Myllrande våtmarker
MÅL: Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden.
BEDÖMNING: Många insatser görs i form av skydd, restaureringar och skötsel, men Skånes våtmarker fortsätter att påverkas negativt av dikesrensningar, utebliven hävd och övergödning. Landsbygdsprogrammet är viktigt för att våtmarker anläggs och restaureras. Vattenråd och kommuner är viktiga aktörer i arbetet.
Länsstyrelsen bedömer att målet inte kommer nås till år 2020. Samtidigt som många insatser görs både för att anlägga nya våtmarker och för att skydda, restaurera och upprätthålla skötseln i befintliga våtmarker så sker negativ påverkan till följd av dikesrensningar, utebliven hävd och övergödning. Tillräckliga styrmedel och resurser saknas för att få en positiv utveckling. Landsbygdsprogrammet (LBP) har varit den viktigaste faktorn för att våtmarker anläggs och restaureras i länet och vattenråd/kommuner är viktiga aktörer i detta arbete.
Anläggandet av nya våtmarker har kommit igång igen efter att ha stått stilla under 2016 då det blev ett glapp mellan gamla och nya stödperioden inom Landsbygdsprogrammet. Löpande åtgärder fortgår för att gynna groddjur, strandängsfåglar samt våra rikkärr och arter knutna till dessa. Invasiva arter bedöms vara ett växande hot för våtmarkernas flora och fauna.
Återskapade av våtmarker
Cirka 35 våtmarker har anlagts sedan hösten 2016 med stöd från Landsbygdsprogrammet, Lokala vattenvårdsåtgärder (LOVA), fiskevårdsmedel eller särskilda medel (SÅP) från Havs- och Vattenmyndigheten (HaV). Det har också anlagts en så kallad integrerad skyddszon (SÅP-finansierad). Denna nya typ av våtmark anläggs mellan åker och dike som en ränna i en infiltrationsbank. Integrerade skyddszoner innebär i princip en heltäckande filtrering av både ytvatten och dräneringsvatten, vilket ger ett mycket bra skydd mot näringsläckage från åkermark till vattendrag och hav. Fiskevårdsmedel har även används för att skapa översvämningsytor längs åar (cirka 7 hektar).
Förutsättningarna för det fortsatta arbetet med anläggning av nya våtmarker med hjälp av Landsbygdsprogrammet har försvårats på grund av nerskärningar och nya regler. Kommuner och vattenråd kan inte medfinansiera projekt som får stöd från Landsbygdsprogrammet som tidigare. Även vattenrådens möjlighet att ersätta markägare för intrång har försämrats. Jordbruksverkets maxtak på intrångsersättning är för lågt för jordbruksmark i Skåne.
Samtidigt finns det nya möjligheter för våtmarksanläggning i och med regeringens våtmarkssatsning. Under 2018 och tre är framåt kommer det nationellt satsas 200 miljoner på olika våtmarksinsatser. Medlen kanaliseras via länsstyrelsernas förvaltning och genom Lokala Naturvårdssatsningen (LONA). För 2018 har Länsstyrelsen Skåne fått 5,3 miljoner till restaurering och anläggning av våtmarker inom skyddade områden. Fördelningen till våtmarkssatsningen inom LONA är ännu inte klar.
Information till markägare är viktigt
Det är viktigt med information och uppsökande verksamhet till markägare för att ta tillvara det stora intresse som finns för skötsel och återskapande av våtmarker. Fortsatta resurser till vattenråden och kommunerna är också angeläget eftersom kommunerna äger mycket mark och har möjlighet att anlägga våtmarker.
Gynnsam bevarandestatus, hotade arter och återställda livsmiljöer
Inga större förändringar bedöms ha skett sedan Sveriges rapportering till EU enligt Habitatdirektivet 2013. Orsakerna till en fortsatt försämring och minskning av de mest värdefulla våtmarkerna är främst påverkan från dikning, utebliven hävd och övergödning. Sedan 2016 mäter Länsstyrelsen Skåne grundvattennivåerna i nio rikkärr med syftet att följa kärrens vattenstatus och utvärdera genomförda åtgärder. Projektet finansieras med medel från åtgärdsprogram för hotade arter (ÅGP), miljöövervakningen och SGU. Länsstyrelsen och Kristianstad Vattenrike fick 2016 medel från Naturvårdsverket för att öka förståelsen för hur järn- och aluminiumurlakning påverkar växt- och djurliv samt att ta fram förslag på åtgärder för att minska problemen i påverkade områden. Problemet är en följd av dränering av torvjordar.
