skånes kommuner har tagit fram ett förslag till mall för kommunala kemikalieplaner genom Miljösamverkan Skånes samverkansprojekt. Syftet är att få igång arbetet inom kommunerna på ett likartat sätt.

Genom tillsynsarbetet har en tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet i länet stängts ned som en följd av otillåtna utsläpp från verksamheten. Beslutet var unikt i Sverige och bolaget blev ålagt att genomföra omfattande renoveringar av sin anläggning innan driften fick återupptas. Komplett uppföljning är ännu inte klar, och en omfattade markförorening på platsen är under fortsatt utredning.

Den sammanlagda exponeringen för kemiska ämnen

Målet om att minska den sammanlagda exponeringen för kemiska ämnen är helt beroende av fortsatta miljötekniska innovationer och en ökad ambitionsnivå i samhället. Kunskapen om ämnena har ökat men är fortfarande otillräcklig. Åtgärderna handlar om att minska utsläpp från industrin, småskalig eldning, fordon med dieseldrivna motorer och långväga transporter och ändrade konsumtionsvanor.

Bekämpningsmedel i yt- och grundvatten är ett stort problem i ett jordbruksintensivt län som Skåne. Rester av bekämpningsmedel har hittats i över 80 procent av analyserade ytvattenprover i Skåne (källa: Havs- och vattenmyndigheten). Det görs också fynd av idag godkända ämnen i grundvatten (källa: Havs- och vattenmyndigheten).

Statusklassningen enligt vattendirektivet visar dålig status i alla vatten med avseende på kvicksilver och på de bromerade flamskyddsmedlen PBDE (förbjudna idag). Detta beror främst på diffus spridning i atmosfären över längre avstånd. Utöver dessa ämnen överskrids gränsvärden för bly, kadmium och zink i ett antal vatten i Skåne. För antracen och TBT överskrids gränsvärdena i sediment i flera hamnområden som en följd av den intensiva sjöfartstrafiken.

Vattenförvaltning och statusklassning I vattenförvaltningen (enligt EU:s ramdirektiv för vatten) anges hur bra ett vatten mår genom att vi gör en bedömning av vattnets status. Vi försöker även bedöma risken för att vi inte klarar av att uppnå kravet att alla vatten ska vara bra 2015. Vi tittar då på vad människan har gjort och gör som kan påverka vattnet negativt. Det kan till exempel handla om förorenade områden, järnvägar, industrier samt olika typer av markanvändning som åkrar och fruktodlingar.

Sjöar och vattendrag •Ekologisk status •Kemisk status

Grundvatten •Kemisk status •Kvantitativ status

Kustvatten •Ekologisk status •Kemisk status

Statusen ska vara God eller Hög och den får inte försämras.

Klassning av kemisk ytvattenstatus Kemisk ytvattenstatus ska klassificeras för ämnena där det finns EG-gemensamma miljökvalitetsnormer.

Användningen av särskilt farliga ämnen

Användningen av särskilt farliga ämnen kan förväntas minska framöver tack vare ny och skarpare lagstiftning. Nya farliga ämnen kan i framtiden identifieras till följd av nytt dataunderlag som resulterar i nya bedömningar. Regionalt behöver utfasningsarbetet intensifieras ytterligare inom tillsynen av miljöfarlig verksamhet.

Jordbruksverket har tagit fram en föreskrift som tydliggör hur principerna för integrerat växtskydd ska tillämpas. Exempelvis ska lantbrukarna anteckna syftet med användningen av bekämpningsmedlet och använda alternativa metoder där det är möjligt. Tydligare krav ställs också på den utrustning som ska används.

Integrerat växtskydd handlar om en hållbar användning av kemiska växtskyddsmedel. Genom att kombinera olika typer av åtgärder, såsom val av gröda efter odlingsplatsens förutsättningar, variera växtföljden, använda friskt utsäde och odlingsmaterial, gynna de viktiga nyttodjuren kan man förebygga problem med ogräs, svampsjukdomar och skadeinsekter.

Länsstyrelsen Skåne har under 2017 lagt särskilt fokus på utökade kemikalieförteckningar och utfasningsplaner vid tillsynen av kemisk industri. Ett aktivt utfasningsarbete förekommer på många håll, både bland de företag som är aktiva i länet och inom Region Skåne. Arbetet behöver dock drivas på ytterligare.

Förorenade områden

Nästan 6800 potentiellt förorenade objekt finns Skåne. För knappt 1000 objekt bedöms risken vara så stor att de behöver utredas vidare. Allt fler av dessa har drivits mot färdig riskbedömning och åtgärdsutredning.

Bland statligt finansierade saneringsåtgärder finns det i Skåne några objekt vars åtgärder sträcker sig över lång tid, där BT Kemi samt en läderfabrik utmärker sig. Dessutom har sanering med en ny termisk in situ-teknik påbörjats vid en före detta kemtvätt. Ett flertal objekt i Skåne är också aktuella för åtgärder tack vare nya bidrag som syftar till att ge möjlighet till exploatering för bostäder.

Jord som grävs upp i samband med åtgärder har varit föremål för regionala diskussioner under 2017. Tillsynsvägledning har därför tagits fram om hantering av förorenade massor. Länsstyrelsen Skåne har också tagit fram en tillsynsvägledning om tillsyn av områden som misstänks vara förorenade av PFAS.

För att nå målet för förorenade områden till 2050 behöver saneringstakten öka. I första hand ska den som förorenat marken stå för saneringskostnaden, men om ingen ansvarig finns kan statliga bidrag sökas via Länsstyrelsen. Nya miljödomar visar att verksamhetsutövarens ansvar är mindre än i tidigare praxis och bidragsmedel kan därför komma att krävas i större omfattning än tidigare. Det statliga bidraget behöver därför öka. Även resurserna för det regionala och lokala tillsynsarbetet behöver stärkas för att öka antalet privatfinansierade saneringar.

Källa: miljomal.se

Information om miljö- och hälsofarliga ämnen

Genom ett samverkansprojekt inom Miljösamverkan Skåne tar Skånes kommuner fram information om kemikaliefrågor som riktar sig till pedagoger vid förskolor och skolor. Syftet är att göra kemikalieinformation enkelt åtkomlig för pedagoger.

Skyddande ozonskikt

MÅL: Ozonskiktet ska utvecklas så att det långsiktigt ger skydd mot skadlig UV-strålning.

BEDÖMNING: Vid mitten av 1900-talet började ämnen som har en nedbrytande effekt på ozonskiktet att tillverkas och släppas ut och det ledde till omfattande problem. Tack vare effektiv reglering genom lagstiftning har problemen i princip lösts i Sverige. Ozonskiktet väntas börja återhämta sig före 2020.

Länsstyrelserna har inte bedömt måluppfyllelse för miljökvalitetsmålen Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt eller Säker strålmiljö. Förutsättningarna för att nå dessa mål är i huvudsak beroende av internationella insatser. Bedömning av dessa mål görs därför samlat på nationell nivå.
Ozonskiktet i stratosfären absorberar delar av den inkommande solstrålningen och skyddar mot skadlig ultraviolett strålning (UVB-strålning).
Bedömning av möjligheten att nå miljökvalitetsmålet görs inte på regional nivå. Nationellt görs bedömningen att miljökvalitetsmålet nås med idag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före 2020. Det går inte längre att se en tydlig trend för utvecklingen.

De flesta av de ozonnedbrytande ämnena har så gott som avvecklats i Sverige till följd av lagstiftning. Halten av ozonnedbrytande ämnen som släpps ut regionalt i Skåne är nu på en ofarlig nivå för ozonskiktet. Ett hot mot återhämtningen av ozonskiktet är att utsläpp av ozonnedbrytande ämnen som inte regleras av Montrealprotokollet beräknas bidra till en större andel av den framtida ozonnedbrytningen än samtliga de ämnen som idag regleras under Montrealprotokollet.

 

Prognoser för återhämtning

Det finns nu tecken som tyder på att ozonhalterna i stratosfären inte längre avtar, och mätningar och modellresultat tyder på att den globala återväxten av ozonskiktet har påbörjats, även om denna återhämtning inte är statistiskt säkerställd. En full återhämtning av ozonskiktet till den tjocklek det hade år 1980 kan uppnås globalt omkring år 2040 (Antarktis undantaget). Prognosen förutsätter att arbetet inom FN beträffande Montrealprotokollet fortsätter att vara framgångsrikt.

Internationella överenskommelser har gett goda resultat

På såväl regional som nationell nivå har användningen av ozonnedbrytande ämnen stadigt minskat till följd av lagstiftning och internationella överenskommelser enligt Montrealprotokollet (källa: Naturvårdsverket). Koncentrationen av ozonnedbrytande ämnen minskar nu i atmosfären, med undantag för lustgas och HCFC för vilka både utsläpp och halter ökar. Utsläppen av lustgas, som inte regleras i Montrealprotokollet utan i Kyotoprotokollet, är i dag större än för någon annan ozonnedbrytande gas med hänsyn till dess ozonnedbrytande potential. Det finns även en risk för att nya ozonnedbrytande ämnen produceras och släpps ut i atmosfären.

Avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen i kyl-, klimat- och värmepumpsanläggningar går framåt och ämnena har stadigt minskat sedan användningsförbud för klorflourkarboner (CFC) trädde i kraft 1999 och sedan förbud mot påfyllning av klorflourväten (HCFC) började gälla 2002. Endast en mindre del av dessa anläggningar innehåller idag HCFC och omhändertagandet sker reglerat. Från och med 1 januari 2015 råder även användningsförbud för HCFC. De nationella utsläppen av ozonnedbrytande ämnen består i stort sett uteslutande av utsläpp av CFC (klorfluorkarboner) från befintliga och uttjänta produkter. Dessa utsläpp minskar kontinuerligt.

Rester i isolering behöver hanteras rätt

Ozonnedbrytande ämnen kan även finnas i till exempel isoleringsmaterial i byggnader, fjärrvärmerör samt i applikationer inom försvaret. Utbyte av sådant material kan ta lång tid. Korrekt omhändertagande av uttjänta material är också en viktig del i detta arbete liksom insatser för att undersöka och förhindra illegal handel och införsel/utförsel av ämnena.

Ytterligare insatser krävs för den kvarvarande användningen och omhändertagandet av förbrukade produkter innehållande sådana ämnen. Till exempel har en utvärdering av hur mycket CFC som återvinns ur byggisolering visat att 90 procent av CFC i byggisolering inte omhändertas (källa: Naturvårdsverket). Kunskaper om var de ozonnedbrytande ämnena finns samt i vilka mängder är viktiga för att förhindra utsläpp.

Riktad information till företag i bygg-, rivnings- och avfallsbranschen i Skåne skulle öka medvetenheten om dessa problem på ett tydligare sätt. Ett stöd i detta arbete är Naturvårdsverkets vägledning (källa: Naturvårdsverket). Under 2018 kommer Miljötillsynsenheten vid Länsstyrelsen Skåne att göra en satsning mot avfall som kan innehålla ozonnedbrytande ämnen, till exempel genom riktad information.

Det är svårt att bedöma om nationella styrmedel såsom krav på bättre omhändertagande av isolermaterial innehållande CFC vid rivning har gett en tydlig positiv påverkan i Skåne.

Gränsöverskridande transporter av avfall

Sedan 2013 har tillsynsinsatser riktade mot gränsöverskridandet transporter av avfall (GRÖT) genomförts för att hindra illegal transport av avfall, bland annat kylmöbler. Dessa insatser har skett i samverkan mellan Tullverket, Polismyndigheten Skåne, Kustbevakningen, Helsingborgs stad, Kommunförbundet Skåne, Länsstyrelsen och Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål. Av totalt 205 kontroller av gränsöverskridande avfallstransporter under 2017 har 10 visat sig innehålla köldmedier med risk för att ozonnedbrytande ämnen förekommer eller har konstaterats. Kontrollerna för att stoppa avfall som innehåller ozonnedbrytande ämnen behöver utökas de kommande åren både för export ut från EU och vid gränsövergångar till andra EU-länder till exempel vid de sydsvenska hamnarna och Öresundsbron.

För dessa kvarvarande ozonnedbrytande ämnen krävs ett fortsatt arbete och omhändertagande på ett miljöriktigt sätt. Det är också viktigt att hindra att export av kylmöbler som innehåller ozonnedbrytande ämnen når länder i Asien och Afrika.

