Skyddande ozonskikt

MÅL: Ozonskiktet ska utvecklas så att det långsiktigt ger skydd mot skadlig UV-strålning.

BEDÖMNING: Vid mitten av 1900-talet började ämnen som har en nedbrytande effekt på ozonskiktet att tillverkas och släppas ut och det ledde till omfattande problem. Tack vare effektiv reglering genom lagstiftning har problemen i princip lösts i Sverige. Ozonskiktet väntas börja återhämta sig före 2020.

Länsstyrelserna har inte bedömt måluppfyllelse för miljökvalitetsmålen Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt eller Säker strålmiljö. Förutsättningarna för att nå dessa mål är i huvudsak beroende av internationella insatser. Bedömning av dessa mål görs därför samlat på nationell nivå.
Ozonskiktet i stratosfären absorberar delar av den inkommande solstrålningen och skyddar mot skadlig ultraviolett strålning (UVB-strålning).
Bedömning av möjligheten att nå miljökvalitetsmålet görs inte på regional nivå. Nationellt görs bedömningen att miljökvalitetsmålet nås med idag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före 2020. Det går inte längre att se en tydlig trend för utvecklingen.

De flesta av de ozonnedbrytande ämnena har så gott som avvecklats i Sverige till följd av lagstiftning. Halten av ozonnedbrytande ämnen som släpps ut regionalt i Skåne är nu på en ofarlig nivå för ozonskiktet. Ett hot mot återhämtningen av ozonskiktet är att utsläpp av ozonnedbrytande ämnen som inte regleras av Montrealprotokollet beräknas bidra till en större andel av den framtida ozonnedbrytningen än samtliga de ämnen som idag regleras under Montrealprotokollet.

 

Prognoser för återhämtning

Det finns nu tecken som tyder på att ozonhalterna i stratosfären inte längre avtar, och mätningar och modellresultat tyder på att den globala återväxten av ozonskiktet har påbörjats, även om denna återhämtning inte är statistiskt säkerställd. En full återhämtning av ozonskiktet till den tjocklek det hade år 1980 kan uppnås globalt omkring år 2040 (Antarktis undantaget). Prognosen förutsätter att arbetet inom FN beträffande Montrealprotokollet fortsätter att vara framgångsrikt.

Internationella överenskommelser har gett goda resultat

På såväl regional som nationell nivå har användningen av ozonnedbrytande ämnen stadigt minskat till följd av lagstiftning och internationella överenskommelser enligt Montrealprotokollet (källa: Naturvårdsverket). Koncentrationen av ozonnedbrytande ämnen minskar nu i atmosfären, med undantag för lustgas och HCFC för vilka både utsläpp och halter ökar. Utsläppen av lustgas, som inte regleras i Montrealprotokollet utan i Kyotoprotokollet, är i dag större än för någon annan ozonnedbrytande gas med hänsyn till dess ozonnedbrytande potential. Det finns även en risk för att nya ozonnedbrytande ämnen produceras och släpps ut i atmosfären.

Avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen i kyl-, klimat- och värmepumpsanläggningar går framåt och ämnena har stadigt minskat sedan användningsförbud för klorflourkarboner (CFC) trädde i kraft 1999 och sedan förbud mot påfyllning av klorflourväten (HCFC) började gälla 2002. Endast en mindre del av dessa anläggningar innehåller idag HCFC och omhändertagandet sker reglerat. Från och med 1 januari 2015 råder även användningsförbud för HCFC. De nationella utsläppen av ozonnedbrytande ämnen består i stort sett uteslutande av utsläpp av CFC (klorfluorkarboner) från befintliga och uttjänta produkter. Dessa utsläpp minskar kontinuerligt.

Rester i isolering behöver hanteras rätt

Ozonnedbrytande ämnen kan även finnas i till exempel isoleringsmaterial i byggnader, fjärrvärmerör samt i applikationer inom försvaret. Utbyte av sådant material kan ta lång tid. Korrekt omhändertagande av uttjänta material är också en viktig del i detta arbete liksom insatser för att undersöka och förhindra illegal handel och införsel/utförsel av ämnena.

