Hav i balans samt levande kust och skärgård

MÅL: Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar.

BEDÖMNING: Problem kvarstår med övergödning, svaga fiskbestånd, bottentrålning, bifångster, miljögifter, skräp och exploatering som påverkar havsmiljön. Såväl nationellt som internationellt krävs mer kunskap, hållbart fiske, fler skyddade områden samt åtgärder och bevakning av miljögifter och skräp.

Skånes havsområden har inte god miljöstatus och miljömålet kommer inte att nås i tid. Många bra åtgärder genomförs men de är otillräckliga. Ingen skånsk kustvattenförekomst når vattendirektivets krav på god status för näringsämnen och övergödningseffekterna förvärras av att de stora rovfiskarna är så fåtaliga.

Det saknas ofta bra mätningar och gränsvärden för att kunna göra faktabaserade bedömningar av trender inom miljömålet samt status av havsområden inom vatten- och havsmiljödirektivet.

Många åtgärder genomförs för havsmiljön, allt från myndighetsbaserade åtgärdsprogram med bidrag till åtgärder, till krav på miljöfarliga verksamheter och fiske, samt frivilliga insatser.

2018 arrangerades Skånes årliga landskapsdag på temat Skånes hav och vatten i ett föränderligt klimat, ett tema där naturmiljö, kulturmiljö och samhällsperspektiv möts.

Läget för och kunskapen om den biologiska mångfalden i havet

Det senaste året har flera skånska havsområden botteninventerats med yttäckande videometodik, bland annat sydöstra Kattegatt, norra Öresund, havet runt Ven, Kiviksbredan i Hanöbukten samt inre Laholmsbukten och inre Skälderviken. I Skåne och Halland genomför Länsstyrelserna just nu en flerårig sjöfågelinventering.

Länsstyrelsen Skåne och danska Miljöstyrelsen har genomfört en undersökning av effekterna från sandsugningen på sandgrundet Disken i Öresund. Undersökningen visar att sanduttaget har minskat den biologiska produktionen avsevärt och att biologisk återhämtning förväntas ta 5-10 år. Det är svårt att jämföra Disken med Öresunds övriga sandbottnar. Lokala omständigheter, framför allt hur omfattande den naturliga tillförseln och omlagringen av sand är, tycks vara avgörande för sandsugningens effekter.

Flera vandrande fiskarter har viktiga ekologiska roller i havet. Arbete pågår i de flesta skånska vattendrag för att åtgärda vandringshinder. Under 2018 har vandringshinder åtgärdats på ett femtontal platser i skånska vattendrag och biotopvårdande insatser har utförts på ungefär lika många platser.

I samband med utvidgningen flyttade Ystads hamn 14 kvadratmeter ålgräs från hamnen till en mottagarplats där ålgräset får en chans att etablera sig. Detta ska ses som ett transplantationstest snarare än en kompensationsåtgärd för ålgräsytor som försvinner när hamnen byggs ut. Resultatet kan lära oss om möjligheter för ålgräsrestaurering i liknande miljöer.

 

Hanöbukten varningsklocka

Utredningarna om Hanöbukten, där många negativa observationer gjorts under 2010-talet, har inte kunnat konstatera någon koppling mellan fiskhälsa och miljögifter. Däremot varnas det för att de olika symptom som till och från synts i Hanöbukten kan vara en varningsklocka för Östersjön i stort.

I somras skrev Länsstyrelsen till regeringen om ökat stöd till forskning om orsaken till tiaminbrist i Östersjön. Tiaminbrist kan potentiellt vara en viktig pusselbit i Östersjöns miljötillstånd. Om så är fallet, är det extremt viktiga att förstå orsakerna; om inte, behöver denna förklaringsmodell kunna avskrivas.

Svårt läge för fisken och fisket

Fiskekvoternas storlek, fördelning och utnyttjande är extremt viktiga för miljömålet. Idag är för få bestånd välmående och har en hållbar förvaltning. Öresund är ett undantag där bestånden och uttagen varit mer stabila över tid. Både EU och Sverige har länge överträtt havsforskningsrådet ICES råd för bland annat torsk och ål. Bedömningar av fiskbeståndens storlek, struktur och hälsa måste styra fiskförvaltningen för att miljömål och EU-direktiv ska nås.

Samtidigt lider det skånska fisket av att inte kunna fiska upp hela de tilldelade kvoterna. Framför allt beror det på små fångster, omfattande sälskador, ökande parasitmängder och låga priser. Detta har gett minskad lönsamhet och utarmat fiskeflottan.

Torskbeståndet i östra Östersjön är extremt stressat av för högt uttag under lång tid, och av en förändrad populationsstruktur (källa: ICES) med få stora och många små torskar, vilket åtminstone delvis beror på hur torsken fiskats.

Torskbeståndet i västra Östersjön hade den största nya årskullen på nästan 20 år under 2017, men är fortfarande på en mycket låg nivå. Här står ett omfattande fritidsfiske för omkring en tredjedel av fångsten. ICES förutspår en beståndsökning efter införandet av en dagsgräns för sportfisket samt god rekrytering 2017.