Länsstyrelsen arbetar för att intensifiera antalet kontroller och det har drivits ett mindre projekt med tillsyn där avfallet uppstår, exempelvis hos avfallshanterare. Under 2017-2018 pågår andra delen av ett projekt om kontroll av import av avfall till förbränning vid skånska avfallsförbränningsanläggningar. Projektet syftar bland annat till att införa rutiner för kontroll av vilket sorts avfall som tas emot och eldas samt ställa miljökrav både vid upphandling och vid mottagningskontroll.

Utökade sådana så kallade uppströmsprojekt, där hela den nya tillsynsregionen för GRÖT omfattas (det vill säga även Blekinge, Kalmar och Kronobergs län) fortsätter under 2018 tack vare extra resurser.

Beträffande återvinning av kylmöbler och köldmedia kontrollerar samtliga tillsynsmyndigheter inklusive Länsstyrelsen årliga rapporter från företagen så att läckagekontroll utförts med rätt intervall samt att certifierad personal och företag utfört service samt omhändertagande av avfallet. Sedan 2015 är det extra viktigt att kontrollera att inga HCFC används längre då dessa fick användningsförbud efter den 31 december 2014.

Ett köldmedium är en energibärare som används för att transportera värme från en kallare plats till en varmare, vanligen mellan två så kallade reservoarer. Köldmedium ska ej förväxlas med kylmedium som används för kylning, det vill säga upptagning och borttransport av värme. Köldmedier används bland annat i luftkonditioneringsanläggningar, kylskåp, frysar och värmepumpar. Köldmedier som betecknas som CFC omfattas av användningsförbud medan de som betecknas som HCFC omfattas av nyinstallations- och påfyllnadsförbud. Många av de köldmedier som har använts eller fortfarande är i bruk påverkar atmosfären. Påverkan sker dels i ozonskiktet, där köldmedier reagerar med ozon och medverkar till att förtunna ozonlagret. Dels bidrar köldmedier till att öka växthuseffekten.

Säker strålmiljö

MÅL: Människors hälsa och den biologiska mångfalden ska skyddas mot skadliga effekter av strålning.

BEDÖMNING: För att nå miljökvalitetsmålet behöver framför allt åtgärder som leder till minskad exponering av UV-strålning genomföras. Viss osäkerhet råder kring elektromagnetiska fält och hur dessa påverkar oss människor.

Länsstyrelserna har inte bedömt måluppfyllelse för miljökvalitetsmålen Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt eller Säker strålmiljö. Förutsättningarna för att nå dessa mål är i huvudsak beroende av internationella insatser. Bedömning av dessa mål görs därför samlat på nationell nivå.

Nationellt bedöms miljökvalitetsmålet delvis kunna nås till år 2020. Allvarligt är att antalet fall av hudcancer fortsätter att öka i hela landet. Miljökvalitetsmålets komplexitet innebär att det inte går att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön.

Vad är strålning? Det finns två typer av strålning, joniserande och icke-joniserande. Joniserande strålning är till exempel röntgenstrålning och strålning från radioaktiva ämnen. Icke-joniserande strålning är till exempel strålning från solen och elektromagnetiska fält såsom radiovågor från mobiltelefoner och magnetfält från kraftledningar och olika apparater.

Individers exponering för skadlig strålning

Strålsäkerhetsmyndigheten bevakar forskningen om strålning och eventuella hälsorisker. För övrig form av strålning, från kärnkraft, transporter av farligt gods och arbetsmiljöer där strålande material hanteras, kan vi sätta in förebyggande och skyddande åtgärder med stöd av lagstiftning.

Det råder viss osäkerhet kring forskningsläget för hur och i vilken omfattning strålning i form av mobila sändare och mottagare påverkar människors hälsa.

Forskningsanläggningen ESS innebär ökade transporter av aktivt material och bostäder i närområdet. Det ligger i länets intresse att se till att transporterna är så få och säkra som möjligt.

Det är i dagsläget svårt att bedöma riskbilden för terror eller olyckor med herrelösa strålkällor. Länsstyrelsen Skåne samarbetar regionalt med polis, räddningstjänst och Region Skåne inom området Farliga ämnen som även omfattar olyckor med strålkällor.

Utsläpp av radioaktiva ämnen

Risken för utsläpp av radioaktiva ämnen har minskat sedan kärnkraftverket i Barsebäck stängdes ned, där det för närvarande körs servicedrift. Allt högradioaktivt avfall är borta. Det mellanradioaktiva avfallet monteras ned, mellanlagras i slutna behållare och ska i framtiden bortföras till slutförvaring. Strålsäkerhetsmyndigheten har bedömt att riskerna av nedmonteringen är hanterbara. Ett utsläpp av radioaktiva ämnen kommer att stanna inom anläggningen. Däremot ökar riskbilden på grund av att en omfattande kvantitet av lågaktivt material måste forslas bort från anläggningen.

Den 1 juli 2016 invigde Barsebäck Kraft AB (BKAB) sitt temporära interndelslager där reaktordelarna från B1 och B2 ska förvaras i väntan på att Slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall (SFR) står färdigt vid Forsmark. Nedmontering av mellanradioaktivt material såsom delar från reaktorerna kan ske först när det nya mellanlagret blivit färdigställt. Det är av vikt för att Barsebäcksverket slutligen kan avvecklas och tidplaner kunna hållas även om SFR ännu inte är klart.

Det ligger i ansvariga myndigheters intresse att se till och följa upp att hanteringen håller en hög skyddsnivå. För att kunna göra en god riskbedömning för länet och upprätthålla en väl avvägd beredskap är det av vikt att Länsstyrelsen har god kännedom om nermonteringsplanerna.

Det kommer att finnas risk för utsläpp av radioaktivt material från ESS i Lund. Därför är ett tillräckligt säkerhetsavstånd från anläggningen till bostäder viktigt och det behövs planering för att minska riskerna som uppstår på grund av ökade transporter av radioaktivt material.

European Spallation Source (ESS) är en sameuropeisk forskningsanläggning som håller på att byggas i Lund. ESS kommer att användas inom bland annat materialvetenskap, strukturkemi, biologi och geofysik. Anläggningen är en så kallad neutronkälla, där en tungmetalls atomkärnor bombarderas med protoner, blir instabila och avger en kaskad av neutroner, en process som kallas spallation.

Hudcancer orsakad av UV-strålning ökar

Trenden för antalet hudcancerfall i Skåne fortsätter att växa, och antalet nya fall årligen i Skåne ligger över riksgenomsnittet. Befolkningen är mer medveten om riskerna med UV-strålning idag, men ökningen kan bero på att det kan gå många år innan cancern utvecklas.

Att ändra människors attityder och beteenden till solande tar tid, men är grundläggande för att uppnå preciseringen. Enligt miljöhälsoenkäten 2015 ökar andelen personer som använder solskyddsmedel när de solar eller som håller sig i skuggan vid soligt väder, jämfört med miljöhälsoenkäten 2007. Det är dock 45 procent som uppger att de bränt sig det senaste året. Solariesolandet har minskat i Sverige men fortfarande anger var femte person i åldrarna 15–29 år att de solat solarium under det senaste året.

Folkhälsoaspekterna måste vägas in vid upprättandet och granskningen av översiktsplaner och detaljplaner. Åtgärder som vidtas för att minska exponeringen av UV-strålar från solen är att redan i planeringsstadiet planlägga för skuggiga platser på skolgårdar och offentliga platser.

Kommunernas tillsyn på solarier omfattar kontroll av att rätt typ av lysrör används samt lysrörens ålder och kondition samt att de som solar solarier får den information de behöver innan de solar. Strålsäkerhetsmyndigheten avråder alla men särskilt barn och ungdomar, och personer med ljus och känslig hy, att sola solarium. Från och med september 2018 införs åldersgräns för solning på solarium.

Från och med den 1 september 2018 måste den som driver ett solarium förvissa sig om att användaren har fyllt 18 år och en tydlig skylt om åldersgränsen måste finnas uppsatt på solariet.

Exponering för elektromagnetiska fält

Ett stort antal vetenskapliga studier har undersökt hälsoeffekter i relation till elektromagnetiska fält kring elledningar. Det råder idag stor enighet om hur starka magnetfält som krävs för att ge upphov till omedelbar påverkan, till exempel nerv- och muskelretningar. Styrkan på dessa magnetfält ligger långt över vad som normalt finns i vår omgivning. Däremot finns osäkerhet kring barnleukemi och exponering för magnetfält från kraftledningar. Studier tyder på att kraftfrekventa magnetfält skulle kunna öka risken för leukemi hos barn (källa: Folkhälsomyndigheten). Det är extra viktigt att lokalisera kraftledningar och mobilmaster så de i möjligaste mån påverkar så lite som möjligt, särskilt med tanke på att flera områden i Skåne är tätbefolkade.

När det gäller allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält från mobiltelefoner, kraftledningar och elektriska apparater rekommenderar Strålsäkerhetsmyndigheten att försiktighetsprincipen tillämpas, det vill säga att onödig exponering undviks.

Allmänhetens exponering för elektromagnetisk strålning är för de flesta användningsområden mycket låg jämfört med gällande referensvärden. Dagens samhällsutveckling kommer att generera mer elektromagnetisk strålning. I vissa fall kan dock ny förbättrad teknik innebära att exponeringen istället minskar.

I dagsläget är det svårt att bedöma risken för strålning från elinstallationer och apparater såsom mobilmaster, mobiltelefoner och WiFi. Området behöver utvecklas i takt med att forskningen inom området går framåt.

Ingen övergödning

MÅL: Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten.

BEDÖMNING: Övergödningssituationen är allvarlig i Skåne. Andelen jordbruksmark är stor och de enskilda avloppen många, samtidigt som den fysiska påverkan på våra vatten är utbredd. Många åtgärder har genomförts och utsläppen av övergödande ämnen minskar men åtgärdsbehovet är fortfarande mycket stort.

Länsstyrelsen bedömer att det inte är möjligt att nå miljökvalitetsmålet till 2020 med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Utsläppen ökar inte längre men trots att vi ser att halterna i sjöar och vattendrag överlag minskar så ser vi inte samma trend i havet.

Övergödningen orsakas bland annat av utsläpp från avloppsreningsverk, enskilda avlopp, industrier samt jordbruket, som alla bidrar med kväve och fosfor. Problemet är omfattande och det krävs betydligt fler och mer kraftfulla åtgärder och styrmedel, både på nationell och på internationell nivå.

Jordbruket en stor källa till övergödning – men inte den enda

Skåne är ett jordbruksintensivt län med störst andel jordbruksmark i landet. Totalt står jordbruket för den största delen av näringstillförseln. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det inte går att odla mark helt utan utsläpp, så även om det är viktigt att fortsätta arbeta med åtgärder för att minska näringsläckage från jordbruksmark så kommer det aldrig bli lika med noll.

Inom jordbruket har bättre anpassad gödsling och utfodring, odling av fånggrödor, anläggning av våtmarker och andra vattenvårdande åtgärder bidragit till minskade näringsförluster, men genomförda åtgärder räcker tyvärr inte. Främst behövs fler riktade åtgärder för att begränsa näringsläckage från jordbruksmark. Det behövs även mer platsspecifika åtgärder för att ta hand om det läckage som ändå uppstår.

Näringspåverkan i havet kvarstår under lång tid

Skånes vatten är kraftigt påverkade av övergödning och majoriteten av vattendragen, sjöarna och kustvattnen uppnår inte god status med avseende på näringsämnen enligt EU:s Ramdirektiv för vatten. I skånska vattendrag som huvudsakligen avvattnar jordbruksmark finns en nedåtgående trend i halter av näringsämnen, men då vattenföringen har ökat de senaste åren är trenden inte lika tydlig i kustvattnen.

Den långa uppehållstiden för vattnet i Östersjön, upp till 30 år, gör att de näringsämnen som belastar havet stannar kvar under lång tid. Ett annat problem i Östersjön och även i många sjöar är att bottnarna läcker fosfor som lagrats in under lång tid av utsläpp, så kallad interngödning.

Miljöstatusen i havet är beroende av internationella åtgärder och problemen är av en sådan omfattning att god miljöstatus bedöms ta lång tid att nå.

