Start › Bedömningar 2020 › Ingen övergödning 2020
MÅL: Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten.
BEDÖMNING: Övergödningssituationen är allvarlig i Skåne. Andelen jordbruksmark är stor och de enskilda avloppen många, samtidigt som den fysiska påverkan på våra vatten är utbredd. Många åtgärder har genomförts och utsläppen av övergödande ämnen minskar men åtgärdsbehovet är fortfarande mycket stort.
Varje miljökvalitetsmål har preciseringar som förtydligar målet och används i det löpande uppföljningsarbetet av målet. För miljömålet Ingen övergödning finns följande preciseringar:
Det är inte möjligt att nå miljökvalitetsmålet till 2020 med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Det går inte heller att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön. Utsläppen ökar inte längre. Men trots att halterna i sjöar och vattendrag överlag minskar så ser vi inte samma trend i havet. Problemet är omfattande, det krävs betydligt fler och mer kraftfulla åtgärder och styrmedel, både på nationell och internationell nivå.
Övergödningen är ett av de största miljöproblemen i länet och majoriteten av Skånes vatten är kraftigt påverkade av övergödning. Totalt står jordbruket för den största delen av näringstillförseln, men även avloppsreningsverk och enskilda avlopp bidrar med kväve och fosfor.
Skåne är ett jordbruksintensivt län med störst andel jordbruksmark i landet. Många åtgärder genomförs för att minska näringsämnesläckage men samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det inte går att odla mark helt utan utsläpp.
Inom jordbruket har bättre anpassad gödsling och utfodring, odling av fånggrödor, anläggning av våtmarker och andra vattenvårdande åtgärder bidragit till minskade näringsförluster. Tyvärr finns det idag betydligt mindre pengar än tidigare i nya Landsbygdsprogrammet till vattenvårdsåtgärder, trots att intresset för åtgärder fortfarande är stort.
Övergödning orsakas av allt för höga halter av kväve och fosfor i mark eller vatten. Övergödning får växtligheten att förändras successivt, och arter som är anpassade till näringsfattiga miljöer trängs undan. I hav och sjöar orsakar övergödningen bland annat igenväxning och algblomning. I värsta fall uppstår syrebrist på bottnarna, där växter och djur dör. Om det är giftbildande alger som orsakar blomningen kan hälsan hos både människor och djur hotas.
Övergödningen är även starkt sammankopplad med den fysiska påverkan på våra vatten. Historiska åtgärder som sänkta sjöar, uträtade vattendrag och dikade våtmarker har försämrat naturens förmåga att fånga upp näring innan den når Östersjön. Åtgärder för att fördröja vattnets väg ut mot havet och för att skapa större vattenmagasin i landskapet är viktiga.
2018 års extremt torra väder har lett till ett ökat intresse för att anlägga bevattningsdammar. Om dräneringsvatten leds till bevattningsdammarna uppkommer en naturlig recirkulation av växtnäring, och om man genom bevattning kan höja skörden finns här en stor potential att minska växtnäringsförluster, inte minst under extrema torrår.
Trots att utsläpp av oorganiskt kväve till luft och nedfall via nederbörden har minskat de senaste 20 åren är belastningen på skogsmark fortfarande högre än vad skogen tål.
För att öka kunskapen om sambandet mellan odling och växtnäringsförluster har Länsstyrelsen Skåne låtit göra en utvärdering från undersökningar som har gjorts i ett jordbruksdominerat område sedan år 1983. Utvärderingen visar att både halten och transporten av kväve minskat under framför allt de senaste tio åren. Det finns visst statistiskt stöd för att åtgärder och förändringar inom jordbruket, samt ökad anslutning till rådgivningsprojektet Greppa näringen, har bidragit till denna minskning.
Vattenförvaltning är ett samlingsord för det arbete som görs med vatten av svenska myndigheter och kommuner. EU:s vattendirektiv ligger till grund för arbetet som syftar till att vi ska förbättra våra vatten och skapa en hållbar förvaltning av dem. I Sverige har de fem vattenmyndigheterna ansvaret för vattenförvaltning i varsitt distrikt.
Åtgärdsprogram inom vattenförvaltningen talar om vad som krävs för att nå miljökvalitetsnormerna och vilka myndigheter som behöver göra vad, beskriver de kostnader och nyttor som åtgärderna innebär för samhället, och analyserar hur miljön påverkas av dem. Läs mer om åtgärdsprogram inom vattenförvaltningen.
Den långa uppehållstiden för vattnet i Östersjön, upp till 30 år, gör att de näringsämnen som belastar havet stannar kvar under lång tid. Ett annat problem i Östersjön och även i många sjöar är att bottnarna läcker fosfor som lagrats under lång tid av utsläpp, så kallad interngödning. Goda bestånd av stora rovfiskar är viktiga för att balansera ekosystemen och motverka övergödningseffekter. Dessvärre har fiskeförvaltningen utarmat dessa bestånd i såväl västra Östersjön som östra Östersjön och därmed även deras viktiga ekosystemfunktioner.
Även det skånska grundvattnet är påverkat av mänsklig aktivitet såsom jordbruk och avlopp. Kvalitetsproblemen i grundvatten hänger ihop med en stor näringsbelastning men även stor sårbarhet med delvis genomsläppliga jordar och otillfredsställande vattenskydd.
Enligt länsstyrelsens miljöövervakning av grundvatten är nitrathalten högre än två milligram/liter i cirka 40 procent av proven, vilket är problematiskt eftersom nitrat inte ska finnas i grundvattnet med hänsyn till människors hälsa och påverkan på grundvattenberoende ekosystem. Det krävs att de åtgärder som föreslås i åtgärdsprogrammet inom vattenförvaltningen motsvaras av stödformer för genomförande om avsikten är att de ska genomföras på frivillig basis.
Under Åtgärdsarbete redovisas pågående eller genomförda åtgärder på regional nivå med fokus på det senaste året. Åtgärder som genomförts av statliga myndigheter eller till följd av statliga styrmedel har prioriterats i redogörelsen, eftersom uppföljningen används som underlag för nationell uppföljning. Redovisningen kan även omfatta förändrade eller nya styrmedel.
Vattenråd: Aktörer inom ett eller flera avrinningsområden kan tillsammans bilda ett vattenråd, i vilket man diskuterar sig fram till ett gemensamt sätt att förvalta de lokala vattenresurserna. Vattenrådet ska sträva efter att ha en helhetssyn över frågor som rör grundvatten, ytvatten och kustvatten, men rådet ska även skräddarsys efter områdets lokala behov. Läs mer om vattenråd hos Länsstyrelsen Skåne och vattenmyndigheterna.