Start › Bedömningar 2023 › Bara naturlig försurning 2023
MÅL: De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska inte heller öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar.
BEDÖMNING: Ungefär 35 procent av sjöarna i norra Skåne är försurade, men sakta minskar det försurande nedfallet. Det åtgärdsarbete som Länsstyrelsen Skåne bedriver, kalkning, kommer fortsatt vara den viktigaste åtgärden för att skapa en livskraftig biologi i sjöar och vattendrag i ytterligare 20–30 år. Minskningen av försurande nedfall gör att skogsbrukets försurande roll kommer få en större betydelse i framtiden och åtgärder såsom askåterföring på skogsmark måste öka avsevärt.
Varje miljökvalitetsmål har preciseringar som förtydligar målet och används i det löpande uppföljningsarbetet av målet. För miljömålet Bara naturlig försurning finns följande preciseringar:
Länsstyrelsen Skåne bedömer att miljökvalitetsmålet inte kommer kunna nås till 2030 med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Efterhand som nedfallet av svavel och sjöfartens försurande utsläpp minskar, kommer skogsbrukets påverkan på markförsurningen att öka i betydelse. Därför kommer en viktig framtida insats vara att öka askåterföringen i de skogsmarker som är försurade. Det som hindrar denna utveckling idag är att det saknas ekonomiska incitament för att öka askåterföring i de områden där det behövs.
Det är i norra Skåne som skogsmarken är mycket starkt försurningspåverkad, och många sjöar där visar fortsatt på betydande försurningspåverkan. Den naturliga återhämtningen i marken är mycket långsam, och även om den negativa försurningstrenden i avrinnande skogsmarksvatten kan ha brutits i några skogsmarksområden läcker stora skogsmarkytor fortfarande kväve. Trots det pekar de genomförda insatserna och den påbörjade förändringen på att utvecklingen går åt rätt håll, om än långsamt.
Det som hindrar denna utveckling idag är att det saknas ekonomiska incitament för att öka askåterföring i de områden där det behövs.
Länsstyrelsen Skåne
Lufthalterna av svaveldioxid, SO2, har sedan det hydrologiska året 2000/2001 minskat på ett statistiskt säkerställt vis vid två mätplatser i Skåne, med mellan 63 och 85 procent. Svavelhalter och syrakoncentrationer minskar också i okalkade referensvatten.
De rapporterade utsläppen av SO2 inom EU-27 + UK (de 27 medlemsländerna i EU och Storbritannien tillsammans) har under perioden 2001–2019 minskat med 88 procent och i Sverige under motsvarande period med 67 procent.
Jämfört med EU:s medlemsländer och Storbritannien tillsammans har lufthalterna av SO2 i Skåne län minskat i betydligt lägre takt, vilket kan bero på en större påverkan av utsläpp från fartygstrafiken runt de skånska kusterna.
Skånsk skogsmark beräknas tåla ett nedfall på cirka 2,5 kg svavel/hektar och år. För 2020/2021 var medelvärdet 1,4-3,6 kg/hektar. Sett över tid har minskningen varit signifikant.
Skånsk skogsmark beräknas tåla ett nedfall på cirka 5 kg kväve/hektar och år. För 2020/2021 var medelvärdet 7,7 kg/hektar. Överskottet ackumuleras i skogsmarken och riskerar i framtiden att urlakas och bidra till ökad försurning.
Inom ramen för Skånes luftvårdsförbund följs nedfall av svavel och kväve i skogsmark och på öppna ytor.
Även om det arealbaserade kvävenedfallet i sydvästra Sverige har minskat med 30 procent under 2000-talet, syns detta inte i de båda skånska ytor där kvävenedfall mäts.
När man tittar på de båda mätplatserna i Skåne varierar nedfallet mellan 6 och 20 kg per hektar och år, och ingen förändring över tid kan urskiljas.
Idag läcker kväve och oorganiskt aluminium från flertalet av skogsmarksytorna, vilket påverkar vattenlevande djur. Medelhalten ligger i flera områden på eller långt över den föreslagna kritiska gränsen. Även i kalkade vatten återhämtar sig biologin långsamt.
Då försurningspåverkan från skogsbruket är stor i norra Skåne skulle förändringar, som att gå från att kalavverka ytor helt till att i stället använda gallringsavverkning, vara bättre ur ett försurningsperspektiv. Om man dessutom ökar inslaget av lövträd i skogen kommer det också bidra positivt till försurningspåverkan, då lövträd inte försurar marken såsom barrträd gör.