Övergödningen är starkt sammankopplad med fysisk påverkan på våra vatten. Anläggande av våtmarker och åtgärder som gynnar variationer i vattendragens flöde och form är viktiga. Vattensystemen reagerar långsamt, och trots minskat näringsläckage från marken tar det lång tid innan man ser effekt i vattnet.

Nitrat i Skånes grundvatten och kvävenedfall i skogen

Även det skånska grundvattnet är påverkat av mänsklig aktivitet såsom jordbruk och avlopp. Kvalitetsproblemen i grundvatten hänger ihop med en stor näringsbelastning men även stor sårbarhet med delvis genomsläppliga jordar och otillfredsställande vattenskydd. Enligt Länsstyrelsens miljöövervakning av grundvatten är nitrathalten högre än 2 milligram/liter i cirka 40 procent av proven, vilket är problematiskt eftersom nitrat inte ska finnas i grundvattnet.

Trots att utsläpp av oorganiskt kväve till luft och nedfall via nederbörden har minskat de senaste 20 åren är belastningen på skogsmark fortfarande högre än vad skogen tål.

Pengar ofta avgörande för genomförande av åtgärder

I informationssystemet VISS finns nu åtgärdsförslag sammanställda för samtliga vattenförekomster som inte uppnår eller riskerar att inte uppnå god status. Länsstyrelsens arbete med att minska näringsbelastningen till våra vatten har främst bestått av att i samarbete med berörda aktörer främja vattenvårdsåtgärder genom medel inom Landsbygdsprogrammet (LBP), genom medel för Lokala vattenvårdsåtgärder (LOVA) och genom medel för särskilda åtgärdsprojekt (SÅP).

Tyvärr finns det idag betydligt mindre pengar i det nya Landsbygdsprogrammet till vattenvårdsåtgärder, trots att intresset för åtgärder fortfarande är stort. Dessutom har antalet lantbrukare som sökt stöd för minskat kväveläckage och skyddszoner minskat jämfört med samma period i det tidigare Landsbygdsprogrammet. För stödet till minskat kväveläckage är det 60 procent färre sökande, och stödet för skyddszoner har 73 procent färre lantbrukare sökt. En positiv nyhet är att det nu är möjligt att söka pengar för tvåstegsdiken men ännu har inte stödet fått något större genomslag.

I regeringens prövning av Vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram fastslog man att åtgärder mot övergödning från jordbruket ska genomföras inom Landsbygdsprogrammets ekonomiska ram, vilket bedöms räcka till cirka 30 procent av den fosforreduktion som Vattenmyndigheten beräknat krävs för att vi ska kunna nå god ekologisk status (www.viss.lst.se). Detta innebär att det nu finns ett stort underskott på åtgärder mot övergödning. Därmed kan inte Sverige uppfylla sina internationella åtaganden, till exempel HELCOM Baltic Sea Action Plan (BSAP), om inte ökade resurser tillförs eller ett effektivare regelverk utarbetas.

Trots alla goda erfarenheter av enskild rådgivning inom Greppa Näringen har den skånska budgeten minskat med ungefär en fjärdedel i det nya Landsbygdsprogrammet. Den framtida enskilda rådgivningen kommer att styras till rådgivningar som gör störst miljönytta och bäst stödjer lantbrukarna i arbetet med kraven i Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram. LOVA-medel har delvis gått till våtmarker, men också till andra åtgärder såsom strukturkalkning, och kalkfilterbäddar. Medel har även sökts för att sprida information om reglerbar dränering för att inspirera lantbrukare till att genomföra denna åtgärd, som kan finansieras med medel av Landsbygdsprogrammet.

Tvåstegsdiken har dikesslänter som är tvådelade som i ett trappsteg. Den djupa delen i mitten av diket är smalare än i ett vanligt dike. Samtidigt är slänterna flackare. Diket är bredare än ett vanligt dike men har också många fördelar:

• De minskar växtnäringsförluster och ökar biologisk mångfald.

• De rymmer mer vatten vilket gör att det inte lika lätt svämmar över.

• Vattenhastigheten vid högflöde minskar vilket minskar erosion i dikeskanterna.

• När den smala fåran i mitten inte räcker till rinner vattnet ut på de båda små flacka planen, där det sker viss kväverening som i en våtmark.

• Genom att mitten på diket har en smalare ränna än ett vanligt dike blir den mer sällan torr på sommaren. Då kan vattenlevande djur klara sig bättre.

Greppa näringen erbjuder kostnadsfri rådgivning som både lantbrukare och miljön tjänar på. Målen är minskade utsläpp av klimatgaser, minskad övergödning och säker användning av växtskyddsmedel. Projektet drivs i samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna samt ett stort antal företag i lantbruksbranschen. Läs mer på www.greppa.nu
Strukturkalkning Strukturkalk består till stor del aktiv/fri kalk som fungerar som ett slags filter i den kalkade jorden. Fosfor binds till kalken vilket bidrar till att växterna har en större tillgänglighet och upptag av växtnäringen, samtidigt som jorden släpper igenom vatten och syre mycket bättre. Lerjordar svarar mycket bra på strukturkalkning, ju högre lerhalt desto bättre effekt. En lerjord i god struktur kännetecknas bland annat av att den är grynig i både vått och torrt tillstånd. Jordar med dålig struktur blir hårda när de torkar och smetiga och sega vid överskott på fuktighet, vilket gör att de blir känsliga för jordpackning.

Åtgärder kan också ses som en investering

Kostnaderna för att åtgärda övergödningen är stora men kan också ses som en investering. I Tullstorpsån i Trelleborgs kommun har man sedan 2009 genomfört vattenvårdande åtgärder med syfte att återskapa en mer naturlig struktur på ån, dämpa vattenflödet, fånga upp närsalter och öka den biologiska mångfalden. Projektet beräknas kosta 66 miljoner kronor. Åtgärderna har bidragit till att flera ekosystemtjänster har skapats och förstärkts och värdet av dessa har under en 50-års period beräknats till drygt 280 miljoner, varav ekosystemtjänsterna näringsrening och vattenreglering beräknas till 25 miljoner (källa: Tullstorpsån).  I projektet har man vidtagit många olika åtgärder för att minska näringshalterna i ån och lyckats minska totalfosforhalten i ån med 30 procent.

Flera projekt för att reducera näringsläckage pågår i länet. I Segeåns avrinningsområde pågår ett SÅP-projekt där man bland annat undersöker påverkan av bräddningar och nödavlopp från pumpstationer och ledningsnät och hur läckaget av dessa kan minska. I Trelleborg har man studerat möjligheterna med att från tång, alger och blåmusslor, som idag tas omhand som avfall, producera förnybar energi i form av biogas. Intresset bland lantbrukare för strukturkalkning är högt. Strukturkalkning görs på utpekade jordar där läckaget av fosfor är högt.

Vatten och avloppsplanering

Länsstyrelsens projekt gällande tillsyn enligt lagen om allmänna vattentjänster fortsätter. Länsstyrelsen har godkänt eller delvis godkänt tid- och handlingsplan för utbyggnad av kommunalt vatten och avlopp i 32 av 33 kommuner. Hittills i arbetet ingår numera 68 av de 200-250 utpekade bostadsområdena i verksamhetsområde för kommunalt VA. Därtill har 23 utpekade områden anslutits till kommunalt verksamhetsområde via avtal och 13 anslutits till förrättad gemensamhetsanläggning.

Länsstyrelsen fortsätter arbetet med att i prövningsprocessen för avloppsreningsverk så långt möjligt minska utsläppen av näringsämnen inom ramen för vad som är tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och miljömässigt motiverat.

LAV - Lagen om allmänna vattentjänster Lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster (LAV) reglerar kommunens ansvar att ordna med vattenförsörjning och avloppshantering för sina invånare. Det innebär att kommunen har ansvar för att ordna med vatten och avlopp för de boende i ett område om det behövs för att skydda människors hälsa eller miljön. Länsstyrelsen har ansvar för att kontrollera att kommunen följer denna lag.

Samordnad recipientkontroll värdefull

Samhället har ett stort och ökande behov av att kartlägga sammantagen miljöpåverkan från industri och utsläpp av hushållens avloppsvatten samt jordbruksverksamheter. En utökad samordnad recipientkontroll skulle ge mer kunskap kring hur situationen i våra vatten ser ut och skulle i förlängningen leda till att effektiva åtgärder kan sättas in.

Levande sjöar och vattendrag

MÅL: Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer ska bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion ska bevaras, samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas.

BEDÖMNING: Livsmiljöer och arter har förstörts eller skadats av bland annat exploatering, rensningar, vattenuttag och bekämpningsmedel. Skydd av sjöar och vattendrag har inte prioriterats. Åtgärdsarbete pågår och har intensifierats. Cirka 17 procent av de bedömda skånska ytvattenförekomsterna uppnår god status.

Målet är inte möjligt att nå till 2020 med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Länets sjöar och vattendrag fortsätter att påverkas negativt. Skånes vattenförekomster har fått tidsfrist till 2021 respektive 2027 för att nå god ekologisk status. Många åtgärder genomförs och har intensifierats inom ramen för vattenförvaltningsarbetet. Samtidigt är Skånes ytvatten mycket hårt påverkade av pågående markanvändning. Rensning, dikning, bevattningsuttag, brist på funktionella skyddszoner och vattenkraft är de största hoten. Exploatering och en ökande andel hårdgjorda ytor bidrar till att målet är svårt att nå. Resurser för skydd är styrda, till förmån för i första hand skog, marina miljöer och tätortsnära natur. Mycket arbete återstår för att nå upp till den basnivå avseende kunskapsunderlag avseende länets vattenanknutna kulturmiljöer som kan anses krävas för det fortsatta tillsyns- och prövningsarbetet.

Året har i stort sett präglats av normalt väder, med undantag för hösten 2017 då stora regnmängder föll över Skåne, vilket har medfört extremt höga flöden i de skånska vattendragen.

EU-domstolens dom i mål C-461/13 om hur miljömålen enligt ramdirektivet för vatten (RDV) ska tolkas och tillämpas i tillståndsärenden tillämpas och bidrar förhoppningsvis till att vatten inte försämras.

Skånska sjöar och vattendrag negativt påverkade

I Skåne är de flesta sjöar och vattendrag påverkade. Trycket på vattennära boende är högt och strandområden exploateras. Detta tillsammans med att andelen hårdgjorda ytor ökar i Skåne gör att förutsättningarna för översvämningskontroll försämras.

36 av 209 bedömda skånska vattenförekomster uppnår god ekologisk status. Bevarandestatusen är inte gynnsam för ål, havsnejonöga, flodkräfta och flera bottenlevande arter. Flodpärlmusslan saknar föryngring och riskerar att dö ut i Skåne.

Dricksvattnet behöver skydd

Skyddsområden för de viktigaste skånska ytvattentäkterna saknas. Vattenskyddsområde är på väg att fastställas för Bolmen i Kronobergs län, skåningarnas viktigaste dricksvattenförsörjning. Den framtida utformningen av vattenskyddsområde för Vombsjön har påbörjats.

Styrmedel behövs för bättre skydd

För limniska miljöer saknas nationella och regionala strategier som underlag för planeringen. Skydd av värdefulla vatten behöver kunna prioriteras upp; för detta krävs bra kunskapsunderlag och analyser. Skydd av vatten är resurskrävande, eftersom det ofta innefattar många sakägare. Procentmålet för skydd av vatten behöver formuleras om på nationell nivå, så att målet baseras på kvalitet istället för kvantitet.

Under 2017 har vatten kommit med som en del vid bildandet av reservat med andra syften än att skydda själva vattnet, till exempel ingår delar av Julebodaån i ett nybildat reservat, naturreservatet Björkerödsbäcken har utvidgats, och flacka svämområden i Helgeåns nedre lopp har skyddats. Reservatsbildning pågår i Klingstorpabäcken och i Rönne å håller ett kommunalt reservat på att inrättas. Förslag på blivande Natura 2000-områden i vatten där utter förekommer inväntar regeringsbeslut.

Resursbehovet är fortsatt stort för att bygga upp kunskapen om kulturmiljöer. Det är nödvändigt att skapa möjligheter till ekonomiska bidrag till fastighetsägare för anpassnings- och kompensationsåtgärder vid vattenanknutna kulturmiljöer. Resurser som kan användas för åtgärder som syftar till att minimera skador på kulturmiljön saknas.

