Start › Bedömningar 2018 › Levande sjöar och vattendrag 2018
MÅL: Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer ska bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion ska bevaras, samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas.
BEDÖMNING: Livsmiljöer och arter har förstörts eller skadats av bland annat exploatering, rensningar, vattenuttag och bekämpningsmedel. Skydd av sjöar och vattendrag har inte prioriterats. Åtgärdsarbete pågår och har intensifierats. Cirka 17 procent av de bedömda skånska ytvattenförekomsterna uppnår god status.
Målet är inte möjligt att nå till 2020 med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Länets sjöar och vattendrag fortsätter att påverkas negativt. Skånes vattenförekomster har fått tidsfrist till 2021 respektive 2027 för att nå god ekologisk status. Många åtgärder genomförs och har intensifierats inom ramen för vattenförvaltningsarbetet. Samtidigt är Skånes ytvatten mycket hårt påverkade av pågående markanvändning. Rensning, dikning, bevattningsuttag, brist på funktionella skyddszoner och vattenkraft är de största hoten. Exploatering och en ökande andel hårdgjorda ytor bidrar till att målet är svårt att nå. Resurser för skydd är styrda, till förmån för i första hand skog, marina miljöer och tätortsnära natur. Mycket arbete återstår för att nå upp till den basnivå avseende kunskapsunderlag avseende länets vattenanknutna kulturmiljöer som kan anses krävas för det fortsatta tillsyns- och prövningsarbetet.
Året har i stort sett präglats av normalt väder, med undantag för hösten 2017 då stora regnmängder föll över Skåne, vilket har medfört extremt höga flöden i de skånska vattendragen.
EU-domstolens dom i mål C-461/13 om hur miljömålen enligt ramdirektivet för vatten (RDV) ska tolkas och tillämpas i tillståndsärenden tillämpas och bidrar förhoppningsvis till att vatten inte försämras.
I Skåne är de flesta sjöar och vattendrag påverkade. Trycket på vattennära boende är högt och strandområden exploateras. Detta tillsammans med att andelen hårdgjorda ytor ökar i Skåne gör att förutsättningarna för översvämningskontroll försämras.
36 av 209 bedömda skånska vattenförekomster uppnår god ekologisk status. Bevarandestatusen är inte gynnsam för ål, havsnejonöga, flodkräfta och flera bottenlevande arter. Flodpärlmusslan saknar föryngring och riskerar att dö ut i Skåne.
Skyddsområden för de viktigaste skånska ytvattentäkterna saknas. Vattenskyddsområde är på väg att fastställas för Bolmen i Kronobergs län, skåningarnas viktigaste dricksvattenförsörjning. Den framtida utformningen av vattenskyddsområde för Vombsjön har påbörjats.
För limniska miljöer saknas nationella och regionala strategier som underlag för planeringen. Skydd av värdefulla vatten behöver kunna prioriteras upp; för detta krävs bra kunskapsunderlag och analyser. Skydd av vatten är resurskrävande, eftersom det ofta innefattar många sakägare. Procentmålet för skydd av vatten behöver formuleras om på nationell nivå, så att målet baseras på kvalitet istället för kvantitet.
Under 2017 har vatten kommit med som en del vid bildandet av reservat med andra syften än att skydda själva vattnet, till exempel ingår delar av Julebodaån i ett nybildat reservat, naturreservatet Björkerödsbäcken har utvidgats, och flacka svämområden i Helgeåns nedre lopp har skyddats. Reservatsbildning pågår i Klingstorpabäcken och i Rönne å håller ett kommunalt reservat på att inrättas. Förslag på blivande Natura 2000-områden i vatten där utter förekommer inväntar regeringsbeslut.
Resursbehovet är fortsatt stort för att bygga upp kunskapen om kulturmiljöer. Det är nödvändigt att skapa möjligheter till ekonomiska bidrag till fastighetsägare för anpassnings- och kompensationsåtgärder vid vattenanknutna kulturmiljöer. Resurser som kan användas för åtgärder som syftar till att minimera skador på kulturmiljön saknas.
Restaureringsarbetet i Skåne har kunnat intensifieras tack vare ökad tilldelning av pengar inom fiske- och vattenvård samt särskilda åtgärdsprojekt från HaV:s 1:11 anslag. Restaureringsåtgärder i form av utrivning av vandringshinder, biotopvård, tvåstegsdiken, trädplantering och tillförsel av död ved har genomförts i flera vattendrag. Översilningsängar har restaurerats i Gullarp och Beddinge ängar, i anslutning till Helge å respektive Skateholmsån (Tullstorpsån). Ståstorpsåns Ekonomiska Förening, som ska arbeta enligt Tullstorpsåmetoden, bildades hösten 2017 med stöd av bidrag från Lokala vattenvårdsåtgärder (LOVA) (källa: Tullstorpsån).