Inom försurningskänsliga områden bör enbart uttag av stamved ske och uttag av grenar och toppar (GROT) starkt begränsas, men det saknas möjligheter för Skogsstyrelsen att ställa sådana krav. Skogsstyrelsen kan inte heller ställa krav på att askåterföring görs i rätt områden, såsom de försurningskänsliga områdena i norra Skåne. Verktyg för att reglera GROT-uttag och askåterföring skulle behöva tas fram.
GROT-uttaget styrs av marknaden och då framför allt av priset på alternativa bränslen. Åren 2014–2019 (efter 2019 finns ingen statistik) har uttaget av GROT sjunkit drastiskt, bland annat som ett resultat av sämre förtjänst vid försäljning. GROT används även för att minska körskador i skogen.
Askåterföringen har ökat i Skåne från nivåer på runt 400 hektar mellan 2014–2016 till 2 004 hektar år 2019 och 2 490 hektar år 2020, men föll till 1 826 hektar under 2021.
Kväveöverskott i skogsmark leder till ytterligare markförsurning när reducerat kväve oxideras, och läckaget kan öka vid avverkning. På så vis motverkar uttag av biobränslen målet Bara naturlig försurning.
Sjöar och vattendrag kommer att vara försurningspåverkade även efter 2030 och kalkning kommer förbli en viktig åtgärd för att kunna nå miljömålet Bara naturlig försurning. Återhämtning kan delvis ske naturligt genom vittring av berggrunden, men det går långsamt.
Kalkning sker i sjöar, på våtmarker eller direkt i vattendrag med kalkdoserare. Kalkdoseraren består av en silo samt utrustning som kontinuerligt matar ut kalk. Mängden utdoserad kalk styrs automatiskt via kontinuerlig registrering av vattenflödet. Kalkningens vattenkemiska målsättning är främst att det naturliga djurlivet (exempelvis lax, flodkräfta och flodpärlmussla) och fritidsfisket inte ska påverkas negativt av försurning.
Effekten av kalkningen möjliggör goda livsbetingelser på flera håll och därför är det viktigt att skapa förutsättningar för organismer att sprida sig till dessa områden, till exempel genom att underlätta fiskvandring.
Under Åtgärdsarbete redovisas pågående eller genomförda åtgärder på regional nivå med fokus på det senaste året. Åtgärder som genomförts av statliga myndigheter eller till följd av statliga styrmedel har prioriterats i redogörelsen, eftersom uppföljningen används som underlag för nationell uppföljning. Redovisningen kan även omfatta förändrade eller nya styrmedel.
Extern konsult har under de senaste två åren trimmat in länets 16 automatiska kalkdoserare, och nu fungerar doserarna bra och mängden kalk ut i vattendragen stämmer bra med kalkningsbehovet. Måluppfyllelsen, det vill säga där ett godkänt pH-värde uppnås i de skånska vattendragen ökade från runt 30 procent före intrimningen till cirka 70 procent 2020, och 2021 var måluppfyllelsen uppe i hela 90 procent. Detta visar att kalibreringen tar tid eftersom de naturliga systemen behöver tid att reagera.
Länsstyrelsen Skåne har under 2021 tagit fram tre nya detaljerade planer över hur mycket kalk som ska spridas åren 2022–2024 inom Rönne-, Helge- och Skräbeåns avrinningsområden.
Kalkning av sjöar och vattendrag har sedan lång tid tillbaka varit den mest riktade åtgärdsformen mot försurning. I Skåne är kommunerna Ängelholm, Hässleholm, Osby, Östra Göinge och Bromölla huvudmän för kalkningsverksamheten.
År 2021 kalkades 1 851 ton kalk ut i skånska sjöar och vattendrag av kommunerna (2020 kalkades 2 126 ton, 2019 kalkades 2 510 ton) För år 2021 registrerade nederbördsstationen i Osby 709 mm nederbörd (2020: 830 mm; 2019: 960 mm). Eftersom Skåne har 16 flödesreglerade kalkdoserare blir mängderna starkt korrelerade med nederbörden.
Att kalkningen har positiv effekt råder det inget tvivel om, men biologiskt visar kalkningen inte alltid den förväntade, positiva effekten, och där återhämtning sker går den vanligen långsamt.
Som kompensation för uttag av biomassa ur skogen sker askåterföring. På så sätt återförs såväl baskatjoner, som motverkar försurning, som näring. Under 2021 återfördes 5 879 ton aska på 1 826 hektar skogsmark, vilket är en minskning jämfört med året innan. Omfattningen av askåterföringen regleras av marknaden.