Mer pengar har gett intensivare restaurering

Restaureringsarbetet i Skåne har kunnat intensifieras tack vare ökad tilldelning av pengar inom fiske- och vattenvård samt särskilda åtgärdsprojekt från HaV:s 1:11 anslag. Restaureringsåtgärder i form av utrivning av vandringshinder, biotopvård, tvåstegsdiken, trädplantering och tillförsel av död ved har genomförts i flera vattendrag. Översilningsängar har restaurerats i Gullarp och Beddinge ängar, i anslutning till Helge å respektive Skateholmsån (Tullstorpsån). Ståstorpsåns Ekonomiska Förening, som ska arbeta enligt Tullstorpsåmetoden, bildades hösten 2017 med stöd av bidrag från Lokala vattenvårdsåtgärder (LOVA) (källa: Tullstorpsån).

Länsstyrelsen har fortsatt arbeta med riktad tillsyn mot vattenkraftverk och dämmen som saknar tillstånd. Arbetet är en framgång bland annat för att få till förbättrade flödesförhållanden, fungerande vandringsvägar för fisk och andra organismer, tillgång till större areal lekplatser för vandrande fisk samt en ökad fiskproduktion. Samtidigt leder arbetet till konflikter med kulturmiljövärden. Arbetet med att öka kunskapen kring de vattenanknutna kulturmiljöerna i länet har fortsatt och flera kraftverksmiljöer har inventerats under året. Skåne arbetar aktivt med frågor kring avvägningar av natur- och kulturmiljövärden inom samråd och tillsyn.

Projektet UC4LIFE har pågått 2012-2016 med syfte att ”genom åtgärder för den tjockskaliga målarmusslan ge friskare åar”. Projektet har slutredovisats 2017, men lever vidare genom arbetet med After-Life.

Främmande invasiva arter orsakar problem

I och med att den nya EU-förordningen om invasiva främmande arter trädde i kraft 2016 ges inte längre tillstånd för förstärkningsutsättning av signalkräfta i länet. Problem med de illegala utsättningarna av signalkräfta och andra främmande arter samt utsättningar i avloppslösa dammar kvarstår. Inom till exempel trädgårdsnäringen importeras främmande arter för utsättning i dammar, varifrån de sedan kan hamna i sjöar och vattendrag. Dessa arter kan få allvarliga ekologiska konsekvenser samt medföra spridning av smittor och sjukdomar. Import av främmande fisk- och musselarter, för utsättning i dammar, bör förbjudas helt.

Stensåns vattenråd och Örkelljunga kommun arbetar vidare med att begränsa spridningen och bekämpa den främmande arten sjögull i Vita sjö (med stöd från Lokala naturvårdssatsningen). Osby och Svalövs kommuner har med stöd av Länsstyrelsen startat upp arbetet med att bekämpa sjögull i Osbysjön respektive Svalövssjön.

Främmande arter är arter som under historisk tid inte har förekommit naturligt i ett område utan hamnat där på grund av mänsklig inverkan – avsiktligt eller oavsiktligt. Stora problem kan uppstå när främmande arter sprider sig i miljön och orsakar problem för inhemska växter och djur, för människors hälsa och för samhället. Främmande arter som hotar den biologiska mångfalden kallas för invasiva främmande arter. Problemen kan bland annat bero på att de invasiva arterna saknar fiender i den nya miljön och därför kan sprida sig ohejdat.

Läget i dikena

Antalet anmälningar om rensningar har halverats jämfört med föregående år, däremot har antalet anmälningar om dikesfräsning ökat. Dikesfräsning (se film) är en metod som kan få negativa konsekvenser för växt- och djurliv samt att det uppslungade sedimentet riskerar att sköljas tillbaka i ån vid regn för att därefter transporteras och sedimentera längre nedströms i ån. Länsstyrelsen anser att dagvatten från vägar bör infiltreras direkt i vägdiken eller översilas, för att minska riskerna med direkttransport av förorenat vatten eller erosionsskapande flöden ut i vattendragen, och försöker driva frågan gentemot Trafikverket.

De lagar som reglerar dikningsföretag behöver ses över och miljöanpassas. För motsvarigheten till dikningsföretag i Danmark har ”regulative” (källa: Danska Naturstyrelsen) setts över och förändrats på ett sätt som skulle kunna tillämpas i Sverige, om lagstiftningen anpassas. Om vattenverksamhetsutredningens förslag blir verklighet kan en del av problemen avhjälpas.

Åtgärder på land krävs för att få bukt med tillförsel av näringsämnen, bekämpningsmedel, partiklar med mera. Funktionella skyddszoner behöver bevaras och/eller etableras utmed vattendrag och sjöar. Detta försvåras av att EU:s miljöersättning inte ger ett långsiktigt skydd, utan skyddszonen kan odlas upp när som helst. Det är därför önskvärt att Sverige inför ett generellt krav på skyddszoner med gräs, buskar och träd längs vattendrag. Skyddszonerna behöver dessutom behovsanpassas utifrån topografi och vattnens värden.

Styrmedel behövs för att kunna avsätta svämområden där vatten tillåts svämma och flöda fritt utan markbearbetning.

Information, dialog och stöd

Det är viktigt att fortsatt informera och ha en bra dialog med markägare, vattenråd och föreningar för att ta tillvara intressen och få ett framgångsrikt åtgärdsarbete.

Informationsinsatser till allmänheten behövs för att minska risken för spridning och etablering av främmande arter.

Grundvatten av god kvalitet

MÅL: Grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag.

BEDÖMNING: Tillgången till grundvatten är generellt sett god i Skåne men vattnets kvalitet påverkas negativt av en rad olika verksamheter och på sina håll råder konkurrens om vattnet. Inom samhällsplanering, tillsyn, tillståndsgivning och vattenförvaltning behöver grundvattnets kvalitet beaktas mer och ges större tyngd.

Målet är inte möjligt att nå till 2020 med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Gifter i grundvattnet och bristande kvantitet är tillsammans de största hindren för att målet ska nås. Det går inte att se någon tydlig riktning för utvecklingen i miljön, men de förändringar som skett genom förbud av vissa bekämpningsmedel bör med tiden ha betydelse för vattenkvaliteten. Årets liksom tidigare års vattenanalyser visar dock att idag tillåtna medel inte bryts ned tillräckligt, utan hittas i grundvattnet.

Det genomförs många bra åtgärder som kommer leda till bättre kvalitet och på sikt kommer troligen målet att kunna uppnås om pågående arbete fortsätter. Bland annat ser vi en kraftig minskning av mängden sålt bekämpningsmedel. Det innebär att användningen minskar och att det i högre grad används annan teknik, exempelvis integrerad växtföljd. En god satsning på utbildning av bekämpningsmedelsanvändarna, som pågår, kommer också att ge positivt resultat framöver.

Tillgången till grundvatten är generellt sett god i Skåne, men på vissa håll råder konkurrens om grundvattnet, och grundvattnets kvalitet påverkas negativt av en rad olika verksamheter. Troligen kommer ett förändrat klimat att innebära längre odlingssäsonger med ett ökat bevattningsbehov, vilket kommer leda till förändring i fördelningen mellan utströmnings- och inströmningsområden. På sikt kan det komma att påverka grundvattenberoende ekosystem negativt. Inom samhällsplanering, tillsyn, tillståndsgivning och vattenförvaltning behöver grundvattnets kvalitet beaktas mer och ges större tyngd.

Det behövs mer kunskapsunderlag för att kunna bedöma hur stort avståndet är till att nå miljökvalitetsmålet. Bland annat behövs en mer heltäckande övervakning av grundvattnet.

Det saknas resurser för att arbeta förebyggande och med egeninitierad tillsynsverksamhet och omprövningar av verksamheter i den utsträckning som skulle behövas. Särskilt är tillsynen inom vattenskyddsområden nedprioriterad till förmån för inrättande av vattenskyddsområden.

Skyddet av grundvattnet behöver förbättras

För att trygga tillräcklig kvantitet och god kvalitet av grundvatten krävs skydd av de områden som håller dessa resurser. Länsstyrelsen och dricksvattenaktörerna har ett regionalt samarbete med syfte att säkerställa att de vattenförekomster som för framtiden i första hand är rimliga att använda för dricksvatten tydligare beaktas exempelvis i planarbete. För dagens allmänna vattentäkter behöver bättre vattenskyddsområden med föreskrifter tas fram och arbetet behöver intensifieras.

I flera kommuner i Skåne pågår ett arbete med att ta fram kommunala eller delregionala vattenförsörjningsplaner. En del av arbetet innebär att se över det skydd som vattentäkterna har. För närvarande har 73 procent av Skånes allmänna grundvattentäkter ett fastställt vattenskyddsområde. Många vattenskyddsområden är gamla och avgränsningen av områdena behöver revideras och föreskrifterna skärpas. Enbart 27 procent av täkterna har vattenskyddsområden som är fastställda enligt miljöbalken.

Klimatförändringarna påverkar grundvattnet

I ett framtida förändrat klimat kan ökade temperaturer och förändrad nederbörd påverka grundvattenbildningen. De senaste klimatscenarier som tagits fram nationellt bekräftar att grundvattennivåerna både vår och höst kommer att bli lägre än tidigare i södra Sverige. Samtidigt väntas ett varmare klimat, vilket kan komma påverka vattenbehovet exempelvis för bevattning. Vi vet från tidigare utredningar att ökat bevattningsbehov kommer leda till förändring i fördelningen mellan utströmnings- och inströmningsområden.

Skåne har hittills inte haft lika stora problem med vattentillgången som en del andra län. Men Skåne är jordbruksintensivt och mycket grundvatten används för bevattning. På sina håll råder en konkurrenssituation om vattnet. Eftersom grundvattentillgången ändras i takt med klimatförändringen har vi inom ramen för tillståndsansökningarna drivit igenom att tillstånden tidsbegränsas, vilket innebär att möjligheten till vattenuttag kommer att prövas på nytt utifrån eventuella nya förhållanden efter tillståndstidens slut.

Delar av den regionala övervakningen av grundvattennivåer ingår nu i den nationella nivåövervakningen, som ett led i att förtäta nationella nivådata.

Provtagning ger oss bättre kunskap om grundvattnets kvalitet

Under 2016 påbörjade Länsstyrelsen en uppföljning av rapporten Grundvattenkvalitet i Skåne från 2012. Samtliga brunnar kommer att provtas igen och analyseras för omkring 250 ämnen som ingår i gruppen bekämpningsmedel. Syftet är att se om grundvattenkvaliteten förbättras och om det är möjligt att dra några slutsatser av de förbättringsåtgärder som hittills gjorts. De första analyserna visar på fortsatta fynd av bekämpningsmedel. Bekämpningsmedelsubstanser inklusive nedbrytningsprodukter hittades i 22 av de 27 undersökta vattentäkterna och 15 av de 16 undersökta vattenförekomsterna. 14 täkter hade fynd av idag tillåtna substanser eller såna som nyligen förbjudits och 15 täkter hade fynd av substanser förbjudna innan år 2000.

Under 2016 utfördes på uppdrag av Kompetenscentrum för kemiska bekämpningsmedel och Havs- och vattenmyndigheten en riskanalys avseende bekämpningsmedel i skånska yt- och grundvatten. Resultaten visade att det föreligger betydande regionala variationer när det gäller risk för läckage till grundvatten. Riskerna är generellt större i södra och västra delarna av Skåne på grund av högre andel åkermark och våtare klimat.

Länsstyrelsen kommer att prioritera miljöövervakningen av bekämpningsmedel och miljögifter eftersom den bidrar till ökad kunskap som är nödvändig för att kunna avgöra grundvattnets status samt prioritera och följa upp åtgärder som görs för att miljömålet ska kunna uppfyllas. Vidare kommer vattenskyddsarbetet att intensifieras.

Hav i balans samt levande kust och skärgård

MÅL: Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar.

BEDÖMNING: Problem kvarstår med övergödning, bottendöd, svaga fiskbestånd, bottentrålning, bifångst, miljögifter och exploatering som påverkar havet. Mer kunskap, hållbart fiske, fler skyddade områden och bevakning av miljögifter och skräp behövs. Nationella och internationella åtgärder krävs.

Målet är inte möjligt att nå till 2020 med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Det saknas också tillräckliga underlag för att bedöma utvecklingen i miljön. Stora insatser krävs på land och i vatten för att Skånes havsområden ska nå god status.