Länsstyrelsen har fortsatt arbeta med riktad tillsyn mot vattenkraftverk och dämmen som saknar tillstånd. Arbetet är en framgång bland annat för att få till förbättrade flödesförhållanden, fungerande vandringsvägar för fisk och andra organismer, tillgång till större areal lekplatser för vandrande fisk samt en ökad fiskproduktion. Samtidigt leder arbetet till konflikter med kulturmiljövärden. Arbetet med att öka kunskapen kring de vattenanknutna kulturmiljöerna i länet har fortsatt och flera kraftverksmiljöer har inventerats under året. Skåne arbetar aktivt med frågor kring avvägningar av natur- och kulturmiljövärden inom samråd och tillsyn.
Projektet UC4LIFE har pågått 2012-2016 med syfte att ”genom åtgärder för den tjockskaliga målarmusslan ge friskare åar”. Projektet har slutredovisats 2017, men lever vidare genom arbetet med After-Life.
I och med att den nya EU-förordningen om invasiva främmande arter trädde i kraft 2016 ges inte längre tillstånd för förstärkningsutsättning av signalkräfta i länet. Problem med de illegala utsättningarna av signalkräfta och andra främmande arter samt utsättningar i avloppslösa dammar kvarstår. Inom till exempel trädgårdsnäringen importeras främmande arter för utsättning i dammar, varifrån de sedan kan hamna i sjöar och vattendrag. Dessa arter kan få allvarliga ekologiska konsekvenser samt medföra spridning av smittor och sjukdomar. Import av främmande fisk- och musselarter, för utsättning i dammar, bör förbjudas helt.
Stensåns vattenråd och Örkelljunga kommun arbetar vidare med att begränsa spridningen och bekämpa den främmande arten sjögull i Vita sjö (med stöd från Lokala naturvårdssatsningen). Osby och Svalövs kommuner har med stöd av Länsstyrelsen startat upp arbetet med att bekämpa sjögull i Osbysjön respektive Svalövssjön.
Främmande arter är arter som under historisk tid inte har förekommit naturligt i ett område utan hamnat där på grund av mänsklig inverkan – avsiktligt eller oavsiktligt. Stora problem kan uppstå när främmande arter sprider sig i miljön och orsakar problem för inhemska växter och djur, för människors hälsa och för samhället. Främmande arter som hotar den biologiska mångfalden kallas för invasiva främmande arter. Problemen kan bland annat bero på att de invasiva arterna saknar fiender i den nya miljön och därför kan sprida sig ohejdat.
Antalet anmälningar om rensningar har halverats jämfört med föregående år, däremot har antalet anmälningar om dikesfräsning ökat. Dikesfräsning (se film) är en metod som kan få negativa konsekvenser för växt- och djurliv samt att det uppslungade sedimentet riskerar att sköljas tillbaka i ån vid regn för att därefter transporteras och sedimentera längre nedströms i ån. Länsstyrelsen anser att dagvatten från vägar bör infiltreras direkt i vägdiken eller översilas, för att minska riskerna med direkttransport av förorenat vatten eller erosionsskapande flöden ut i vattendragen, och försöker driva frågan gentemot Trafikverket.
De lagar som reglerar dikningsföretag behöver ses över och miljöanpassas. För motsvarigheten till dikningsföretag i Danmark har ”regulative” setts över och förändrats på ett sätt som skulle kunna tillämpas i Sverige, om lagstiftningen anpassas. Om vattenverksamhetsutredningens förslag blir verklighet kan en del av problemen avhjälpas.
Åtgärder på land krävs för att få bukt med tillförsel av näringsämnen, bekämpningsmedel, partiklar med mera. Funktionella skyddszoner behöver bevaras och/eller etableras utmed vattendrag och sjöar. Detta försvåras av att EU:s miljöersättning inte ger ett långsiktigt skydd, utan skyddszonen kan odlas upp när som helst. Det är därför önskvärt att Sverige inför ett generellt krav på skyddszoner med gräs, buskar och träd längs vattendrag. Skyddszonerna behöver dessutom behovsanpassas utifrån topografi och vattnens värden.
Styrmedel behövs för att kunna avsätta svämområden där vatten tillåts svämma och flöda fritt utan markbearbetning.
Det är viktigt att fortsatt informera och ha en bra dialog med markägare, vattenråd och föreningar för att ta tillvara intressen och få ett framgångsrikt åtgärdsarbete.
Informationsinsatser till allmänheten behövs för att minska risken för spridning och etablering av främmande arter.