Ingen övergödning
MÅL: Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten.
BEDÖMNING: Övergödningssituationen är allvarlig i Skåne. Andelen jordbruksmark är stor och de enskilda avloppen många, samtidigt som den fysiska påverkan på våra vatten är utbredd. Många åtgärder har genomförts och utsläppen av övergödande ämnen minskar men åtgärdsbehovet är fortfarande mycket stort.
- Sidan publicerad
Länsstyrelsen bedömer att det inte är möjligt att nå miljökvalitetsmålet till 2020 med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Utsläppen ökar inte längre men trots att vi ser att halterna i sjöar och vattendrag överlag minskar så ser vi inte samma trend i havet.
Övergödningen orsakas bland annat av utsläpp från avloppsreningsverk, enskilda avlopp, industrier samt jordbruket, som alla bidrar med kväve och fosfor. Problemet är omfattande och det krävs betydligt fler och mer kraftfulla åtgärder och styrmedel, både på nationell och på internationell nivå.
Jordbruket en stor källa till övergödning – men inte den enda
Skåne är ett jordbruksintensivt län med störst andel jordbruksmark i landet. Totalt står jordbruket för den största delen av näringstillförseln. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det inte går att odla mark helt utan utsläpp, så även om det är viktigt att fortsätta arbeta med åtgärder för att minska näringsläckage från jordbruksmark så kommer det aldrig bli lika med noll.
Inom jordbruket har bättre anpassad gödsling och utfodring, odling av fånggrödor, anläggning av våtmarker och andra vattenvårdande åtgärder bidragit till minskade näringsförluster, men genomförda åtgärder räcker tyvärr inte. Främst behövs fler riktade åtgärder för att begränsa näringsläckage från jordbruksmark. Det behövs även mer platsspecifika åtgärder för att ta hand om det läckage som ändå uppstår.
Näringspåverkan i havet kvarstår under lång tid
Skånes vatten är kraftigt påverkade av övergödning och majoriteten av vattendragen, sjöarna och kustvattnen uppnår inte god status med avseende på näringsämnen enligt EU:s Ramdirektiv för vatten. I skånska vattendrag som huvudsakligen avvattnar jordbruksmark finns en nedåtgående trend i halter av näringsämnen, men då vattenföringen har ökat de senaste åren är trenden inte lika tydlig i kustvattnen.
Den långa uppehållstiden för vattnet i Östersjön, upp till 30 år, gör att de näringsämnen som belastar havet stannar kvar under lång tid. Ett annat problem i Östersjön och även i många sjöar är att bottnarna läcker fosfor som lagrats in under lång tid av utsläpp, så kallad interngödning.
Miljöstatusen i havet är beroende av internationella åtgärder och problemen är av en sådan omfattning att god miljöstatus bedöms ta lång tid att nå.
Övergödningen är starkt sammankopplad med fysisk påverkan på våra vatten. Anläggande av våtmarker och åtgärder som gynnar variationer i vattendragens flöde och form är viktiga. Vattensystemen reagerar långsamt, och trots minskat näringsläckage från marken tar det lång tid innan man ser effekt i vattnet.
Nitrat i Skånes grundvatten och kvävenedfall i skogen
Även det skånska grundvattnet är påverkat av mänsklig aktivitet såsom jordbruk och avlopp. Kvalitetsproblemen i grundvatten hänger ihop med en stor näringsbelastning men även stor sårbarhet med delvis genomsläppliga jordar och otillfredsställande vattenskydd. Enligt Länsstyrelsens miljöövervakning av grundvatten är nitrathalten högre än 2 milligram/liter i cirka 40 procent av proven, vilket är problematiskt eftersom nitrat inte ska finnas i grundvattnet.
Trots att utsläpp av oorganiskt kväve till luft och nedfall via nederbörden har minskat de senaste 20 åren är belastningen på skogsmark fortfarande högre än vad skogen tål.
Pengar ofta avgörande för genomförande av åtgärder
I informationssystemet VISS finns nu åtgärdsförslag sammanställda för samtliga vattenförekomster som inte uppnår eller riskerar att inte uppnå god status. Länsstyrelsens arbete med att minska näringsbelastningen till våra vatten har främst bestått av att i samarbete med berörda aktörer främja vattenvårdsåtgärder genom medel inom Landsbygdsprogrammet (LBP), genom medel för Lokala vattenvårdsåtgärder (LOVA) och genom medel för särskilda åtgärdsprojekt (SÅP).
Tyvärr finns det idag betydligt mindre pengar i det nya Landsbygdsprogrammet till vattenvårdsåtgärder, trots att intresset för åtgärder fortfarande är stort. Dessutom har antalet lantbrukare som sökt stöd för minskat kväveläckage och skyddszoner minskat jämfört med samma period i det tidigare Landsbygdsprogrammet. För stödet till minskat kväveläckage är det 60 procent färre sökande, och stödet för skyddszoner har 73 procent färre lantbrukare sökt. En positiv nyhet är att det nu är möjligt att söka pengar för tvåstegsdiken men ännu har inte stödet fått något större genomslag.
I regeringens prövning av Vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram fastslog man att åtgärder mot övergödning från jordbruket ska genomföras inom Landsbygdsprogrammets ekonomiska ram, vilket bedöms räcka till cirka 30 procent av den fosforreduktion som Vattenmyndigheten beräknat krävs för att vi ska kunna nå god ekologisk status (www.viss.lst.se). Detta innebär att det nu finns ett stort underskott på åtgärder mot övergödning. Därmed kan inte Sverige uppfylla sina internationella åtaganden, till exempel HELCOM Baltic Sea Action Plan (BSAP), om inte ökade resurser tillförs eller ett effektivare regelverk utarbetas.
