Start › Bedömningar 2020 › Ett rikt odlingslandskap 2020
MÅL: Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks.
BEDÖMNING: Den totala åkerarealen har under längre tid minskat på grund av rationalisering och tätortsutbyggnad. Antalet småbiotoper och landskapselement har minskat liksom arealen betesmarker och slåtterängar. Det krävs samverkande insatser för landsbygdsutveckling för att stoppa den negativa trenden.
Varje miljökvalitetsmål har preciseringar som förtydligar målet och används i det löpande uppföljningsarbetet av målet. För miljömålet Ett rikt odlingslandskap finns följande preciseringar:
Länsstyrelsen bedömer att målet inte kommer att nås till 2020 med dagslägets beslutade eller planerade styrmedel, och utvecklingen i miljön är negativ. Trots positiva insatser via bland annat Landsbygdsprogrammet (LBP) krävs större insatser inom bland annat landsbygdsutveckling, art- och habitatskydd samt åtgärder för landskapet som helhet.
Det är viktigt att bromsa exploateringen av åkermark för att säkerställa livsmedelsproduktionen och hålla landskapet öppet. Åtgärder behövs också för att utveckla, bevara och skapa nya småbiotoper i odlingslandskapet.
Ett annat problem är att den nedläggning av lantbruk som sker i delar av Skåne, främst skogs-bygd, resulterar i att marker slutar hävdas och växer igen vilket hotar den biologiska mångfalden. Miljöersättningarna inom Landsbygdsprogrammet är i dag i princip det enda instrumentet för att främja hävden av ängar och betesmarker. Det finns även ett stort behov av stöd till generations-växling samt stöd till unga lantbrukare.
Omvärldens krav på produktion av billiga livsmedel har tvingat fram en rationalisering och likriktning inom jordbruket. Landskapet blir mer homogent med liten variation av småbiotoper och strukturer. Mycket av den biologiska mångfald som är knuten till odlingslandskapet försvinner och arterna utarmas genetiskt när de minskar kraftigt i antal och isoleras i landskapet. Skåne är det artrikaste landskapet i Sverige men har även flest hotade arter. Förlusten av biologisk mångfald är för snabb för att kunna hejdas med det arbetssätt och den arbetstakt som gäller nu.
Förlusten av biologisk mångfald sker fort. Hur långt arbetet med att bromsa den negativa utvecklingen når beror på vilka medel som tilldelas men det är svårt att förutse hur snabbt förändringar sker i miljön. Alla verksamheter som påverkar den biologiska mångfalden måste vara med och bidra för att minska andelen hotade arter. Genom att skapa ett variationsrikt landskap skapas förutsättningar för att de hotade arterna ska öka i antal, men också naturens förmåga till ekosystemtjänster ökar.
En stor orsak till att solitärbina minskar är förändringar i odlingslandskapet. De blomrika slåtterängarna har minskat kraftigt och åkrarna brukas mer intensivt. Både mängden och artrikedomen av blommor har minskat. Solitärbinas möjligheter att bygga bon har försämrats på grund av att mängden småbiotoper har minskat.
Solitärbin är små, vilda bin som finns i hela Sverige. Till skillnad från humlor och honungsbin bildar solitärbina inga samhällen. Varje solitärbihona bygger ett eget bo och samlar själv pollen till sina larver. En solitärbihona besöker ett stort antal blommor under sitt liv. Hon måste samla nektar och pollen till sina larver. Honan besöker också blommor för att suga i sig nektar för sin egen föda. Detta gör solitärbina till viktiga pollinerare både i naturen och i frukt- och bärodlingar.
De stora neddragningarna i regeringsbudgeten ger stora konsekvenser för landskapet. En neddragning av skötseln inom skyddade områden, bland annat genom minskad röjning, ger konsekvenser många år framåt. Floran och faunan utarmas då mark växer igen och kulturlämningar skadas. Många av Skånes skyddade områden är även viktiga rekreationsområden och tillåts de att växa igen minskar attraktiviteten. Har betesmarker växt igen med sly och buskage krävs det ofta mycket stora resurser och många år för att få tillbaka de värden som fanns innan igenväxningen.
Handlingsplan för grön infrastruktur, Plan för odlingslandskapets biologiska mångfald samt ett infrastruktursamarbete mellan Länsstyrelsen Skåne, Trafikverket, E.ON och Svenska kraftnät har alla tagit fram verktyg för att bevara ett rikt växt- och djurliv ur ett landskapsperspektiv. För att dessa planer ska kunna resultera i konkreta resultat i verkligheten är det viktigt att de används vid allt planeringsarbete inom alla instanser framöver.
Främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. De kan också orsaka stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa. I Skåne finns det flera invasiva arter, men i dagsläget finns det inte tillräckligt med styrmedel för att hålla undan dessa arter.
I Skåne finns stora kulturhistoriska värden knutna till odlingslandskapet. Det moderna rationella jordbruket har dock inneburit att kulturhistoriska värden och biologiskt kulturarv knutna till historisk markanvändning successivt utarmats. Även de traditionella bebyggelsemiljöerna förändras. Avstyckning av gårdar, förändrad foderhantering med mera leder till att allt fler av jordbrukets ekonomibyggnader på sikt riskerar att förfalla eller rivas. Tillgängliga bidragsmedel för kulturmiljövård är otillräckliga för att hantera kulturvärden knutna till denna bebyggelse och landsbygdsprogrammets kompetensutvecklingsmedel kan inte användas för fastighetsägare som inte är aktiva jordbrukare.
Genom att skapa intresse och engagemang för odlingslandskapet hos allmänheten blir förutsättningarna för att skydda och bevara det större. Det görs vissa insatser, men det behövs många fler för att verkligen skapa engagemang och intresse.
Under Åtgärdsarbete redovisas pågående eller genomförda åtgärder på regional nivå med fokus på det senaste året. Åtgärder som genomförts av statliga myndigheter eller till följd av statliga styrmedel har prioriterats i redogörelsen, eftersom uppföljningen används som underlag för nationell uppföljning. Redovisningen kan även omfatta förändrade eller nya styrmedel.