Kattegatts torskbestånd är fortfarande på katastrofalt låga nivåer och den torsk som landas är huvudsakligen bifångst i havskräfttrålarna.

Tillsammans med Länsstyrelserna i Blekinge och Halland har Länsstyrelsen uppvaktat Havs- och vattenmyndigheten för att säkerställa en tillgång till framtida torskfiskekvoter i Östersjön för de framtida fiskarna i östersjölänen. Dagens kris i torskfisket riskerar annars resultera i en permanent utslagning av kustfisket i Östersjöhamnarna.

I Skåne pågår arbete för att utveckla fiskeindustrin mot att få större avsättning för fisken, snarare än att öka fiskevolymen. Ett exempel är det LEADER-projekt som försöker utveckla ett fiske på strandkrabba och att skapa lokala och hållbara skaldjursprodukter.

Det bör övervägas och utvärderas om det totala miljö- och samhällsekonomiska värdet av att behålla stora rovfiskar i havet i vissa lägen överstiger värdet att av de fiskas upp.

Att gråsäl och knubbsäl nått livskraftiga bestånd är mycket positivt, men medföljande konflikter med fisket är viktiga att lösa, då yrkesfisket har få utövare och låg lönsamhet och flera fiskbestånd är svaga.

Havs- och Vattenmyndigheten har beslutat att EU:s obligatoriska tremånadersförbud för ålfisket i havet ska genomföras 1 november 2018 – 31 januari 2019, det vill säga de månader då åtgärden kommer att ge minst effekt. Om förbudet istället hade förlagts mellan 1 sep 2018 till 30 nov 2018, den period då fisket ger störst fångster, beräknas att 87,5 ton ål hade räddats, istället för de 35 ton som beräknas räddas under den beslutade förbudsperioden.

Havet behöver mer skydd

Stora delar av Skånes hav har någon form av skydd. Men fortfarande krävs fler skydd och bättre skydd för att skapa ett representativt och sammanhängande skyddsnätverk med funktionella regleringar som utgår ifrån värden, potential och hot. Uppföljningen av Skånes marina skyddsområden är närmast obefintlig. Uppföljning är ett måste för att förvaltningen av havsmiljön ska bli adaptiv och så effektiv som möjligt.

Länsstyrelsen skapade 2018 ett djurskyddsområde på Skabbarevet utanför Landskrona, vilket bland annat skyddar djurlivet från jakt, snabb trafik och låga överflygningar.

Länsstyrelsen har hållit samrådsmöten med det svenska yrkesfisket och miljöorganisationer om det föreslagna stora marina naturreservatet ”Skånska Kattegatt”. Lomma kommun har under året haft förslag till två nya marina naturreservat ute på remiss.

Utifrån Havs- och vattenmyndighetens regeringsuppdrag bidrar Länsstyrelsen Skåne med underlag om ytterligare bevarandeåtgärder avseende fiske i marina skyddade områden. Länsstyrelsen bidrar också med förslag till vilka skyddade områden som ska ingå i Helcom och/eller Ospars nätverk av Marine Protected Areas. Detta skulle kunna ge vissa miljöer stärkt skydd.

Risk för urholkning av kustens kulturmiljövärden

Stor efterfrågan på kustnära boenden innebär högt förändringstryck i kustsamhällena vars kärnor ofta har höga kulturhistoriska värden. Samtidigt saknar många kommuner aktuella program och strategier för att ta till vara och utveckla kulturhistoriska värden. Endast 40 procent av kommunerna har tillgång till egen antikvarisk kompetens. Detta kan leda till intressekonflikter och kan på sikt innebära en urholkning av kulturmiljövärdena.

Kulturlämningar under vatten

Kunskapen om kulturlämningar under vatten är låg, men erfarenheter visar att undervattenslämningar skadas löpande av trålning och spökgarn. Kunskapsbristen är allvarlig då det finns starka intressen för verksamheter som medför ingrepp i havsbotten, till exempel hamnutveckling, vindkraftsetablering samt sandtäkter inom klimatarbetet. Stigande havsnivåer och stranderosion kan också skada kulturhistoriska värden.

Nyligen har Länsstyrelsen fått i uppdrag att bevaka skyddet av marina kulturlämningar även i den så kallade ”angränsade zonen”.

Åtgärder mot giftiga färger

Lokala vattenvårdsbidrag (LOVA) har under året medfinansierat en borsttvätt, båtbottendukar samt borttagning av båtbottenfärg. Dessa åtgärder kommer att minska påverkan från giftiga båtbottenfärger i Skåne.

Adress:
291 86 Kristianstad,
205 15 Malmö

Besöksadress:
Södergatan 5 Malmö,
Ö. Boulevarden 62 A Kristianstad

Tel: 010 – 224 10 00
Epost: miljomal.skane@lansstyrelsen.se