Övergödning är fortfarande det mest kända problemet i Skånes kustvatten, men bristande kunskap finns om flera andra påverkansfaktorer. Ny kunskap är viktig, men kända åtgärder måste användas mer än idag. Landskapet måste bli blötare (källa: Länsstyrelsen) och fler ekologiskt representativa havsområden måste skyddas. Vatten- och havsmiljödirektivet riktlinjer måste genomsyra tillsyn och prövning för att god status ska nås.

Det är svårt att se hur målet kan uppfyllas samtidigt som miljöer förstörs genom bottentrålning, när fiske riktas mot, eller ger bifångst av, hotade arter (källa: SCB) och när vatten- och havsmiljödirektivens åtgärdsprogram är den enda strategin för områden som ej har god status i dagsläget.

Lång väg tillbaka för fiskbestånden

Östersjöns otillfredsställande tillstånd tycks vara förstärkt i inre Hanöbukten (källa: Havs- och vattenmyndigheten) där fångsterna är exceptionellt låga. I februari 2018 avrapporterade Havs- och vattenmyndigheten (HaV) sitt regeringsuppdrag om Hanöbukten. Där konstaterar HaV att undersökningarna åren 2015-2017 inte visar några tydliga samband mellan miljöfarliga ämnen och fiskens hälsotillstånd i västra Hanöbukten (källa: HaV). Däremot fastslogs att både torsken och skrubbskäddan hade sämre kondition i västra Hanöbukten än på jämförbara platser i Östersjön (källa: HaV). Det konstaterades också att kräftdjuret vitmärla hade mer skador på sina embryon på provtagningsstationerna i Hanöbukten jämfört med på referensstationerna i egentliga Östersjön. De bakomliggande orsakerna till dessa effekter på fisk och vitmärla kan dock fortfarande inte förklaras.

Havsmiljön gynnas av många bra åtgärder, men det räcker inte. Landningsskyldighet (källa: HaV) är positivt på många sätt, men då bifångster räknas in i kvoterna finns risk att fiske med passiva redskap begränsas för att trålfiske ska kunna fortsätta.

Torsken har det fortsatt svårt både i västra (källa: ICES) och östra (källa: ICES) Östersjön, med låg lekbiomassa eller ökad andel små individer. Kvoten i östra Östersjön har de senaste åren inte utnyttjats fullt ut. I Kattegatt har trenden varit positiv (källa: ICES), men rekryteringen 2016 var den lägsta sedan 1997. I Öresund fångas stor del av torsken inom fritidsfisket. Länsstyrelsen arbetar med kommunerna och Leaderområdet ”Nordvästra Skåne med Öresund” för att bevara och utveckla levande kustsamhällen med ett ekonomiskt och ekologiskt hållbart fiske.

Länsstyrelsen har beviljat stöd ur Europeiska Havs- och fiskerifonden till yrkesfiskare för anskaffning av selektiva fiskeredskap och bidrar i inom ramen för projekt ”Sälar & Fiske” i arbetet med att utveckla sälsäkra redskap.

Det är ett stort slöseri att många fiskbestånd ligger långt under sin potential. Återhämtning krävs för att nå maximalt hållbar avkastning. Framtida förvaltning måste bygga på social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet.

Skydd är högsta prioritet

Många grunda havsmiljöer saknar tillräckligt skydd. Stora områden har fyllts igen och försvunnit och nya utfyllnader är ett hot. Skydd är högsta prioritet men när värdefulla miljöer påverkas, bör ekologisk kompensation krävas. Identifiering av hotade arter och habitat bör snabbt leda till samtal om hur dessa ska hanteras.

Under 2017 skyddades det grunda havsområdet Lundåkrabukten, dels som naturreservat, dels som djurskyddsområde. Ett reservatsförslag för skånska Kattegatt har varit ute på tidigt samråd. Området omfattar djupa mjukbottnar där naturvärdena bland annat består av hotade OSPAR-habitat. I Trelleborgs kommun har det marina reservatet Fredshög-Stavstens udde inrättats.

OSPAR-konventionen omfattar den marina miljön i Nordostatlanten. Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Irland, Island, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Spanien, Schweiz, Storbritannien och Sverige är anslutna. OSPAR har upprättat en lista över känsliga eller minskande naturmiljöer (habitat) inom området.

I förvaltning av områden bör existerande värden, åtgärdsbehov och framtida potential vägas samman. Med bakgrund i ett regeringsuppdrag har det tagits fram ett förslag till reglering av fisket i skyddade områden för att bättre kunna skydda naturvärdena. När det gäller kunskapsinhämtning har det inletts habitatinventeringar av bottnar i fyra havsområden samt en flyginventering av sjöfågel i södra Kattegatt.

Skåne har några av de viktigaste områdena för tumlare vilket lett till att regeringen beslutat om att inrätta två nya Natura 2000-områden för tumlare i Skåne.

Vid inventering 2017 sågs mycket höga tätheter av korallen Mindre piprensare (Virgularia mirabilis) i sydöstra Kattegatt.
Foto: Skärmdump från video av PAG Miljöundersökningar

Konkreta åtgärder: skrovdukar och öppna vandringsvägar

Stora miljövinster kan göras genom miljöanpassning av vattenkraft och att öppna vandringsvägar för fisk. Forskning har visat att det finns ett stort värde i att bevara rovfisken för att motverka övergödningsproblem i kustvatten. Rovfisken håller nere bestånden av småfisk så att algätande smådjur kan beta snabbväxande trådalger (källa: Forskning.se).

Arbete pågår i de flesta skånska vattendrag för att åtgärda vandringshinder. Under 2017 har ett tiotal hinder rivits ut och därmed förbättrat fiskarnas vandringsmöjlighet till och från havet.

Lokala vattenvårdsbidrag (LOVA) har medfinansierat investering i skrovdukar till en fritidshamn samt blästring av båtskrov. Åtgärderna leder till minskad användning av giftiga båtbottenfärger.

Sandsugningen i danska delen av Öresund har stor negativ påverkan på den lokala bottenmiljön. Effekterna i ett större geografiskt perspektiv är dåligt utredda. Länsstyrelsen genomförde tillsammans med danska Miljöstyrelsen en undersökning av sandgrundet Disken (mitt i Öresund) under hösten 2017, vilken kommer ge kunskap om hur området utvecklats efter att sandsugning upphört.

Många hot mot kulturvärden

Stor efterfrågan på kustnära bostäder innebär hårt förändringstryck i kustsamhällena, vars kärnor ofta har höga kulturhistoriska värden. I kombination med gamla underlag och bristande antikvarisk kompetens kan detta leda till konflikter mellan kulturmiljövärden och andra intressen och risken finns att kulturhistoriska värden förloras.

Många kommuner saknar aktuella strategier för kulturhistoriska värden knutna till kusten och endast en tredjedel av kommunerna har egen antikvarisk kompetens.

Kunskapen om kulturlämningar under vatten behöver sammanställas och utvecklas. Regeringens proposition Sveriges sjöterritorium och maritima zoner trädde i kraft den 1 mars 2018. Det innebär att den nya angränsande zonen bland annat omfattas av 2 kapitlet kulturmiljölagen avseende skydd av maritima kulturlämningar, vilket tillför Länsstyrelsen nya uppgifter och ytterligare understryker vikten av kunskapsuppbyggnad inom detta område.

Erfarenheter visar att lämningar under vatten skadas löpande av trålning och spökgarn. Ett förslag till utpekande av ett havsområde som riksintresse för kulturmiljövård har färdigställts.

Stigande havsnivåer kan komma att skada fornlämningar och kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Myllrande våtmarker

MÅL: Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden.

BEDÖMNING: Många insatser görs i form av skydd, restaureringar och skötsel, men Skånes våtmarker fortsätter att påverkas negativt av dikesrensningar, utebliven hävd och övergödning. Landsbygdsprogrammet är viktigt för att våtmarker anläggs och restaureras. Vattenråd och kommuner är viktiga aktörer i arbetet.

Länsstyrelsen bedömer att målet inte kommer nås till år 2020. Samtidigt som många insatser görs både för att anlägga nya våtmarker och för att skydda, restaurera och upprätthålla skötseln i befintliga våtmarker så sker negativ påverkan till följd av dikesrensningar, utebliven hävd och övergödning. Tillräckliga styrmedel och resurser saknas för att få en positiv utveckling. Landsbygdsprogrammet (LBP) har varit den viktigaste faktorn för att våtmarker anläggs och restaureras i länet och vattenråd/kommuner är viktiga aktörer i detta arbete.

Anläggandet av nya våtmarker har kommit igång igen efter att ha stått stilla under 2016 då det blev ett glapp mellan gamla och nya stödperioden inom Landsbygdsprogrammet. Löpande åtgärder fortgår för att gynna groddjur, strandängsfåglar samt våra rikkärr och arter knutna till dessa. Invasiva arter bedöms vara ett växande hot för våtmarkernas flora och fauna.

Återskapade av våtmarker

Cirka 35 våtmarker har anlagts sedan hösten 2016 med stöd från Landsbygdsprogrammet, Lokala vattenvårdsåtgärder (LOVA), fiskevårdsmedel eller särskilda medel (SÅP) från Havs- och Vattenmyndigheten (HaV). Det har också anlagts en så kallad integrerad skyddszon (SÅP-finansierad). Denna nya typ av våtmark anläggs mellan åker och dike som en ränna i en infiltrationsbank. Integrerade skyddszoner innebär i princip en heltäckande filtrering av både ytvatten och dräneringsvatten, vilket ger ett mycket bra skydd mot näringsläckage från åkermark till vattendrag och hav. Fiskevårdsmedel har även används för att skapa översvämningsytor längs åar (cirka 7 hektar).

Förutsättningarna för det fortsatta arbetet med anläggning av nya våtmarker med hjälp av Landsbygdsprogrammet har försvårats på grund av nerskärningar och nya regler. Kommuner och vattenråd kan inte medfinansiera projekt som får stöd från Landsbygdsprogrammet som tidigare. Även vattenrådens möjlighet att ersätta markägare för intrång har försämrats. Jordbruksverkets maxtak på intrångsersättning är för lågt för jordbruksmark i Skåne.

Samtidigt finns det nya möjligheter för våtmarksanläggning i och med regeringens våtmarkssatsning. Under 2018 och tre är framåt kommer det nationellt satsas 200 miljoner på olika våtmarksinsatser. Medlen kanaliseras via länsstyrelsernas förvaltning och genom Lokala Naturvårdssatsningen (LONA). För 2018 har Länsstyrelsen Skåne fått 5,3 miljoner till restaurering och anläggning av våtmarker inom skyddade områden. Fördelningen till våtmarkssatsningen inom LONA är ännu inte klar.

Information till markägare är viktigt

Det är viktigt med information och uppsökande verksamhet till markägare för att ta tillvara det stora intresse som finns för skötsel och återskapande av våtmarker. Fortsatta resurser till vattenråden och kommunerna är också angeläget eftersom kommunerna äger mycket mark och har möjlighet att anlägga våtmarker.

Gynnsam bevarandestatus, hotade arter och återställda livsmiljöer

Inga större förändringar bedöms ha skett sedan Sveriges rapportering till EU enligt Habitatdirektivet 2013. Orsakerna till en fortsatt försämring och minskning av de mest värdefulla våtmarkerna är främst påverkan från dikning, utebliven hävd och övergödning. Sedan 2016 mäter Länsstyrelsen Skåne grundvattennivåerna i nio rikkärr med syftet att följa kärrens vattenstatus och utvärdera genomförda åtgärder. Projektet finansieras med medel från åtgärdsprogram för hotade arter (ÅGP), miljöövervakningen och SGU. Länsstyrelsen och Kristianstad Vattenrike fick 2016 medel från Naturvårdsverket för att öka förståelsen för hur järn- och aluminiumurlakning påverkar växt- och djurliv samt att ta fram förslag på åtgärder för att minska problemen i påverkade områden. Problemet är en följd av dränering av torvjordar.

