Start › Bedömningar 2019 › Ett rikt växt- och djurliv 2019
MÅL: Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.
BEDÖMNING: Värdefulla habitat minskar, många arter är hotade och främmande arter fortsätter att spridas. Tillståndet för den biologiska mångfalden är inte hållbart och påverkan på ekosystemen fortsatt hög. Större hänsyn när resurser nyttjas, ökat skydd och skötsel av naturmiljöer och anpassade styrmedel behövs.
Årets analys påverkas inte av de nya resultaten och målet är inte möjligt att nå till 2020. Tillståndet för den biologiska mångfalden i Skåne är inte gynnsamt och brukandet av landskapet tär på de biologiska resurserna. Markanvändning har fortfarande större påverkan på biologisk mångfald än klimatförändringen. Beslutade eller planerade styrmedel räcker inte. Det råder brist på grönblå infrastrukturer som möjliggör för arter att sprida sig i landskapet. Resurser till skydd och förvaltning av viktiga livsmiljöer samt hantering av främmande invasiva arter och arbetet med grön infrastruktur behöver öka och alla verksamheter som påverkar biologisk mångfald negativt (myndigheter, jordbruks-, skogs- och fiskenäringarna) måste ta sitt ansvar. Styrmedel som tillåter naturvården att arbeta strategiskt i landskapet krävs.
Exploateringstrycket i det skånska landskapet är högt med hård konkurrens om marken. Negativ påverkan från markanvändning tillsammans med klimatförändringar och främmande invasiva arter minskar naturens möjligheter att leverera viktiga ekosystemtjänster.
Många arters livsmiljöer är fragmenterade, spridningsmöjligheterna begränsade och den grönblå infrastrukturen fungerar inte tillfredsställande. Naturvårdsarbetet behöver riktas till värdetrakter för att få störst effekt för den biologiska mångfalden. I odlingslandskapet är skyddet eftersatt och skötseln lutar sig på miljöersättningarna. Skydd av skånsk ädellövskog är kostsam. Lagar som reglerar dikningsföretag behöver förändras för att öka skyddstakten och underlätta restaureringsarbetet i våtmarker och vattenmiljöer. Styrmedel behövs för att kunna avsätta funktionella och långsiktiga skyddszoner, såsom svämplan, längs vattendrag och sjöar. Fiskets påverkan ska analyseras och vid behov regleras. Villkor om kompensationsåtgärder har ökat i beslutsprocesserna.
Värdetrakt: ett landskapsavsnitt med särskilt höga ekologiska bevarandevärden. Värdetrakter har en väsentligt högre täthet av värdekärnor för djur- och växtliv inklusive biologiskt viktiga strukturer, funktioner och processer än vad som finns i vardagslandskapet.
Anslagen för skydd och skötsel av natur samt arbetet med hotade arter (ÅGP) ökade 2018. Sandmarker, buskrika betesmarker och våtmarker restaureras inom EU-projekten Sand Life, Bush Life och Semiaquatic Life. Kommuner arbetar med ansvarsarter och restaurering av habitat i landskapet med stöd av Lokala Naturvårdssatsningar (LONA). Antalet anlagda våtmarker ökar med stöd från Landsbygdsprogrammet (LBP), ÅGP och kommuner samt extra resurser till länsstyrelserna under 2018. Åtta kilometer vattendrag har restaurerats. En regional handlingsplan för grön infrastruktur har tagits fram och de mest betydande åtgärderna för att främja grön infrastruktur har listats. Värdetrakter har pekats ut för ädellövskogar, sandmarker, gräsmarker, våtmarker, limniska och marina miljöer. Arbete pågår för att inkludera ekosystemtjänster i regionala beslut och i kommunal planering. Arbete för ökad samsyn för artskydd i skogen har inletts. Andelen beslut som omfattar kompensationsåtgärder och arbetet med tillsyn har ökat. Ny lagstiftning 2018 för vattenkraftverk med krav på faunapassager och havsplanering har gjorts i alla kommuner.
De sydsvenska sandmarkerna tillhör norra Europas artrikaste biotoper. Sanddyner och sandfält vid kusterna och i inlandet har under de senaste 100 åren planterats med barrträd eller främmande arter som bergtall och vresros, odlats upp eller exploaterats. Idag finns få öppna sandmarker kvar och kvävenedfall och förändrad markanvändning gör att även dessa håller på att växa igen. Många växt- och djurarter har trängts undan till de små ytor i landskapet där öppen sand fortfarande finns kvar.
Under åren 2012-2018 har 700 hektar öppnats upp genom röjningar, avverkning och stubbrytning samtidigt som den viktigaste strukturen blottlagd sand har ökat med 240 hektar.