Många skånska våtmarker är beroende av kontinuerlig hävd för att inte växa igen. Arbetet med slåtter i ett 30-tal rikkärr fortgår inom ramen för ÅGP. Åtgärder för att gynna vadarfåglar på våra strandängar (skyddsjakt på predatorer, dämning i skonor) fortlöper. För flera groddjur är utvecklingen positiv. För några arter (strandpadda, lökgroda och grönfläckig padda) krävs det dock fortsatta åtgärder för att de inte ska försvinna från Skåne. Under året har åtgärder som skapande av våtmarker för groddjur, utsättning på nya lokaler, informationsinsatser till markägare och allmänheten genomförts inom ramen för ÅGP och projektet SemiAquatic Life.
Stort potentiellt hot med främmande arter
Skåne har ökande problem med invasiva arter vilket är ett stort potentiellt hot mot den inhemska floran och faunan. I våtmarker är det främst skunkkalla som är på stark frammarsch.
Utfodring och utsättning av änder är ett problem i Skåne eftersom en del våtmarker omvandlas till en näringskälla istället för att rena vattnet. Även artmångfalden lider antagligen enormt på grund av predationstrycket från änderna på växtlighet, grodyngel och andra organismer. Det är i denna stödperiod (2014-2020) mycket tydligt formulerat att våtmarker som anläggs med Landsbygdsprogrammet och som tar emot skötselpengar inte får användas för att utfodra och sätta ut änder.
Bevarande av natur- och kulturmiljövärden samt friluftsliv
I det skånska kulturlandskapet finns starka kulturmiljövärden knutna till äldre bevattningssystem, så kallade ängavattningar. För att miljömålet ska kunna uppnås med avseende på kulturmiljövärden knutna till våtmarker krävs utvecklad kunskap och samordning i hanteringen av miljöer av denna typ.
Arbetet med att skydda våtmarker går för långsamt. För flera objekt försämras statusen. Skydd av våtmarker måste lyftas i regleringsbrevet för att detta ska kunna prioriteras. Myrskyddsplanen behöver revideras. En del myrar har stort behov av restaurering när det gäller hydrologi. Dikningsföretag och risk för översvämning av omgivande marker omöjliggör restaurering även när områdena blir naturreservat.
Två nya lokaler från myrskyddsplanen har skyddats som naturreservat sedan hösten 2016. Det betyder att 23 av myrskyddsplanens 35 utpekade områden nu är skyddade (om man även inkluderar Natura 2000). Därutöver har ytterligare 11,5 hektar våtmark skyddats som naturreservat. Förslag på nya Natura2000-områden ligger hos regeringen och väntar på beslut sedan 2015. Tre av dessa områden innefattar våtmarker, totalt cirka 33 hektar fuktäng, svämlövskog och rikkärr.
Åtgärder för att stimulera friluftsliv i anknytning till våtmarker görs på flera håll, inte minst i Kristianstad vattenrike och på initiativ av vattenråden.
Styrmedel, resurser och prioriteringar
Befintliga styrmedel räcker inte för att säkerställa tillräcklig hänsyn inom jord- och skogsbruket. Rensning av befintliga diken framförallt inom dikningsföretag försvårar åtgärder för att skydda och restaurera våtmarker. Skyddszoner kring våtmarker behövs både inom jord- och skogsbruket. Tillräckliga resurser behövs för att långsiktigt sköta de hävdberoende våtmarkerna, framförallt rikkärren. Det behövs en regional strategi för arbetet med invasiva arter i Skåne och medel för att kunna göra konkreta insatser.
Länsstyrelsen avser att arbeta vidare med restaurering och nyskapande av våtmarker i jordbrukslandskapet, restaurering av rikkärr inom åtgärdsprogrammet för rikkärr samt bildandet av naturreservat av myrskyddsplanobjekt och Natura 2000-områden. Länsstyrelsen hoppas även kunna påbörja ett riktat arbete mot invasiva arter.