Många skånska våtmarker är beroende av kontinuerlig hävd för att inte växa igen. Arbetet med slåtter i ett 30-tal rikkärr fortgår inom ramen för ÅGP. Åtgärder för att gynna vadarfåglar på våra strandängar (skyddsjakt på predatorer, dämning i skonor) fortlöper. För flera groddjur är utvecklingen positiv. För några arter (strandpadda, lökgroda och grönfläckig padda) krävs det dock fortsatta åtgärder för att de inte ska försvinna från Skåne. Under året har åtgärder som skapande av våtmarker för groddjur, utsättning på nya lokaler, informationsinsatser till markägare och allmänheten genomförts inom ramen för ÅGP och projektet SemiAquatic Life.

Stort potentiellt hot med främmande arter

Skåne har ökande problem med invasiva arter vilket är ett stort potentiellt hot mot den inhemska floran och faunan. I våtmarker är det främst skunkkalla som är på stark frammarsch.

Utfodring och utsättning av änder är ett problem i Skåne eftersom en del våtmarker omvandlas till en näringskälla istället för att rena vattnet. Även artmångfalden lider antagligen enormt på grund av predationstrycket från änderna på växtlighet, grodyngel och andra organismer. Det är i denna stödperiod (2014-2020) mycket tydligt formulerat att våtmarker som anläggs med Landsbygdsprogrammet och som tar emot skötselpengar inte får användas för att utfodra och sätta ut änder.

Bevarande av natur- och kulturmiljövärden samt friluftsliv

I det skånska kulturlandskapet finns starka kulturmiljövärden knutna till äldre bevattningssystem, så kallade ängavattningar. För att miljömålet ska kunna uppnås med avseende på kulturmiljövärden knutna till våtmarker krävs utvecklad kunskap och samordning i hanteringen av miljöer av denna typ.

Arbetet med att skydda våtmarker går för långsamt. För flera objekt försämras statusen. Skydd av våtmarker måste lyftas i regleringsbrevet för att detta ska kunna prioriteras. Myrskydds­planen behöver revideras. En del myrar har stort behov av restaurering när det gäller hydrologi. Dikningsföretag och risk för översvämning av omgivande marker omöjliggör restaurering även när områdena blir naturreservat.

Två nya lokaler från myrskyddsplanen har skyddats som naturreservat sedan hösten 2016. Det betyder att 23 av myrskyddsplanens 35 utpekade områden nu är skyddade (om man även inkluderar Natura 2000). Därutöver har ytterligare 11,5 hektar våtmark skyddats som naturreservat. Förslag på nya Natura2000-områden ligger hos regeringen och väntar på beslut sedan 2015. Tre av dessa områden innefattar våtmarker, totalt cirka 33 hektar fuktäng, svämlövskog och rikkärr.

Åtgärder för att stimulera friluftsliv i anknytning till våtmarker görs på flera håll, inte minst i Kristianstad vattenrike och på initiativ av vattenråden.

Styrmedel, resurser och prioriteringar

Befintliga styrmedel räcker inte för att säkerställa tillräcklig hänsyn inom jord- och skogsbruket. Rensning av befintliga diken framförallt inom dikningsföretag försvårar åtgärder för att skydda och restaurera våtmarker. Skyddszoner kring våtmarker behövs både inom jord- och skogsbruket. Tillräckliga resurser behövs för att långsiktigt sköta de hävdberoende våtmarkerna, framförallt rikkärren. Det behövs en regional strategi för arbetet med invasiva arter i Skåne och medel för att kunna göra konkreta insatser.

Länsstyrelsen avser att arbeta vidare med restaurering och nyskapande av våtmarker i jordbrukslandskapet, restaurering av rikkärr inom åtgärdsprogrammet för rikkärr samt bildandet av naturreservat av myrskyddsplanobjekt och Natura 2000-områden. Länsstyrelsen hoppas även kunna påbörja ett riktat arbete mot invasiva arter.

Levande skogar

MÅL: Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas.

BEDÖMNING: Skåne präglas av ett aktivt skogsbruk vilket på landskapsnivå har fragmentiserat flera hotade arters naturliga livsmiljöer. Nordskånsk skogsmark är tydligt påverkad av försurning. Uttag av bioenergi påverkar mark och vatten negativ och kompenserande askåterföring utförs i otillräcklig omfattning.

Skogsstyrelsen bedömer att trots ökade resurser är det svårt att nå etappmålet till år 2020 och mer värdefulla skogar behöver få formellt skydd för att målet Levande skogar ska kunna nås. Vidare måste utvecklingsmarker avsättas och skyddas eftersom befintliga värdekärnor inte är tillräckliga.

Skydd och resurser otillräckliga

Under 2016 har 25,3 hektar produktiv skogsmark avsatts till biotopskydd, 1,3 hektar till naturvårdsavtal och 220 hektar ersatts för naturreservat.

Nya värdefulla skogar skyddas i Skåne men arbetet med skyddet är inte tillräckligt och resurserna till arbetet med hotade arter, skötsel och restaurering räcker inte trots ökade anslag. För att den biologiska mångfalden i länet ska bevaras krävs att takten i arbetet ökar och att bristerna i skogsbrukets miljöhänsyn avhjälps. Skogsstyrelsen kommer att få ökade medel för ersättning till markägare tack vare ändrad fördelningsmodell samt troligen höjda anslag 2018 men det krävs även resurser till personal. Resurserna till bildande av naturreservat har ökat tillfälligt, men reservatsbildning tar tid, stora arealer ska skyddas - och då behövs även långsiktiga medel och resurser.

Indikatorerna gammal skog, äldre lövrik skog och hård död ved utvecklas positivt, men den faktiska mängden är fortfarande liten och det saknas därmed förutsättningar för många arter att utveckla en livskraftig population i länet. Brist på strukturer och ålder gör att få skyddade skogar idag har gynnsam bevarandestatus.

Friluftsliv

I Skåne är skydd av tätortsnära natur prioriterat (Skåne är ett av de tre storstadslänen som har i regeringsuppdrag att skydda tätortsnära natur). Inom programmet Värna, Vårda, Visa arbetar man för bättre nyttjande av skyddade områden. Det är positivt att det finns en samordnare för friluftslivet på Länsstyrelsen.

Skador på fornlämningar

Läget avseende forn- och kulturlämningar i skogen är oförändrat, med hög grad av skador på fornlämningar och otillräckliga resurser för information till aktörer inom skogsbruket samt för tillsyn och uppföljning inom ramen för länsstyrelsens beslutsfattande. Den nya fornlämningsdefinitionen innebär att uppgifter om skyddsstatus i fornlämningsregistret inte är tillförlitliga, vilket leder till merarbete hos berörda myndigheter.

Skogsstyrelsens har haft konferens om alternativa markberedningsmetoder för ädellövskog för skogsägare samt informerat om behovet av hänsyn till fornlämningar i skogsbruket.

 

Grön infrastruktur och hotade arter

Arbetet med att ta fram en regional handlingsplan för att nå en fungerade grön infrastruktur för ekosystemtjänster och biologisk mångfald i länet påbörjades 2016. Handlingsplanen går på remiss under våren 2018 och ska beslutas i september 2018.

Det finns över 770 rödlistade arter knutna till ädellövskog i Skåne enligt rödlistan 2015 (källa: Artdatabanken). Av dessa har flera sin huvudsakliga utbredning i Skåne. Några av dem omfattas av beslutade åtgärdsprogram.

Inom ramen för Lokala Naturvårdssatsningen (LONA), har stöd till flera lokala naturvårdsprojekt knutna till skydd och skötsel av skog eller friluftsliv i kommunerna getts. Mångbruks- och skötselplaner för kommunskogar i Kävlinge samt Ystads sandskog har skrivits. Därutöver har anordningar för friluftsliv i Kronoskogen, Tomelilla kommun samt reservatsbildningar i tätortsnära Pålsjö skog i Helsingborg samt Prästamarken i Åstorp blivit klara. (Källa: LONA.)

 

Viktigt arbete inom skogsbruket - frivilliga insatser betydelsefulla

Det krävs naturvårdande skötsel i många av länets skogar. Under 2016 har det åter funnits möjlighet för markägare att söka ekonomiskt stöd för skötsel av områden med natur- och kulturmiljövärden inom Landsbygdsprogrammet och Stöd till natur- och kulturmiljövårdsåtgärder i skogen (NOKÅS). Under 2016 har Nokås-åtgärder omfattande 81,1 hektar blivit klara. Motsvarande siffra för stödet för ädellövskogsbruk är 1846 hektar. Inom EU-projektet Bush Life och inom Åtgärdsprogram för hotade arter (ÅGP) sker restaurering av bland annat trädmiljöer i landskapet.

Eftersom det är viktigt att markägare/ombud ska kunna förstå sin ansökan i ett större sammanhang har krav på uppföljningsbara villkor i samtliga Nokås/ Natur- och kulturmiljövårdsåtgärder/ Ädellövskogsbruk-beslut samt också en hänvisning till miljömålet Levande skogar införts.

I ädellövskogsbruket sker i dag nästan ingen uppföljning av miljöhänsyn i samband med skogsbruksåtgärder. Under 2016 påbörjade Skogsstyrelsen ett nytt projekt som syftar till att kartlägga ädellövskogens utbredning, funktion och status. Skogsstyrelsen fortsätter sitt arbete med dialog kring hänsyn vid avverkning till skogsbruket på genomförda avverkningar.

Askåterföring måste styras till de mest försurningskänsliga områdena. Skogsägare i de områdena måste på sikt få tillgång till spridningsbar aska, vilken idag inte är tillgänglig i tillräckliga volymer i Skåne.

På grund av kraftigt viltbete planteras inte tall på marker där det är det lämpligaste trädslaget. Älgbetesinventeringen 2016 i Skåne visar att 12 procent av tallen har färska skador. Lokalt i länet är skadorna efter kronvilt så kraftiga att det hotar återväxt av ädellövskog. På många håll är betet av dovhjort så intensivt att det skadar lundfloran.

Fortsatt arbete med information och återkoppling till aktörer inom skogsbruket är ett viktigt redskap. Främst är det de som arbetar med planering och avverkning som behöver få återkoppling. En ökad kunskap och förståelse kring innebörden av sektorsansvaret i skogssektorn behövs och skogsbruket behöver i större utsträckning ta sitt sektorsansvar.

Många skogsägare avsätter utan ersättning en del av sin fastighet för att bevara dess miljövärden. Under 2017 och 2018 kommer Skogsstyrelsen att inventera dessa frivilliga avsättningar.

Under 2016 har Södra börjat använda blå skogsbruksplaner för att beskriva och planera miljöhänsynen till vattenmiljöer i skogen.

Arbetet med målbilder för god miljöhänsyn har på ett bra sätt implementerats i skogsbruket. En stor del av skogsbruksaktörerna har för avsikt att följa målbilderna i sin operativa verksamhet. Dessa, och många andra, insatser är mycket betydelsefulla för att miljömålet ska nås.

Kvinnligt deltagande varierade utifrån typer av kurser/utbildningar men har ökat till 20–25 procent i snitt.

Främmande arter och genotyper

Spridningen av alm- och askskottsjuka har medfört att förekomsten av alm och ask minskar i landskapet, liksom en rad arter knutna till dessa trädslag. Lokalt har detta inneburit att arealen ädellövskog minskar. Växtskadegörarande svampen Phytophthora är inte ovanlig och förekommer på flera lövträdsarter (källa: bland annat phytophthora.se och Skogssällskapet). I många skogsmiljöer sprider sig invasiva arter som lokalt hotar den biologiska mångfalden. Exempel på sådana arter är jättebalsamin och jätteloka. Arbetet med främmande arter har inte prioriterats i länet.

Prioriteringar i länet

Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen avser att även fortsättningsvis prioritera skydd av ädellöv- och klibbalskog enligt den regionala skogsstrategin.

Det är viktigt är att arbeta ännu mer intensivt med skötselåtgärder för att främja biologisk mångfald i och utanför skyddade områden samt att fortsätta tydliggöra målbilderna för att öka kunskapen om biologisk mångfald, värna om den och hejda skadorna i skogsbruket.

Ett rikt odlingslandskap

MÅL: Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks.

BEDÖMNING: Den totala åkerarealen har under längre tid minskat på grund av rationalisering och tätortsutbyggnad. Antalet småbiotoper och landskapselement har minskat liksom arealen betesmarker och slåtterängar. Det krävs samverkande insatser för landsbygdsutveckling för att stoppa den negativa trenden.

Länsstyrelsen bedömer att målet inte kommer att nås till 2020 med idag beslutade eller planerade styrmedel, och utvecklingen i miljön är negativ. Trots positiva insatser via bland annat Landsbygdsprogrammet krävs ytterligare insatser på bland annat internationell nivå, insatser för landsbygdsutveckling och åtgärder för hela landskapet.