Stora resurser har satsats på att restaurera och sköta habitat, framförallt genom LIFE-projekten. Trots detta behöver takten öka ytterligare för att nå målen. Reglerna i nya Landsbygdsprogrammet behöver justeras ytterligare för att gynna utpekade naturtyper och arter. Jordbruksstöden till de finaste naturbetesmarkerna behöver höjas kraftigt för ett långsiktigt bevarande, fokus på produktion behöver minska och skötsel av värdefulla kulturmiljöer behöver inkluderas igen. För anläggning av dammar, restaurering av vattendrag, våtmarker, ängs- och betesmarker och röjning av skyddsvärda träd är medel från Landsbygdsprogrammet, LONA, Lokala Vattenvårdsprojekt (LOVA) och Åtgärdsprogram för hotade arter (ÅGP) viktiga och bör öka.
Endast 4,5 procent av den totala landytan och 11,6 procent av de marina miljöerna i Skåne är skyddade (januari 2019). Kvävenedfall samt mark- och sjöförsurningar försämrar habitatens kvalitéer. Landskapet är alltför uttorkat och utsatt vid extremväder. Bidrag för miljöersättning inom LBP har försämrats. Arealerna hävdade ängs- och betesmarker minskar, andelen lövskog och död ved är fortfarande liten och kontinuiteten av gamla grova träd dålig. Pollinatörerna i landskapet påverkas negativt. En hög biologisk mångfald är en förutsättning för många ekosystemtjänster och bör värdesättas för detta. Resiliensen hos länets naturtyper och arter är fortsatt ansträngd.
Utöver nya styrmedel och anslag till skydd, skötsel och återskapande, behöver verksamheter som påverkar den biologiska mångfalden öka sin generella hänsyn.
Kunskapen om ekosystemtjänster har successivt ökat, bland annat genom nationella och regionala uppdrag, och uppmärksammas i allt fler sammanhang. Länsstyrelsen arbetar med att lyfta ekosystemtjänsterna i de regionala besluten. Regional samsyn och samplanering mellan samtliga aktörer som nyttjar naturens resurser i landskapet krävs om ekosystemen ska nyttjas hållbart. Odlingslandskapets arter och naturtyper hör till de med sämst status och har flest rödlistade arter. Ekonomisk värdering av ekosystemtjänsterna har efterlysts som jämförelse med övriga ekonomiska samhällsintressen, men bör göras med eftertanke. Målet är att bibehålla och restaurera resilienta ekosystem med stabila populationer som har god genetisk variation.
Gynnsam bevarandestatus uppnås endast för 14 procent av naturtyperna i kontinental region; sämst status har landets gräsmarker. Skåne är det län som har flest rödlistade arter, med högst antal i odlingslandskapet och skogen. Kunskapen om genetisk variation är obefintlig. Arbete för att bevara hotade skånska kärlväxter och deras genetiska variation pågår.
Klimatförändringarna kommer att påverka många naturtyper och arter negativt enligt Artdatabanken, där graden av påverkan även beror på effekter från markanvändningen. Torkan 2018 påverkade växt- och djurlivet i många våtmarker och vattendrag negativt. Idag finns inga styrmedel riktade till klimatanpassningsåtgärder för arter och naturtyper.
Invasiva främmande arter (IAS) fortsätter att sprida sig i Skåne. Bekämpning av vresros, jätteloka, parkslide och sjögull har genomförts. Under 2016 antog EU en lista med 37 arter, kompletterad med 11 nya arter under 2017, där handel är förbjuden och medlemsländerna skyldiga att vidta åtgärder. Resurser och styrmedel för bekämpning av andra IAS saknas och hoten kvarstår. Främmande arters invasivitet har riskklassificerats under 2017 enligt norsk modell.
Under 2018 slutfördes återinventeringen av Skånes ängs- och betesmarker. Bevarandestatusen för de flesta av markerna har inte förbättrats och för en del har den försämrats. Miljöersättningar stödjer skötsel av många hävdade marker, men få söker stöd för restaurering. Nationell strategi för odlingslandskapet beslutades under året.
Cirka 250 fornlämningsmiljöer vårdas och cirka 40 vård- och underhållsplaner har tagits fram för länets kyrkogårdar. Kulturmiljöernas betydelse lyfts inom naturreservatsbildningen, men länet har endast ett kulturreservat. Skötsel av länets kulturmiljöer är begränsad och görs med stöd av LONA samt genom kursverksamheter och av hembygdsrörelsen.
Drygt 80 procent av de områden som pekats ut i programmet tätortsnära natur i länet är skyddade som naturreservat. Arbetet med en handlingsplan för friluftsliv pågår och ett projekt med digital karta över leder. Hälften av de pågående LONA-projekten rör tätortsnära natur och en tredjedel friluftslivet. Beslut om alléer och pilvallar i tätorter hanteras numera inom naturvården.
Under det kommande året prioriterar Länsstyrelsen arbetet med grön infrastruktur, skydd av rika ädellövskogar och marina miljöer, restaureringar inom LIFE-projekten och av sjöar och vattendrag, Åtgärdsprogram för hotade arter, LONA, LOVA, Landsbygdsprogrammet, viltförvaltning, bekämpning av invasiva arter och, om resurser tillkommer, åtgärder för grön infrastruktur.