Ytterligare insatser krävs för den kvarvarande användningen och omhändertagandet av förbrukade produkter innehållande sådana ämnen. Till exempel har en utvärdering av hur mycket CFC som återvinns ur byggisolering visat att 90 procent av CFC i byggisolering inte omhändertas (källa: Naturvårdsverket). Kunskaper om var de ozonnedbrytande ämnena finns samt i vilka mängder är viktiga för att förhindra utsläpp.

Riktad information till företag i bygg-, rivnings- och avfallsbranschen i Skåne skulle öka medvetenheten om dessa problem på ett tydligare sätt. Ett stöd i detta arbete är Naturvårdsverkets vägledning (källa: Naturvårdsverket). Under 2018 kommer Miljötillsynsenheten vid Länsstyrelsen Skåne att göra en satsning mot avfall som kan innehålla ozonnedbrytande ämnen, till exempel genom riktad information.

Det är svårt att bedöma om nationella styrmedel såsom krav på bättre omhändertagande av isolermaterial innehållande CFC vid rivning har gett en tydlig positiv påverkan i Skåne.

Gränsöverskridande transporter av avfall

Sedan 2013 har tillsynsinsatser riktade mot gränsöverskridandet transporter av avfall (GRÖT) genomförts för att hindra illegal transport av avfall, bland annat kylmöbler. Dessa insatser har skett i samverkan mellan Tullverket, Polismyndigheten Skåne, Kustbevakningen, Helsingborgs stad, Kommunförbundet Skåne, Länsstyrelsen och Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål. Av totalt 205 kontroller av gränsöverskridande avfallstransporter under 2017 har 10 visat sig innehålla köldmedier med risk för att ozonnedbrytande ämnen förekommer eller har konstaterats. Kontrollerna för att stoppa avfall som innehåller ozonnedbrytande ämnen behöver utökas de kommande åren både för export ut från EU och vid gränsövergångar till andra EU-länder till exempel vid de sydsvenska hamnarna och Öresundsbron.

För dessa kvarvarande ozonnedbrytande ämnen krävs ett fortsatt arbete och omhändertagande på ett miljöriktigt sätt. Det är också viktigt att hindra att export av kylmöbler som innehåller ozonnedbrytande ämnen når länder i Asien och Afrika.

Länsstyrelsen arbetar för att intensifiera antalet kontroller och det har drivits ett mindre projekt med tillsyn där avfallet uppstår, exempelvis hos avfallshanterare. Under 2017-2018 pågår andra delen av ett projekt om kontroll av import av avfall till förbränning vid skånska avfallsförbränningsanläggningar. Projektet syftar bland annat till att införa rutiner för kontroll av vilket sorts avfall som tas emot och eldas samt ställa miljökrav både vid upphandling och vid mottagningskontroll.

Utökade sådana så kallade uppströmsprojekt, där hela den nya tillsynsregionen för GRÖT omfattas (det vill säga även Blekinge, Kalmar och Kronobergs län) fortsätter under 2018 tack vare extra resurser.

Beträffande återvinning av kylmöbler och köldmedia kontrollerar samtliga tillsynsmyndigheter inklusive Länsstyrelsen årliga rapporter från företagen så att läckagekontroll utförts med rätt intervall samt att certifierad personal och företag utfört service samt omhändertagande av avfallet. Sedan 2015 är det extra viktigt att kontrollera att inga HCFC används längre då dessa fick användningsförbud efter den 31 december 2014.

Ett köldmedium är en energibärare som används för att transportera värme från en kallare plats till en varmare, vanligen mellan två så kallade reservoarer. Köldmedium ska ej förväxlas med kylmedium som används för kylning, det vill säga upptagning och borttransport av värme. Köldmedier används bland annat i luftkonditioneringsanläggningar, kylskåp, frysar och värmepumpar. Köldmedier som betecknas som CFC omfattas av användningsförbud medan de som betecknas som HCFC omfattas av nyinstallations- och påfyllnadsförbud. Många av de köldmedier som har använts eller fortfarande är i bruk påverkar atmosfären. Påverkan sker dels i ozonskiktet, där köldmedier reagerar med ozon och medverkar till att förtunna ozonlagret. Dels bidrar köldmedier till att öka växthuseffekten.

Adress:
291 86 Kristianstad,
205 15 Malmö

Besöksadress:
Södergatan 5 Malmö,
Ö. Boulevarden 62 A Kristianstad

Tel: 010 – 224 10 00
Epost: miljomal.skane@lansstyrelsen.se