Omvärldens krav på produktion av billiga livsmedel har tvingat fram en rationalisering och likriktning inom jordbruket. Landskapet blir mer homogent med liten eller ingen variation av småbiotoper och strukturer. En stor del av den biologiska mångfald som är knuten till odlingslandskapet försvinner, och arterna utarmas genetiskt när de minskar kraftigt i antal och isoleras i landskapet. Skåne är det artrikaste landskapet i Sverige men har även flest hotade arter. Förlusten av biologisk mångfald är för snabb för att kunna hejdas med aktuellt arbetssätt och aktuell arbetstakt.

Både exploatering och nedläggning hotar

Förutsättningarna för jordbruket förändras snabbt. I länet leder avstyckning av gårdar, förändrad foderhantering med mera till att allt fler av jordbrukets ekonomibyggnader på sikt riskerar att förfalla eller rivas. Tillgängliga bidragsmedel för kulturmiljövård är otillräckliga för att hantera kulturvärden knutna till denna bebyggelse.

Det är viktigt att bromsa exploateringen av åkermark för att säkerställa livsmedelsproduktionen och hålla landskapet öppet. Åtgärder behövs också för att utveckla, bevara och skapa nya småbiotoper i odlingslandskapet.

Ett annat problem är att den nedläggning av lantbruk som sker i delar av Skåne, främst skogsbygd, resulterar i att marker slutar hävdas och växer igen vilket hotar den biologiska mångfalden. Miljöersättningarna inom landsbygdsprogrammet är idag i princip det enda instrumentet för att främja hävden av ängar och betesmarker.

Hotade arter och naturmiljöer

Förlusten av biologisk mångfald sker fort. Hur långt arbetet med att bromsa den negativa utvecklingen når beror på vilka medel man får men det är svårt att förutse hur snabbt man kan se förändringar i miljön. Alla verksamheter som påverkar den biologiska mångfalden måste vara med och bidra för att minska andelen hotade arter.

Av all skyddad landareal i Skåne 2017 utgör odlingslandskapet 29 procent. Under 2016 bildades två nya naturreservat i odlingslandskapet, Hunnabacken och Ållskog, samt naturreservatet Lillesjö som delvis berör odlingslandskapet. Under 2017 beslutades om två nya naturreservat, Nedraryd och Möllegården, samt ett utvidgat naturreservat, Västra Bosjöklosterhalvön, som helt eller delvis berör odlingslandskapet (källa: Länsstyrelsen). Anslaget till förvaltning av skyddad natur har varit större än på länge och därför har mer kunnat göras än tidigare år. Genom LIFE-projektet BushLIFE har arbetet kunnat fokuseras på buskrika betesmarker.

Viktigt arbete genomförs via Landsbygdsprogrammet

Inom ramen för arbetet med Landsbygdsprogrammet arbetar Länsstyrelsen på flera sätt för att uppmärksamma, sprida kunskap om och bidra till vård av natur och kulturvärden.

I år kom första numret av kurstidningen ”Smart landsbygd”. Den finansieras av Landsbygdsprogrammet och kompetensutvecklingen. Den delas ut till alla lantbrukare i Skåne samt företagare på den skånska landsbygden. I tidningen hittas alla upphandlade rådgivningar och kurser inom skånsk landsbygd men även inspirerande artiklar. Tanken med tidningen är att göra kurser och rådgivningar kända och öka antalet kursdeltagare. Målet är att hålla kursutbudet så brett som möjligt så att både natur- och kulturvärdena får utrymme.

Kompetensutveckling är ett viktigt medel inom landsbygdsutvecklingen. Genom att sprida kunskap skapas intresse. Ett problem som finns inom kompetensutveckling är att de medel som finns blir låsta i olika projekt. Det hade varit önskvärt med en större flexibilitet att kunna fördela medlen mellan de olika projekten. Det behövs ett helhetstänk där de olika kompetensområdena kan förstärka varandra.

Det har även genomförts 39 rådgivningar till skötsel av betesmarker i år och ytterligare 35 lantbrukare står på kö för en rådgivning. Intresset har ökat sedan tidigare år.

till stöd för femårig restaurering av betesmarker inom landsbygdsprogrammet vilket även det är en ökning mot tidigare år. Syftet med dessa restaureringar är att öka arealen betesmarker och slåtterängar och utveckla odlingslandskapets natur- och kulturmiljöer.

Flera av företagsstöden ger extra prioritet till investeringar kopplade till betesbaserad produktion samt ekologisk produktion. Inom miljöinvesteringar prioriteras engångsröjningar av betesmarker och anläggning av våtmarker för ökad biologisk mångfald. Rovdjursavvisande stängsel prioriteras till betesmarker i syfte att minska rovdjursskador vid betesdrift i skogs- och mellanbygd.

Höga värden i hävdad mark

Under 2017 har Länsstyrelsen gjort ett flertal ängs- och betesmarksinventeringar. I Skåne har ungefär 400 objekt inventerats under sommaren vilket motsvarar ungefär 1500 hektar. Inventeringarna har både varit ominventeringar och nyinventeringar. Resultatet läggs in i databasen TUVA.

Ängs- och betesmarksinventeringen är ett viktigt underlag för att följa utvecklingen inom betesmarkerna. Det är därför viktigt att kontinuerligt fortsätta inventeringen och att kvaliteten är fortsatt hög. Underlaget används även vid arbetet med att ta fram åtagandeplaner för marker där lantbrukarna sökt stöd för särskild skötsel inom Landsbygdsprogrammet.

Kulturhistoriska värden knutna till odlingslandskapet

I Skåne finns stora kulturhistoriska värden knutna till odlingslandskapet. De förändringar av Landsbygdsprogrammet som genomförts har haft negativa effekter på möjligheten att bibehålla dessa värden. En utformning av framtida stöd som bättre bidrar till måluppfyllelse på kulturmiljöområdet är därför av stor betydelse.

Länsstyrelsen bidrar årligen genom arbete med forn- och landskapsvård till att kulturlandskap samt fornlämningar i odlingslandskapet sköts och tillgängliggörs. Årligen sköts cirka 250 miljöer med bidrag till kulturmiljövård. Medel fördelas även i övrigt till vård av kulturhistoriska landskap inom ramen för fördelningen av bidrag till kulturmiljövård. De bidrag som fördelas på detta sätt är dock små, och behoven överstiger vida tillgängliga resurser.

God bebyggd miljö

MÅL: Städer, tätorter och annan bebyggd miljö ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden ska tas till vara och utvecklas. Byggnader och anläggningar ska lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas.

BEDÖMNING: Skåne är ett landskap med många unika kvaliteter. Utmaningen är att göra goda avvägningar i den fysiska planeringen så att värdena i den byggda miljön samt i landskapet bibehålls, den goda åkermarken bevaras och samhället i stort ställs om för att möta ett förändrat klimat.

Medvetenheten om och ansvarstagandet för att hantera olika miljöutmaningar i samband med den fysiska planeringen har ökat. Dock är bedömningen att målet inte är möjligt att nå till 2020 utifrån idag beslutade styrmedel och åtgärder. Skånes kommuner med flera samhällsbyggnadsaktörer behöver utveckla samordningen och öka samverkan. Förutom detta måste ytterligare personella och monetära resurser tillföras. Det krävs även livsstilsförändringar hos den enskilde medborgaren för att nå målen.

Skånes stora utmaning är att anpassa befintliga bebyggelsemiljöer samt förtäta dem på ett sätt som möter strukturella förändringar och en ökad urbanisering inom länet. I detta ingår att utveckla infrastrukturen för såväl cykel, vägtrafik och kollektivtrafik så att den stödjer en hållbar utveckling både ekonomiskt, miljömässigt och socialt. Vidare är det en utmaning att ställa om samhällsutvecklingen så att den klarar ett förändrat klimat.

Länsstyrelsen kommer att prioritera hushållning med mark och vatten och att samhället i stort ställs om för att möta ett förändrat klimat.

Hållbar bebyggelsestruktur

Skåne har en unik flerkärnig ortsstruktur med en hög tätortstäthet, vilket skapar ett annat resemönster än i andra storstadsregioner. Här finns åtta regionala kärnor och 250 mindre tätorter som alla har en viktig roll i Skånes utveckling (källa: Region Skåne).

De flesta av Skånes kommuner planerar för en hållbar bebyggelsestruktur genom att samla den nytillkommande bebyggelsen till befintliga tätorter och i goda kollektivtrafiklägen. Ett fortsatt aktivt arbete i denna riktning är en förutsättning för att nå preciseringen.

Hållbar samhällsplanering

De flesta kommunala översiktsplanerna i Skåne är antagna eller har aktualitetsförklarats relativt nyligen och Skånes kommuner arbetar mycket aktivt med fysisk planering. Det innebär att många kommuner i Skåne har förhållit sin översiktsplanering till nationella mål, planer och program.

Flertalet kommuner i Skåne strävar i sin fysiska planering efter att förtäta i befintliga stationsorter och förstärka banden mellan dessa genom långsiktigt hållbara trafiklösningar. Kommunens översiktsplaner spelar en viktig roll i att pröva lokaliseringen och behovet av olika markanvändningar.

Infrastruktur, kollektivtrafik, gång och cykel

Skåne har en omfattande genomfartstrafik och trafiken förväntas öka kraftigt, inte minst när Fehmarn Bältförbindelsen mellan Danmark och Tyskland öppnar 2028. Trafikverkets kapacitetsutredning för transportsystemet i Sverige visar på allvarliga brister och trängsel i Skåne, främst för tågtrafiken (källa: Trafikverket). Fossilbränsleberoendet i länet är högt. Utsläppen av växthusgaser är fortfarande en stor utmaning att hantera, trots en redan relativt stor minskning i förhållande till Sverige som helhet. Resevaneundersökningar visar skillnader i mäns och kvinnors val av transportmedel. Kvinnor använder cykel, gång och buss i högre utsträckning än män (källa: Länsstyrelsen). Utbudet av kollektiva resor ser också olika ut inom länet.

Skåne arbetar metodiskt för att åstadkomma långsiktigt hållbara transporter (källa: Länsstyrelsen). Som ett stöd i processen finns bland annat en länsövergripande mobilitetsplan och cykelstrategi. För att nå målet måste ett fortsatt aktivt arbete bedrivas med olika Mobility Managementåtgärder som till exempel kommunala mobilitetskontor (källa: Region Skåne) och genom Region Skånes strategiska arbete kring fysisk planering. Särskild hänsyn behöver också tas till mäns och kvinnors olika resvanor.

Natur- och grönområden

Det råder brist på allemansrättslig mark och tillgängliga grönområden av god kvalitet i sydvästra Skåne. I övrigt finns det god tillgång till natur- och grönområden (källa: Region Skåne). Många av Skånes kommuner arbetar med att skydda, utveckla och tillgängliggöra tätortsnära natur på olika sätt. Länsstyrelsen Skåne arbetar aktivt i samarbete med kommunerna med programmet Närmare naturen i Skåne, genom att prioritera tätortsnära natur för skydd som naturreservat. En del av detta finansieras med bidrag inom Lokala Naturvårdssatsningen (LONA).

För att nå målen behöver fler områden skapas där såväl den biologiska mångfalden som invånarnas behov av rekreation kan tillgodoses. Tillgängligheten behöver även förbättras i vissa områden. Kommunerna behöver i kommande arbete med sina översiktsplaner visa hur de tillgodoser ekosystemtjänster och bidrar till Skånes gröna infrastruktur.

Kulturvärden i bebyggd miljö

Aktuella program och strategier för hur kulturhistoriska värden ska tas till vara och utvecklas saknas i många kommuner i länet; endast cirka en tredjedel av kommunerna har tillgång till egen antikvarisk kompetens.

God vardagsmiljö

Skånes kommuner stödjer invånarnas behov av en god vardagsmiljö som ger skönhetsupplevelser och trevnad. Detta sker genom att utveckla befintliga tätorter och stärka befintliga bebyggelsestrukturer genom att värna om ett varierat utbud av bostäder, arbetsplatser, service och kultur.