Trots alla goda erfarenheter av enskild rådgivning inom Greppa Näringen har den skånska budgeten minskat med ungefär en fjärdedel i det nya Landsbygdsprogrammet. Den framtida enskilda rådgivningen kommer att styras till rådgivningar som gör störst miljönytta och bäst stödjer lantbrukarna i arbetet med kraven i Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram. LOVA-medel har delvis gått till våtmarker, men också till andra åtgärder såsom strukturkalkning, och kalkfilterbäddar. Medel har även sökts för att sprida information om reglerbar dränering för att inspirera lantbrukare till att genomföra denna åtgärd, som kan finansieras med medel av Landsbygdsprogrammet.
Tvåstegsdiken har dikesslänter som är tvådelade som i ett trappsteg. Den djupa delen i mitten av diket är smalare än i ett vanligt dike. Samtidigt är slänterna flackare. Diket är bredare än ett vanligt dike men har också många fördelar:
• De minskar växtnäringsförluster och ökar biologisk mångfald.
• De rymmer mer vatten vilket gör att det inte lika lätt svämmar över.
• Vattenhastigheten vid högflöde minskar vilket minskar erosion i dikeskanterna.
• När den smala fåran i mitten inte räcker till rinner vattnet ut på de båda små flacka planen, där det sker viss kväverening som i en våtmark.
• Genom att mitten på diket har en smalare ränna än ett vanligt dike blir den mer sällan torr på sommaren. Då kan vattenlevande djur klara sig bättre.
Strukturkalkning Strukturkalk består till stor del aktiv/fri kalk som fungerar som ett slags filter i den kalkade jorden. Fosfor binds till kalken vilket bidrar till att växterna har en större tillgänglighet och upptag av växtnäringen, samtidigt som jorden släpper igenom vatten och syre mycket bättre. Lerjordar svarar mycket bra på strukturkalkning, ju högre lerhalt desto bättre effekt. En lerjord i god struktur kännetecknas bland annat av att den är grynig i både vått och torrt tillstånd. Jordar med dålig struktur blir hårda när de torkar och smetiga och sega vid överskott på fuktighet, vilket gör att de blir känsliga för jordpackning.
Åtgärder kan också ses som en investering
Kostnaderna för att åtgärda övergödningen är stora men kan också ses som en investering. I Tullstorpsån i Trelleborgs kommun har man sedan 2009 genomfört vattenvårdande åtgärder med syfte att återskapa en mer naturlig struktur på ån, dämpa vattenflödet, fånga upp närsalter och öka den biologiska mångfalden. Projektet beräknas kosta 66 miljoner kronor. Åtgärderna har bidragit till att flera ekosystemtjänster har skapats och förstärkts och värdet av dessa har under en 50-års period beräknats till drygt 280 miljoner, varav ekosystemtjänsterna näringsrening och vattenreglering beräknas till 25 miljoner (källa: Tullstorpsån). I projektet har man vidtagit många olika åtgärder för att minska näringshalterna i ån och lyckats minska totalfosforhalten i ån med 30 procent.
Flera projekt för att reducera näringsläckage pågår i länet. I Segeåns avrinningsområde pågår ett SÅP-projekt där man bland annat undersöker påverkan av bräddningar och nödavlopp från pumpstationer och ledningsnät och hur läckaget av dessa kan minska. I Trelleborg har man studerat möjligheterna med att från tång, alger och blåmusslor, som idag tas omhand som avfall, producera förnybar energi i form av biogas. Intresset bland lantbrukare för strukturkalkning är högt. Strukturkalkning görs på utpekade jordar där läckaget av fosfor är högt.
Vatten och avloppsplanering
Länsstyrelsens projekt gällande tillsyn enligt lagen om allmänna vattentjänster fortsätter. Länsstyrelsen har godkänt eller delvis godkänt tid- och handlingsplan för utbyggnad av kommunalt vatten och avlopp i 32 av 33 kommuner. Hittills i arbetet ingår numera 68 av de 200-250 utpekade bostadsområdena i verksamhetsområde för kommunalt VA. Därtill har 23 utpekade områden anslutits till kommunalt verksamhetsområde via avtal och 13 anslutits till förrättad gemensamhetsanläggning.
Länsstyrelsen fortsätter arbetet med att i prövningsprocessen för avloppsreningsverk så långt möjligt minska utsläppen av näringsämnen inom ramen för vad som är tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och miljömässigt motiverat.
LAV – Lagen om allmänna vattentjänster Lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster (LAV) reglerar kommunens ansvar att ordna med vattenförsörjning och avloppshantering för sina invånare. Det innebär att kommunen har ansvar för att ordna med vatten och avlopp för de boende i ett område om det behövs för att skydda människors hälsa eller miljön. Länsstyrelsen har ansvar för att kontrollera att kommunen följer denna lag.
Samordnad recipientkontroll värdefull
Samhället har ett stort och ökande behov av att kartlägga sammantagen miljöpåverkan från industri och utsläpp av hushållens avloppsvatten samt jordbruksverksamheter. En utökad samordnad recipientkontroll skulle ge mer kunskap kring hur situationen i våra vatten ser ut och skulle i förlängningen leda till att effektiva åtgärder kan sättas in.