Hälsa och säkerhet

Flertalet kommuner arbetar aktivt med att succesivt åtgärda bullersituationen inomhus. Större ostörda och bullerfria områden utomhus är en bristvara i Skåne och de som finns behöver värnas (källa: Länsstyrelsen). Skåne har förhållandevis höga halter av luftföroreningar jämfört med andra delar av landet, dels på grund av transporter från kontinenten men också på grund av intensiv trafik, särskilt i de sydvästra delarna (källa: Länsstyrelsen). Ett annat problem är när bostäder byggs i närheten av industrier. Konsekvenserna av en olycka drabbar då fler personer. De förtätningar som görs av Skånes städer innebär att det kan uppstå konfliktsituationer mellan bostadsändamål och olika störningar. Sedan 2016 finns ett nytt bidrag för kommuner att söka för att finansiera sanering av förorenad mark inför byggande av bostäder.

Hushållning med energi och naturresurser

Skånes produktion av förnybar energi i form av solenergi, vindkraft och biogas behöver öka avseendevärt för att miljömålen ska nås. Energianvändningen i bostäder och byggnader måste minska och energin behöver användas mer effektivt. Markkonflikterna mellan exploatering och bevarande av natur- och kulturvärden är påtagliga i länet. Skånes särskilda bebyggelsestruktur med flerkärnig ortsstruktur och omkringliggande högvärdig jordbruksmark innebär att befintliga orter behöver stärkas och bindas samman för att kunna säkerställa en långsiktigt god hushållning med mark och vatten. Konkurrensen om marken är hög, särskilt i länets sydvästra delar där samtidigt en nationellt angelägen livsmedelsproduktion pågår. Dessa konflikter bidrar till att det blir svårt att uppnå målen.

Hållbar avfallshantering

Avfallsmängderna fortsätter öka i takt med vår konsumtion. Förbränning med energiutvinning tar hand om den största delen av avfallet. Nästan samtliga kommuner i länet uppger att de arbetar med att förebygga uppkomsten av avfall (källa: Boverket), huvudsakligen genom insatser för att minska matsvinn och öka återanvändningen av möbler och inventarier. Ett regionalt nätverk för förebyggande av avfall finns i vilket Länsstyrelsen Skåne deltar.

Hälsa och säkerhet

Två stora utmaningar för Skåne är luftföroreningar och buller orsakade av trafiken samt klimatförändringar i form av stigande hav och ökad nederbörd. För att nå målen måste större hänsyn tas till hälso- och säkerhetsaspekterna i den kommunala fysiska planeringen.

Ett rikt växt- och djurliv

MÅL: Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.

BEDÖMNING: Värdefulla habitat minskar, många arter är hotade och främmande arter fortsätter att spridas. Tillståndet för den biologiska mångfalden är inte hållbart och påverkan på ekosystemen fortsatt hög. Större hänsyn när resurser nyttjas, ökat skydd och skötsel av naturmiljöer och anpassade styrmedel behövs.

Målet är inte möjligt att nå till 2020. Tillståndet för den biologiska mångfalden i Skåne är inte gynnsamt och brukandet av landskapet tär på de biologiska resurserna.

Markanvändning har fortfarande större påverkan på biologisk mångfald än klimatförändringen. Beslutade eller planerade styrmedel räcker inte. Det råder brist på en grönblå infrastruktur som möjliggör för arter att sprida sig i landskapet. Resurser till skydd och förvaltning av viktiga livsmiljöer samt hantering av främmande invasiva arter behöver öka och alla verksamheter som påverkar biologisk mångfald negativt (myndigheter, jordbruks-, skogs- och fiskenäringarna) måste ta sitt ansvar. Styrmedel som tillåter naturvården att arbeta strategiskt i landskapet krävs.

Exploatering och konkurrens om marken

Exploateringstrycket i det skånska landskapet är högt med hård konkurrens om marken. Många arters livsmiljöer är fragmenterade och spridningsmöjligheterna begränsade. Negativ påverkan från markanvändning tillsammans med klimatförändringar och främmande invasiva arter minskar naturens möjligheter att leverera viktiga ekosystemtjänster.

Gynnsam bevarandestatus för arter och genetisk variation inom arter

Gynnsam bevarandestatus uppnås endast för 14 procent av naturtyperna i kontinental region (källa: Artdatabanken); sämst status har landets gräsmarker. Skåne är det län som har flest rödlistade arter (källa: Artdatabanken), med högst antal i odlingslandskapet och skogen. Kunskapen om genetisk variation är obefintlig. Arbete för att bevara hotade skånska kärlväxter och deras genetiska variation pågår.

Sveriges rödlista har tagits fram av ArtDatabanken tillsammans med över hundra av landets främsta artexperter. Rödlistan är en objektiv redovisning av tillståndet för Sveriges flora och fauna och följer den Internationella naturvårdsunionens kriteriesystem för att kategorisera arter efter deras utdöenderisker.

Skydd, skötsel och återskapande av livsmiljöer

Viktiga livsmiljöer är fragmenterade i landskapet och den grönblå infrastrukturen fungerar inte tillfredsställande. Naturvårdsarbetet behöver riktas till värdetrakter för att få störst effekt för den biologiska mångfalden. I odlingslandskapet är skyddet eftersatt och skötseln lutar sig på miljöersättningarna. Skydd av skånsk ädellövskog är kostsam. Lagar som reglerar dikningsföretag behöver förändras för att öka skyddstakten och underlätta restaureringsarbetet i våtmarker och vattenmiljöer. Styrmedel behövs för att kunna avsätta funktionella och långsiktiga skyddszoner, såsom svämplan, längs vattendrag och sjöar. Fiskets påverkan ska analyseras och vid behov regleras. Villkor om kompensationsåtgärder behöver öka i beslutsprocesser.

Skötsel och restaurering av habitat behöver öka. Reglerna i nya Landsbygdsprogrammet skulle behöva justeras ytterligare för att gynna utpekade naturtyper och arter: jordbruksstöden till de finaste naturbetesmarkerna skulle behöva höjas kraftigt för ett långsiktigt bevarande, fokus på produktion behöver minska, och skötsel av värdefulla kulturmiljöer behöver inkluderas igen. För anläggning av dammar, restaurering av vattendrag, våtmarker, ängs- och betesmarker och röjning av skyddsvärda träd är medel från Landsbygdsprogrammet, Lokala Naturvårdssatsningen (LONA), Lokala Vattenvårdsprojekt (LOVA) och Åtgärdsprogram för hotade arter (ÅGP) (källa: Länsstyrelsen) viktiga och bör öka.

Utöver nya styrmedel och anslag till skydd, skötsel och återskapande behöver verksamheter som påverkar den biologiska mångfalden öka sin generella hänsyn.

Mycket bra händer, men takten behöver öka

Anslagen för skydd av natur, skötsel/restaurering och arbete med hotade arter (ÅGP) (källa: Naturvårdsverket) ökade 2017 och summan för markåtkomst var rekordhög. Sandmarker, buskrika betesmarker och våtmarker restaureras inom EU-projekten Sand Life, Bush Life och SemiAquatic Life. Kommuner arbetar med ansvarsarter och restaurering av habitat i landskapet med stöd av Lokala Naturvårdssatsningar (LONA). Antalet anlagda våtmarker ökar med stöd från Landsbygdsprogrammet (LBP), Åtgärdsprogram för hotade arter (ÅGP) och kommuner. Arbetet med regional handlingsplan för grön infrastruktur i länet fortsätter och underlag för att peka ut värdetrakter tas fram. Arbete pågår för att inkludera ekosystemtjänster i regionala beslut och i kommunal planering.

BushLIFE BushLIFE är ett projekt som skall restaurera många av de skånska träd- och buskrika gräsmarker som ingår i EU:s naturvårdsnätverk Natura2000. Igenvuxna marker ska öppnas upp och trängda träd skall friställas med syfte att uppnå en gynnsam bevarandestatus i dessa marker.

SemiaquaticLIFE Syftet med projektet SemiaquaticLIFE är att återställa och förbättra livsmiljöer för grod- och kräldjur samt vatteninsekter i Natura-2000-områden. Målet är att garantera livskraftiga bestånd av arter som finns upptagna i EU:s art- och habitatdirektiv. Ett annat mål är att öka medvetenheten och förståelsen för semiakvatiska djur och därmed behovet av restaureringsåtgärder. Projektet omfattar områden i Skåne, Danmark och norra Tyskland.

SandLIFE Tre länsstyrelser i södra Sverige har beviljats EU-medel för att restaurera det forna myllrande växt- och djurlivet i de sydsvenska sandmarkerna. Igenväxta sandiga områden i Skåne, Halland och på Öland ska öppnas för att bli tillgängligare för såväl sällsynta arter som för allmänheten.

Trots detta behöver takten öka ytterligare för att nå målen. Endast 4,0 procent av den totala landytan och 7,9 procent av den totala vattenytan i Skåne är skyddad (oktober 2017). Kvävenedfall och mark- och sjöförsurningar försämrar habitatens kvalitéer. Landsbygdsprogrammets bidrag för miljöersättning har försämrats. Arealerna hävdade ängs- och betesmarker minskar, andelen lövskog och död ved är fortfarande liten och kontinuiteten av gamla grova träd dålig. Vilda pollinatörer i landskapet påverkas negativt. En hög biologisk mångfald är en förutsättning för många ekosystemtjänster och bör värdesättas för detta.

Under 2017 påbörjades återinventering av Skånes ängs- och betesmarker och cirka 1 500 hektar har inventerats hittills. Bevarandestatusen för de flesta av markerna har inte förbättrats och för en del har den försämrats. Miljöersättningar stödjer skötsel av många hävdade marker, men få söker stöd för restaurering.

Hållbart nyttjande av ekosystemtjänster

Kunskapen om ekosystemtjänster har successivt ökat, bland annat genom nationella och regionala uppdrag, och uppmärksammas i allt fler sammanhang. Länsstyrelsen arbetar med att lyfta ekosystemtjänsterna i de regionala besluten. Regional samsyn och samplanering mellan samtliga aktörer som nyttjar naturens resurser i landskapet krävs om ekosystemen ska nyttjas hållbart. Ekonomisk värdering av ekosystemtjänsterna har efterlysts som jämförelse med övriga ekonomiska samhällsintressen, men bör göras med eftertanke.

Invasiva arter fortsatt problem

Främmande arter fortsätter att sprida sig i Skåne. Under 2016 antog EU en lista med 37 arter (kompletterad med 11 nya arter under 2017) (källa: Naturvårdsverket) där handel är förbjuden och medlemsländerna skyldiga att vidta åtgärder. Bekämpning av vresros, jätteloka, parkslide och vattenkrassula har genomförts. Resurser och styrmedel för bekämpning av övriga främmande arter saknas och hoten kvarstår.

Fornlämningar och kulturmiljöer behöver vårdas

Cirka 250 fornlämningsmiljöer vårdas och cirka 100 vård- och underhållsplaner ska tas fram för länets kyrkogårdar. Kulturmiljöernas betydelse lyfts inom naturreservatsbildningen, men länet har endast ett kulturreservat. Skötsel av kulturmiljöer görs med stöd av Lokala Naturvårdssatsningen (LONA) samt genom kursverksamheter och av hembygdsrörelsen, men annars riskerar skötseln av kulturmiljöer att minska sedan stödet inom Landsbygdsprogrammet upphörde 2013.

Tätortsnära natur

Nästan 80 procent av de områden som pekats ut i programmet tätortsnära natur i länet är skyddade som naturreservat (källa: Länsstyrelsen). Hälften av de pågående LONA-projekten rör tätortsnära natur och en tredjedel friluftslivet. Under året invigdes den tätortsnära Prästabonnaskogen i Eslövs kommun, som nyttjas frekvent av närboende och ligger nära en tågstation.

Adress:
291 86 Kristianstad,
205 15 Malmö

Besöksadress:
Södergatan 5 Malmö,
Ö. Boulevarden 62 A Kristianstad

Tel: 010 – 224 10 00
Epost: miljomal.skane@lansstyrelsen.se

Miljötillståndet i Skåne

 

På den här sidan finns hela rapporten Miljötillståndet i Skåne 2018. Huvudsyftet med att lista alla målen efter varandra på den här sidan är att det ger dig möjlighet att få ut hela rapporten som en samlad pdf. Det gör du genom att klicka på ”Ladda ner som pdf” längst upp till höger på sidan och sedan följa instruktionerna.

You have Successfully Subscribed!